Och målarna har åkt ut ...
Nu är det bara att invänta tvättfolket, snickarna och besiktningsmännen. Och sedan börjar nog allt om igen. Grannens far kan det där med att besikta måleriarbeten och han var inte nöjd med hennes fönster. Tur för hjärtat hans att han inte sett mina. Målarna lär få köra en repris i denna lägenhet.
Långpass
Till moster
Ha en skön resa och hälsa mormor, moster och mamma!
Hantverkare
När de var här före semestrarna letade jag upp deras chef innan arbetet skulle börja och kontrollerade hur schemat såg ut och förklarade att eftersom jag har Lilla Besten kan de inte komma och gå som de vill. Hon släpper inte in okända i lägenheten. Men, att jag skulle ordna att de kunde komma in precis när de ville förutsatt att de talade om det i förväg. De skulle ha börjat när vi var på semester. Det gjorde de inte. Det dröjde en vecka efter utsatt datum, så kom det en ny lapp, nu skulle de börja på tisdagen kl 07.00. Både tisdagen och halva onsdagen gick utan en skymt av hantverkarna. Vid onsdag lunch lackade jag ur, sög tag i första bästa målare i trapphuset intill och talade om vad jag tyckte. Det var en lugn och sansad man. Han sa bara: Chefen får komma och prata med dig. Chefen kom och jag förklarade att med hunden måste jag veta när de kommer. Talar de om att de tänker komma men planerna ändras får de vara vänliga och meddela mig det. Varken hunden eller jag har någonstans att ta vägen när de är här, så jag måste vara hemma med henne. Det blir än värre i augusti berättade jag, för då har jag jobbet att ta hänsyn till. Men, får jag bara veta i förväg när ni behöver komma till så löser jag det.
Så började det så här efter semestern....... Irriterande! Min samarbetsvilja är helt slut och nu får de rätta sig efter mig och mina tider. Ytterligt irriterande är det också att alla utomstående jag pratar med bara rycker på axlarna och säger: -"Jaja, hantverkare." Men, vad i alla glödheta *#¤&*!!!! Säg någon annan yrkesgrupp man accepterar den typen av förseningar från.
En ny vän
Storstumpa älskar Lilla Besten. Det gör inte Lillstumpa. Bra dagar har hon visat henne ointresse, dåliga dagar skriker hon så fort Besten kommer i närheten. Men plötsligt tuffade Lillstumpa till sig och visade Lilla Besten ett visst intresse. Faster/matte var inte sen att haka på. Tänkte att om Lillstumpa och Besten får göra trick ihop så blir de nog såta vänner. Så faster har tränat Besten att snurra, inte bara på kommandot snurra utan också på kommandot snujja eftersom Lillstumpa inte kan säga r. I går skulle faster se om det fungerade. Faster instruerade: "Snurra handen, så här och säg snujja. Säg bestämt". Och Lillstumpa snurrade på handen och sa till Besten: "Bestämt". Varpå Besten satte sig i pur häpnad. Mamma, Pappa och Faster skrattade så de kiknade - men försökte att inte visa Lillstumpa det.
Att inte kunna säga r är svårt. Lillstumpa rapporterade till farmor vilka djur hon sett när hon var i skogen med pappa: "två jåjuj, tje hajaj och en jäv". Farmor konstaterade att det var helt fel djur för någon som inte kan säga r, det hade varit bättre om hon sett en uggla.
Jag vill ha en ny familj
Idag har de varit överjävliga med sitt: LILLA BESTEN, NEJ! SKÄRP DIG! Först var det husse som var besvärlig. När matte nästan var vaken i morse sprang jag till sovrumströskeln. Och medan hon sakta drog sig ur sömnens famn smög jag mig närmare sängen. Som en panter smög jag fram; sakta, sakta. En klolängd i taget. Jag är extremt bra på att smyga. Men ska sanningen fram så hjälper det väl till litegranna att matte hör illa på örat som är mot dörren. Precis som jag tog sats för att hoppa upp i sängen ringer telefonen. Matte blir plötsligt klarvaken och rusar ur sängen. Får syn på mig, som försöker smälta ihop med mattan, och skriker: UT! Det var husse som ringde. Jag lovar. Det var bara för att varna matte och förstöra för mig. Karln har ett sjätte sinne när det gäller mig och sängen. Trots att han var på Arlanda, fyra mil bort visste han att jag var på väg upp i sängen. Jösses, vad är det för fel på människan? Har han ögon i nacken eller? Han borde skaffa sig ett liv istället för att ägna sig åt att förstöra mitt.
