Kandidatdropp

Man kan undra vad jag gör här hemma i flera veckor innan jobbet sätter igång. Latar mig? Näe, knappast. Jag pysslar och stökar undan sådant där som man måste göra allt emellanåt och som kan vara skönt att ha gjort när jag än en gång kan räkna mig till de arbetandes skara (som jag har längtat). Som att fixa här hemma, gå till tandhygienisten och ha en diskussion för att jag anser det vara överflödigt med röntgen varje år, åka till doktorn, scrappa, sköta det sociala livet, ta mig en tur hit och en dit. Dagarna fylls lätt. Men mest fylls de med projektarbete. Ett sådant, motsvarande fem gamla högskolepoäng, ska göras på läkarprogrammet och som många av kursarna har jag sparat mitt. Nu sitter jag med det och det ger mig ont i magen. Aldrig har jag varit så oinspirerad.

Egentligen är ämnet ganska så intressant. Handledaren är bra, i alla fall till största delen. Men, när hon kommer med kommentarer som att byta plats på x- och y-axeln i diagram, ett byte som inte fyller någon funktion och bara gör det hela mer svårläst då känner jag att jag vill ge upp. Noll och ingen inspiration kommer av sådant. Och projektarbetet måste vara klart för att mitt anställningskontrakt ska gälla. Känner mig ganska pressad just nu.

Mycket av motviljan bottnar i att vi inte fått någon som helst information om vilka krav som ställs på oss. Kraven är enligt handledaren höga - men vilka det är har man inte behagat berätta. Denna kandidat hävdar med envishet att projektarbetet är någonting man infört för att en person i lärarkåren ska ha jobb. Elakt? Jo. Sant? Kanske inte, troligen inte, men ingen rök utan eld. På företagsekonomin drillades vi i att skriva uppsatser. Vi drillades i innehåll, formalia, opponering, försvar. De kunskaperna gäller inte här, handledaren vill ha någonting helt annat. Jag kan köpa att det är så. Däremot kan jag inte köpa att vi inte fått kraven innan vi började, att vi inte lär oss ett enhetligt sätt.

Det är det sista som ska göras på läkarprogrammet och jag känner mer än någonsin att jag är färdig med det här. Måtte jag orka bita ihop och göra det sista som ska göras.