Kandidatdropp -

Målet är här

Efter 5,5 år är jag framme vid målet. Jag är läkare - visserligen inte legitimerad än och massor finns fortfarande att lära sig, men grundutbildningen är klar. Jag jobbar färre timmar än i tidigare jobb (visserligen med betydligt sämre betalt, men ändå tillräckligt) och får utrymme för det som är viktigt i livet för mig. Jag är i en omgivning där man har en människosyn som jag kan skriva under på.

I tre veckor har jag arbetat. På en allmänpsykiatrisk avdelning på Löwenströmska. Träffar patienter med alla möjliga psykiatriska sjukdomar. Det är fascinerande vilka normala samtal man kan föra med många av dem, trots att de är så sjuka. Det gör mig ont om deras anhöriga. Jag känner att jag gör gott och har väldigt roligt under tiden.

Det är en bit att köra till Löwet, men att köra bil är roligt. Har börjat lyssna på ljudböcker och tycker att det är ganska sköna stunder till och från jobbet. För det mesta är det lagom mycket att göra på avdelningen även om jag arbetat över några kvällar när inte alla tre underläkarna varit på avdelningen. Psykiatri kan jag tänka mig att specialisera mig på framöver men om det verkligen blir det får vi se, andra alternativ finns också. Kanske kommer arbetet att kännas väl lugnt efter ett par månader när rutinerna börjar sitta? Jag tror att jag kommer att lära mig fort, överläkaren delar med sig fint av sin kunskap och sina erfarenheter. Mina underläkarkollegor är också ett fint stöd. Övrig personal likaså.

Bloggen har spelat ut sin roll. Kandidat Dropp är passé. Kanske kommer jag tillbaka på annat ställe i cybervärlden? Det visar sig. Tack alla som varit med. Vissa av er ända sedan Ruffhaxans tid. Jag ser på statistiken att ni är många som läser. Det har glatt mig. Framförallt har alla kommentarer varit roliga att få. Lev väl!

Avslutar det hela med en bild från Petra. En bild som upphovsmannen, Mr H, med sin vanliga underfundighet döpt till "En läkare föds".

2010-03-20 @ 09:48:00 Permalink Allmänt Kommentarer (22) Trackbacks ()

Wadi Rum

Petra var fantastiskt men som hobbygeolog uppskattade jag Wadi Rum minst lika mycket.

2010-03-18 @ 22:15:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Petra - this is it!

Jag förstår varför det röstades fram som ett av världens sju nya underverk. Bilderna får tala för sig själva. Betänk bara hur gammalt det är. Kan ni se hur ståtligt det måste ha varit innan väder och vind slipade ner det?

2010-03-17 @ 21:02:25 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ps. Jag såg folk som sålde the, thé, té. Dock ingen som sålde te. Vart är världen på väg?

2010-03-14 @ 18:49:53 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kort om Jordanien ...

Shoppingen var inget vidare. Tror inte ens någon med svart bälte i shopping hade hittat någonting. Möjligen smycken då, men i övrigt blev det en billig resa.

Maten var fantastiskt god. Mycket röror (á la mezze), mycket kolgrillat kött.

På vissa restauranger kunde man beställa alkoholhaltiga drycker, på andra inte. Och på vissa fick man beställa ibland, beroende på dag och om man satt ute eller inne .... Dubbelmoralen var hög!

Översättningen blev ibland lite tokig. Några lamphjärnor eller lamptungor beställde vi aldrig.

Portionerna var enorma. Att äta upp var det inte tal om.

Kött- och grönsaksmarknaden var väldigt liten, men så är Aqaba en liten stad.

Bergen runtomkring var fantastiskt vackra. Moskéerna och böneutropen hörde vi dygnet runt. Mr H som inte är en lika fantastisk sovare som jag tyckte gott att de kunde hållt snattran på nätterna.

På andra sidan bukten ligger Eilat, så nära, så nära.

2010-03-13 @ 19:45:49 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Nu är formaliteterna klara...

projektarbetet är registrerat som godkänt i Updok. Nu kan jag få ut min examen. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

2010-03-12 @ 07:11:13 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Herr Calici

Avdelningsarbetet har varit lugnt de första veckorna. Herr Calici har härjat på avdelningen och så många patienter som möjligt har skrivits ut. Tisdag kväll kände jag mig rutten i magen och onsdag morgon hade jag en överläggning med mig själv om jag skulle eller inte skulle gå till jobbet. Inte vann, jag kände mig inte särskilt dålig men magen var skum. Nöjer mig med att konstatera att senare fram på dagen skulle det visa sig vara rätt beslut. Idag mår jag prima, men får inte gå till jobbet förrän jag varit frisk i 48 timmar vilket innebär att nästa gång jag ser avdelningen är på måndag. Blä! Jag har långtråkigt!
Har läst "Allt är upplyst". Uppdaterat bokbloggen med "Mr Jekyll & Mr Hyde" samt "Jag ska skydda dig från allt".