Så var det dags för morgonpromenaden. Matte hade mig på lång lina. Det är ju samma sak som att man får göra vad man vill. Eller hur? Så när vi passerade soldattorpet och jag kände lukten av fåren sprang jag dit med taxfart (slår blixten alla gånger). Jag får in nosen mellan spjälorna, så jag kunde "jaktskälla på fåraskocken". Baggen, den dummern, blev hypnotiserad av mitt skällande och kom mot stängslet. Lättare byte får man leta efter! Han sträcker fram nosen mot mig. Det var väl min underbara hundparfym han ville få del av kan jag tänka. Usch för att stinka får! Dofta tax är bra mycket bättre. Smutsig päls med en doft av allt härligt jag rullat mig i: fågelträck, gamla näbbmuslik, halvätna fåglar och fläckarna i gräset från traktens hanhundar. Nåväl, baggen sticker fram nosen och precis som jag ska sluka honom hör jag : LILLA BESTEN, NEJ! SKÄRP DIG! Och matte drar mig åt andra hållet. Men fy sjutton för tråkmatte!
Jag vill ha en ny familj!!!!!
//Lilla Besten, taxfröken, 4 år
Zzznark
Did the cat get her tongue?
Lilla Besten har förvånat storligen på sistone. Under några dagar har jag funderat på om någon i största hemlighet opererat bort Bestens stämband. Cyklister/fotgängare kan numera susa/gå förbi utan att bli utskällda och förlora hälsenorna. Stora hundar kan gå på andra sidan gatan utan att få lära sig veta hut. Ingenjör´n kunde hälsa på utan bli utskälld. Så kom en stor svart hund emot henne på stigen i skogen i morse. Nu vet jag att hon har stämbanden kvar.
Men faktum kvarstår. Lilla Besten börjar uppföra sig som hon ska. Hon var jätteduktig när Ingenjör´n var i Muppsala förra veckan. Ok, det ska erkännas. Vid något tillfälle såg Besten skeptisk ut och eftersom Kandidaten inte hade en susning om vad Besten tänkte göra med sin förvirring kring Ingernjör´n tog Kandidaten Besten i famnen, bara för säkerhets skull.
I går kom veckans chock. Valnötshjärnan lade in superexpressväxeln och redan på andra försöket hade Besten listat ut hur hennes nya leksak skulle användas. Inte nog med det. Till mattes förvåning tog hon i sin iver klossar i munnen. Den här hunden tar bara mat i munnen - att lära henne apportera har varit omöjligt. Lägg ner har de som vet sagt till matte. Taxar har inte generna för att bära runt på saker - det ska en golden eller labbe till för det. För att återgå till gårdagens spel så blev Besten ibland så ivrig att hon också tog tassarna till hjälp. Det är minsann "kors i taket" det med eftersom denna lilla taxfröken behandlar sina tassar som en häst behandlar sina hovar.
Hoppas att det är all vår träning som gör nytta. Dels den hos Petra, dels den hos Terese. I sommar har vi hårdtränat och det ser ut som om Lilla Besten börjar formas till den hund Kandidaten vill ha. Det är inte helt lätt att ta en liten rädd taxfröken som visserligen kommer från en snäll familj, men inte fått någon som helst stimulans för sina taxgener under sina första två år. Nu tror jag att vi faktiskt är en bra bit på väg. Hoppas att bakslagen inte blir för stora.
Kvinnor och barn
Men många mammor är så usla att de inte är att betrakta som mammor. Varför måste man inte ha körkort för barn innan man tillåts skaffa några? Barnen på kvinnoboendet är inte bara skadade av det trauma som fört deras mammor och dem dit. Barnen tar också skada av att mammorna inte är mammor. Ibland beror det på vad som hänt, men lika ofta på att mamman är för ung, för dum, för ointresserad, för kriminell, för någonting vad som helst .......
Alltför många barn har mammor som inte alls klarar av att vara mamma. Jag lider när jag ser barn som får en stor godispåse till frukost och när den är slut ersätts den av ett rör Pringles. Jag lider med barnen som inte får kramar och pussar av mamma, barnen som får vara uppe hur länge som helst och därför är genomtrötta dagen därpå. Jag lider av att mammorna inte håller efter barnen, inte lär dem vanligt folkvett, respekt för andras saker. Det är hemskt när barnen går vind för våg, när barnen inte stimuleras att lära sig, att vara nyfikna.
Personalen finns där för kvinnorna. Barnen hinner vi inte med. Vi hinner inte stimulera dem, krama dem, försäkra oss om att de får näringsriktig kost, att de får röra på sig. Vi försöker uppmuntra mammorna att bli bättre mammor. När vi inte fixar det finns det turligt nog andra ställen inom kommunen som kan ta över. Ställen som säkrar att barnen har det bra. Men, när ska vi skicka dem dit? Det är en svår balansgång för oss. Man kan tycka att det inte är lämpligt att hålla små barn uppe till midnatt, man kan tycka att barnen behöver fler kramar. Men, tar barnet skada? Tar barnet skada av att äta godis till frukost någon gång ibland? Det är inte lätt att veta när man ska agera. Att bli fråntagen sitt barn måste vara bland det värsta som kan hända. Ibland gör vi nog fel när vi ber "barn- och familjeenheten" att utreda en familj. Anmäler vi för ofta? För sällan?
