Splittrat
I morse splittrades vår lilla familj och körde iväg i tre olika riktningar. Mr H till jobbet. Denna kandidat till sjukhuset för att göra sista barnjouren på den här kursen och Lilla Besten tillsammans med mattes lillebror till skogen för att leta rådjur.
Mr H är kvar på jobbet. Säkert härligt att jobba ute en regnig och mörk dag som denna ;-) . Han är nog grinig när han kommer hem ...
Kandidaten har undersökt barn från nyfödda till tonåringar. För ovanlighetens skull fanns det alltså patienter när Kandidaten jourade. Och det kändes bra. I kontakten med både barn och föräldrar känns det bra, jag känner mig säker. Trivs med sköterskor, uskor och läkare. Däremot känner jag mig inte helt säker på diagnoserna - även om jag prickat rätt idag. Och jag kan inte hjälpa att jag efter varje patient undrar om jag glömt att kontrollera någonting eller missat någonting. Ändå är jag tvärsäker på att jag när den värsta nybörjarkänslan är över och jag har lite erfarenhet kommer att göra det här bra. Med tiden får vi se ...
Lilla Besten ligger åter igen utslagen i korgen. Hon förväntas väl röra på sig igen någon gång på tisdag förmiddag. Det tar på krafterna att ränna i skogen efter rådjur. Första drevet drog iväg långt bort och hon var iväg 2,5 timma. Världsrekord för henne som efter 40 minuter brukar komma tillbaka och kontrollera att brorsan inte lämnat sitt pass. Andra drevet slutade med en skjuten bock. Bra skott, men bocken drog vidare. Det var bara att söka med Besten (där skulle de ringt matte som är van att spåra med henne och läsa henne). Bocken hade gått rakt fram över en kulle, dit ville inte Besten. Hon vek åt vänster. Blev lyft tillbaka till utgångspunkten och vek åt vänster igen. Nu fick hon gå lite längre och stannade plötsligt och nosade på en pinne. Brodern som spårade med henne surnade till. Nosa på pinnar när man ska spåra. Vet hut, typ! Tills de tittade närmare på pinnen och insåg att det var ett rådjurshorn, ingen pinne. Medföljande tonåring utan gevär fick sin första trofé och är nu duktigt lycklig. Nu var många på väg att ge upp. Dock inte brodern som gav Besten en ny chans, och se på ... efter totalt 1,5 h spårande (inklusive irrvägarna) hittade de den fallna bocken. Inte många meter bort, men utan hund hade de inte hittat honom.
Mr H är kvar på jobbet. Säkert härligt att jobba ute en regnig och mörk dag som denna ;-) . Han är nog grinig när han kommer hem ...
Kandidaten har undersökt barn från nyfödda till tonåringar. För ovanlighetens skull fanns det alltså patienter när Kandidaten jourade. Och det kändes bra. I kontakten med både barn och föräldrar känns det bra, jag känner mig säker. Trivs med sköterskor, uskor och läkare. Däremot känner jag mig inte helt säker på diagnoserna - även om jag prickat rätt idag. Och jag kan inte hjälpa att jag efter varje patient undrar om jag glömt att kontrollera någonting eller missat någonting. Ändå är jag tvärsäker på att jag när den värsta nybörjarkänslan är över och jag har lite erfarenhet kommer att göra det här bra. Med tiden får vi se ...
Lilla Besten ligger åter igen utslagen i korgen. Hon förväntas väl röra på sig igen någon gång på tisdag förmiddag. Det tar på krafterna att ränna i skogen efter rådjur. Första drevet drog iväg långt bort och hon var iväg 2,5 timma. Världsrekord för henne som efter 40 minuter brukar komma tillbaka och kontrollera att brorsan inte lämnat sitt pass. Andra drevet slutade med en skjuten bock. Bra skott, men bocken drog vidare. Det var bara att söka med Besten (där skulle de ringt matte som är van att spåra med henne och läsa henne). Bocken hade gått rakt fram över en kulle, dit ville inte Besten. Hon vek åt vänster. Blev lyft tillbaka till utgångspunkten och vek åt vänster igen. Nu fick hon gå lite längre och stannade plötsligt och nosade på en pinne. Brodern som spårade med henne surnade till. Nosa på pinnar när man ska spåra. Vet hut, typ! Tills de tittade närmare på pinnen och insåg att det var ett rådjurshorn, ingen pinne. Medföljande tonåring utan gevär fick sin första trofé och är nu duktigt lycklig. Nu var många på väg att ge upp. Dock inte brodern som gav Besten en ny chans, och se på ... efter totalt 1,5 h spårande (inklusive irrvägarna) hittade de den fallna bocken. Inte många meter bort, men utan hund hade de inte hittat honom.
Kommentarer
Postat av: Mårr
Duktiga Bästen, och duktiga matte också för den delen! ;)
Postat av: Lotta
Snyggt jobbat av LB! Fullt förståeligt att hon är trött. :)
Postat av: Helena och Juvelen
Bravo, bravo, bravo Lilla Besten! Vilken insats! De vet vad de gör när de spårar, även om man själv kan tvivla på det ibland :-). Men att hon orkade med flera timmars drev och 1,5 timmars spårande, det var ju helt makalöst. Nu förtjänar hon verkligen att få ligga på divanen och matas med hundpraliner - förslagsvis av din bror :-).
Trackback