2010-03-11 @ 17:08:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Handduksparad

Inte sedan jag var på Kuba har jag sett så fantasifulla handduksvikningar som vår städare på hotellet förgyllde rummet med. Det var lika spännande varje eftermiddag att se vad han åstadkommit på rummet. Fast hans repertoar tänkte nog bara ungefär en vecka, för sedan blev det stiltje i fantasin, eller så tyckte han att vi lade för små slantar till honom och krävde mer ...
Jag kan inte undanhålla er underverken.

Blomman ovan ligger till vänster om svanen.

Krille krokodil

Mr H somnade gott trots sällskapet.

Jag vill gärna tro att vi fick den här lilla installationen med svanar och hjärtan på dagen sju år efter att vi bestämde oss för varandra ... i februari 2003 var det i alla fall klippt.

Närbild på svanarna.

Havsmotiv .

Han fick ofta använda fler handdukar än vad som egentligen skulle finnas på rummet så någon handduksbrist led vi inte av.

Den här rackaren gjorde Mr H senare om till en påfågel med lång stjärt, men bildbeviset lämpar sig inte för allmänna forum.

Här någonstans började fantasin ta slut. Plötsligt dekorerade svanarna allt möjligt.

Väldigt tvärtorsk på idéer.

Mina äpplen försvann från fruktkorgen och dök upp i handduksinstallationen. Hrm!

2010-03-09 @ 21:35:13 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Jerusalem 18/3

Första dagen i Jerusalem var intensiv. Vi hade varit uppe tidigt och sett massor. På kvällen somnade vi som små grisar och tur var det för andra dagen visade sig bli lika intensiv.

I Getsemanes trädgårdar.

Det här fick man inte göra i trädgårdarna ...

Muren mellan Israel och Palestina.

I Betlehem.

På väg in i en av de tre kyrkor de byggt ovanpå platsen där de säger att Jesus föddes. Porten kallas humanporten, eller någonting liknande. Liten för att bara människor ska kunna komma in.

Inne i en av kyrkorna.

Här säger de att Jesus föddes. Vår palestinske guide var förbluffad över att ingen i gruppen var intresserad av att läsa böner eller sjunga psalmer. Ha! Vi hädiska nordbor.

Jerusalems museum. Den underligt formade fontänen är toppen på en tora-rulle. Under finns "Döda havsrullarna". Fantastiskt att få se dem i verkligeheten.

Näe, vi hade inget att checka in.

Gravar, gravar, gravar.

På väg hem stannade vi till vid Döda Havet. Skum känsla att flyta runt där. Där fick jag förresen leka doktor för första gången sedan examen, men det är en annan historia.

2010-03-08 @ 18:24:27 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jerusalem 17/3

Det är skönt att första veckan på jobbet varit lugn. Den här helgen har jag slappat. Lunchat med kompis på stan och läst bok till bokcirkeln. Det har varit skönt vill jag lova. Tvättmaskinen går, annars har jag en slapp dag. Känner mig redo att dela med mig lite av vår semester. Att välja bilder har varit svårt. Vi har tagit massor, men det finns inte riktigt utrymme för så många på bloggen, det blir många nog ändå. Den som vill se mer blir nog tvungen att komma hit och få en genomgång på datorn eller min scrap-book (När den nu blir klar? Varken Rom eller Stoneleighbilderna finns där än).

Vi körde genom öken från Aqaba till Jerusalem. Stora delar av tiden hade vi berg på ena sidan och Döda havet på andra.

Nåväl, resan var det. Tvärtemot våra vanliga principer tog vi färdiga utflykter som Apollo bjöd på. Att fösas runt som en skock får var ungefär vad vi hade engagemnang till och det fungerade, men sanningen att säga dröjer det nog innan vi väljer den typen av utflykt igen. Första turen blev en tvådagarstripp till Jerusalem. Där behöver man nog egentligen tre månader men tack vare att det var en arrangerad tur hann vi se mer än vi hade klarat själva på två dagar. Guiden var otroligt kunnig och vi fick oss massor av historia, kultur och religion till livs. Sanningen att säga blev det ibland väl mycket och både Mr H och jag drog oss emellanåt en bit bort från gruppen för att kunna njuta lite mer och bara vara mitt i historien. Mina bibliska kunskaper är pinsamt dåliga insåg jag men många saker fick klockor att ringa i huvudet och jag fick förnyad inspiration till att läsa bibeln. Inte av några som helst religiösa skäl utan för att vår tid fortfarande efter alla dessa år är så präglad av den där pappersluntan.

