Förnedring
Kvällen tillbringades på akuten. Ett av sex obligatoriska pass utanför skoltid avverkades. Förnedringen var total. Det är längesedan jag kände mig så fullkomligt genomkorkad och hjärnlös. Handledarens frågor kom oväntat och hela tiden. Min hjärna lade av fullständigt och ställde sig bara och tittade på honom och ansiktet gjorde hjärnan följe och spelade fågelholk. När passet var över kändes det som om hela jag dragits genom en stenmangel. Helt tillintetgjord. Samtidigt lärde jag mig massor. Han var bra. Frågorna var kloka och när min hjärna stod still hjälpte han den. Han tvingade mig att tänka, tvingade mig att se sambanden. Analysera. Det är ju det här jag efterlyst hela skoltiden fram till nu. BMC alias "fyra nyanser i grått" har definitivt inte befrämjat tankeverksamheten. Jag har envist hävdat att alla tentor bara varit minnestester, inte en förståelse på att vi verkligen förstått. Kvällen kändes som en bekräftelse på det.
Att yngre kursare på "nya läkarprogrammet" kommer ut på praktik redan från termin ett måste vara ett oerhört kvalitetslyft för utbildningen.
Förståelsen/sammanhangen kommer, så har det åtminstone varit för mig. Jag har även börjat förstå vitsen med åren på BMC (även om jag fortfarande ifrågasätter vitsen med en del kunskap, typ fos, jun och myc), hur konstigt det än kan låta, men det tog sin lilla tid på klin, tyckte först det kändes som att börja på en ny utbilding. Kanske är det bara jag som känner så, men nu när jag finner mig själv stå och förklara saker för någon så känner jag ju att det är både BMC- och klinkunskaper som på ett förunderligt sätt vävts samman.
Tack för de lugnande orden. Jag hoppas verkligen det kommer för mig med.
Jo, jag förstår nog vad du menar. Jag menar inte heller att åren på BMC är helt bortkastade (förutom vissa signalvägar då ;-) )även om det låter så, men jag tror ändå att man skulle kunna få till mycket mer aktiv kunskap än passiv. Förstår du vad jag menar? I viss mån kom det på fysiologin - en av hur många prekliniska kurser?
Jo - men utan allt det tråkiga innan fysiologin hade man inte hajat så mycket där, tror jag. Äsch jag vet inte, men att börja tidigare med åtminstone någon klinisk anknytning tror jag är en jättebra idé. Det finns nog inget helt optimalt sätt att lägga upp en såpass lång och vittomfattande utbildning, men för egen del är jag glad att jag hann gå på "gamla", jag behöver struktur kring mig, flera år av PBL hade nog inte varit bra för mig enär min självdisciplin är snudd på obefintlig när det kommer till att göra saker på icke schemalagd tid och då hade jag sannolikt hoppat av, men vissa passar det säkert.
PBL har aldrig känts som grejen för mig heller. Fast å andra sidan så har vi lite mini-mini PBL under internmedicin. Det går nog inte riktigt till som det ska - men fungerar fint för mig i den här tappningen. Man ska som bekant aldrig säga aldrig.