Petra I
Har precis tittat igenom alla mina bilder därifrån. Vill visa er alla 251. Trots att många är dåliga ser jag det speciella med Petra i varenda en. De vackra stenarna. De fantastiska grottorna. Det gör ont i hjärtat av att behöva begränsa sig. Men några inlägg de närmaste dagarna tänker jag kosta på mig. Petra några dagar framöver alltså. Önskar att Mr H ville visa sina bilder. Tagna av duktig fotograf med proffskamera. Men, ni får hålla till godo med mina.
I början av ravinen som leder till Petra.
Inte ens alla människor kunde ta storheten ur den vackra ravinen och Petra.
Nere i ravinen blev det ett vackert ljusspel och färgskiftningar i berget.
En fisk?
Tre steg framåt ser samma sten ut som en ... elefant.
Mot slutet blev det riktigt smalt.
Genom ravinöppningen skymtar "The Treasury" i Petra.
Kan ni förstå att det här är uthugget direkt ur berget?
Lite mat kan man behöva när man vandrat så länge. Det här är Kandidatpappan och Kandidatmamman på middagsrestaurangen. Ja, inte mina alltså utan annan kandidats pappa och mamma. På väg till Petra stannade vi på en rastplats och där frågade någon plötsligt om vi saknade Lilla Besten. Jo, det kunde jag ju bekräfta men vilka var det som frågade. Jobbarkompisar till Mr H? Hockeykompisar? Rallykompisar? Det visade sig vara en trogen läsare av min blogg som känt igen Mr H (trots att han inte satt i sin Lotus). Helfestligt! En trevlig bekantskap. Erbjudandet om att åka Lotus till sommaren kvarstår. :-)
Ska bli kul!
Fantastiskt!
Ser otroligt häftigt ut och har hört fler som varit där och blivit alldeles....fascinerade. Hoppas jag tar mig dit nån gång!
Det ser fantastiskt ut! Och vad det gäller ert oväntade möte kan man bara, återigen, konstatera att världen är ganska liten, trots allt.
Hahaaaaa - vad KUL! Världen är liten som sagt, och tänk att Lilla Besten-hussen är en så känd fotomodell att han känns igen långt utanför Sveriges grönser ;) (snart kliver han inte ur sängen med mindre än att du betalar 15000 dollar, eller hur mycket det nu var Linda Evangelista krävde)
Häftigt, fantastiskt och fascinerande är alldeles korrekt observerat :-)
Mmm Siv, kul att min värld för en gångs skull var liten. Det är annars alltid Mr H som träffar på en bekant. Hockeynördar, rallynördar och lulebor verkar det finnas gott om på den här jorden. Iofs var det Mr H de kände igen, men jag vill bara påpeka att det var tack vare mig :-)
Helt fantastiskt märkligt kändes det, och så infann sig lite blandade känslor - ska man tränga sig på eller låta bli, blir man den där stalkern man inte vill vara om man inte ger sig till känna? Kunde förstås inte låta bli, när jag funderat färdigt. Sedan visade det sig att en annan person på hotellet var bror till en av mina tidigare arbetskamrater. Man kan undra hur liten världen egentligen är?
Visst var det märkligt. Jag förstår inte att du kunde känna igen honom. Om du hade vetat att vi skulle resa bort så ...
Kul att du sa till i alla fall. Hade du inte gjort det hade du för alltid fått tiga eller bli betraktad som stalker om du avslöjats :-) Jag blev väldigt paff, det måste jag erkänna. Vet inte ens om jag presenterade mig ordentligt.
Din värld tycks mindre än min :-)
Jordanien ÄR helt enkelt the place to be, för jag var ju där några veckor innan Kandidat Dropp och lilla Besten-hussen, och träffade då min älskade f d husläkare som flyttade från V-ås för ett antal år sen. Hon flyttade in på vårt hotell samma kväll som vi åkte hem, tyvärr.
Jag är iofs van vid att världen är liten. I Kuwait knackade en f d skolkompis mig på axeln (vi hade inte setts på tio år) och på flygplatsen på Sri Lanka tjoade en avlägsen bekant från V-ås på mig.
"This world ain't big enough for us"? ;)
Ja, är det inte underligt?