Längs vägen såg vi stengetter.

Närmare Jerusalem förändrades landskapet. Lite rundare kullar och mer grönt. Den här röran är en boplats för beduiner. Tittar man riktigt noga ser man en kamel.

Sista biten upp till Jerusalem har man skog längs vägen. Nåja, dungar av träd i alla fall.

Utsikt över Jerusalem från Oljeberget.

En av alla judiska begravningsplatser. Gyttret på dem fascinerar mig.

Oljeberget med kyrkan i Getsemanelunden.

Al-Aqsamoskén

Klippdomen.

Klagomuren

I souqen/basaren. Vilket myller av gränder det var. En riktig souq!

På Via Dolorosa gick vi och guiden pekade ut alla platser som förknippas med Jesus.

Idag har man byggt Uppståndelsekyrkan/Den heliga gravens kyrka över det man tror var Golgata, trapporna leder upp dit man tror att Jesus fick bära korset innan han spikades fast. (Finns iofs åtminstone en plats till som aspirerar på att vara Golgata).

Inne i "Den heliga gravens kyrka". Vi hamnade mitt i en procession, mycket högtidligt. Håren krullade sig på armarna. Här såg vi också en kvinna som troligen drabbats av Jerusalemsyndromet (någon form av psykos), hon gick sist i processionen och grät.

2010-03-07 @ 17:09:47 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kolla vem jag hittade i solstrimman på köksbordet :-)

Här ser man att hon vet att hon gjort fel och tror att hon ska få utskällning. Men jag kunde inte. Hon är ju så söt. Hon tycker så mycket om solen.

Det är hon som bestämmer här hemma :-)

2010-03-06 @ 16:33:57 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Vad man gör vid poolen

Vi såg mycket på semestern men hade också många lata dagar, Mr H och jag. Mycket tid tillbringades med böcker, företrädesvis i en solstol vid poolen. Eftersom datorn, som alltid, var med laddade vi den med ljudböcker och jag fick för första gången användning för min iPod shuffle som inhandlades för hela EN (Sic!) krona förra sommaren.

Att lyssna på ljudböcker är nytt för mig. I lugn och ro vid poolen fungerade det bra men jag är tveksam till om jag klarar av att göra det hemma när så mycket annat kan störa koncentrationen och tankarna far iväg till vad som borde göras istället. Dessutom går det fortare att läsa på egen hand, jag ska villigt erkänna att trista boksidor skummar jag gärna.

Nåväl, följande böcker/ljudböcker tog jag mig igenom:
Domedagen är nära - Aarto Paasilinna
Döden ska du tåla - Karin Fossum
Infiltratören - Lasse Wierup
Iskallt och stenhårt, mina tjugo år i Texas fängelser - Richard Flinga
Paria - Björn Hellberg
Snablar - Aarto Paasilinna

2010-03-06 @ 07:04:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Herr Calici

Min första vecka som underläkare på allmänpsykiatrisk avdelning inom Stockholms läns landsting blev lugn. De flesta patienterna skrevs ut due to Mr Calici som härjar på avdelningen.

2010-03-05 @ 16:22:37 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks ()

Man kan kvävas på många olika sätt

Husse åker stafett-Vasan, eller vad det kan heta, så vi är bara damer i huset just nu. Pälsmonstret var inte sen att utnyttja situationen. När hon förstod att husse inte skulle komma och lägga sig hörde jag en duns på hans sida av sängen och snart hade jag en tryckande pälsboll i nacken. Jag lät henne hållas för det var ganska mysigt ända tills jag vaknade till frampå småtimmarna. Hur hon kunde veta att matte var vaken vet jag inte men lycklig blev hon. Kastade sig över min hals och där låg hon och försökte komma åt att slicka och tugga lite i (jo, hon gör det när hon är lycklig) i det av mina öron som var längst ifrån henne. Invirad i täcket var det inte alldeles lätt att få bort lycklig liten tax från halsen så ett tag trodde jag att jag skulle kvävas ....

2010-03-05 @ 06:55:23 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Jobbigt liv

Lillstumpa är hemma från sjukhuset. Ont har hon och långtråkigt är det. När faster ringde för att höra hur hon mådde blev det ett kort samtal:
F: Hej Lillstumpa, vad gör du?
LS: Jag är arg! Jättearg (det sista grätskrek hon)!
Pang så hade hon slängt på luren.
När jag ringde tjugo minuter senare hörde jag henne i bakgrunden. Hon var fortfarande arg och gjorde sitt bästa för att reta upp också Storstumpa.
Hon är bara åtta år. Misstänker att hon har några tuffa veckor framför sig. Hade jag kunnat ta benbrottet åt henne hade jag gjort det.

2010-03-05 @ 05:57:15 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()