Jag har envist hävdat att var och en måste ta ansvar för sig själv, att "samhället" ska lägga sig i så lite som möjligt. Nu börjar jag tro att det är alldeles för svårt att omhänderta barn från olämpliga föräldrar....
Vilken verklighet?
Idag var det speciellt två meningar som väckte mina funderingar: " Jag ska aldrig mer gifta mig" och "Det är äckligt att vara med en man - jag vill aldrig mer ha sex". Jag hoppas att tiden läker alla sår. Att kvinnorna får den hjälp de behöver för att läka såren. Inte bara medan de är hos oss. Den korta tid de är här hinner inte läka några sår. Mer tid och hjälp måste till. Det är ledsamt att de inte kan finna glädje i tvåsamheten. Lyckan över att dela livet med någon. Lyckan att få vara älskad precis som man är, med alla fel och brister. Lyckan att dela kärlek/sex med den man älskar. Finns det någonting underbarare? I tankarna jämför jag det de berättar om sina män med hur jag och Mr H har det. Förstår att de, med sina upplevelser, inte vill ha en man igen. Men jag vet hur bra det kan vara. Hoppas att de också får veta det. Att de får känna kärlek och tillit. Bli älskade och älska tillbaka av hela hjärtat. Leva med någon som låter dem drömma och leva ut sina drömmar. Någon som inte tar död på viljan att leva. Någon som respekterar dem och uppskattar dem precis så som de är. Någon som låter dem tänka själva. Jag vill att de ska hitta sin Mr H.
Det är fullt upp på jobbet .....
Man kan lugnt säga att det varit fullt upp!
Solitt ekorrhjul
Så iväg till jobbet. Det fungerar bra på kvinnoboendet. Faktiskt tycker jag att det är bättre ordning på sommaren med präststuderande, läkarstuderande, socionomstuderande och nyexade socionomer som vikarier. Hela tiden händer det nya, oförutsedda saker. Men vi fixar allt. Vare sig det är hysteriska 16-åringar, bränder, överbeläggningar eller sjukdomar. Just nu sprider sig vattkoppor på boendet ......
Ibland kommer mer eller mindre psykiskt sjuka människor till oss. Det är inte meningen. Den kvinna som bor hos oss ska klara av självhushåll. Gör hon inte det måste personalen rycka in och andra arbetsuppgifter blir lidande. Just nu är det psykiskt stabila människor som bor hos oss. Visst kommer tårarna ibland och oron och ångesten likaså, men det finns ju en anledning till att man tvingas bo på kvinnoboendet och det händelseförloppet måste man få bearbeta. Som sagt, just nu är det ovanligt bra mammor och fina ungar. Små glädjeämnen dyker upp. Som igelkotten ungarna hittade. Av mig fick de ett rått ägg till honom och när han kom fram och lapade i sig det, under ungarnas överinseende, var lyckan stor. Annan typ av lycka är det när kvinnor och skrikande barn flyttar in och övriga kvinnor snabbt tar hand om skrikande ungar och bär in dem till lekrummet och barnen tvärtystnar och direkt finner sig till rätta.
Väl hemma får man pussa lite på Mr H, som man inte sett på hela dagen, eftersom han började jobba före f*n, medan man själv låg och snusade. Så är det bara att slänga sig i bingen och nästa morgon är det på´t igen.
Nya Paulior
Planen är att promenera med Besten och taxpojkarna. Sedan jobbar jag ett kvällspass. Hoppas det blir något mindre stressigt än i går.
Visst ja, måste hinna plantera Paulior också. I går kom de. Pauliorna jag beställt från England: Lemon Drop, Chiffon Vesper, Halo's aglitter, Cherries ´n Cream, Kings´trail. Beatrice´trail, Sweet Amy Sue, Rob's sticky wicket.
Det blir min första Rob's variant.
Rob och hans hustru odlar Paulior i USA. Deras historia är ganska söt.
Fredag 20/7
Torsdag 19/7
I kväll var det planerat tjejmiddag. Så blev det, fast i mindre skala än planerat, Ingenjör´n och jag tog igen en massa tid. Käkarna glappade och mycket avhandlades. Bland annat socionomer och deras karaktärsdrag. För det må jag säga. Man kan anklaga mig för att ha fördomar, men socionomer är stöpta i en och samma form. Undrar om det är så med alla yrkeskategorier? Har svårt att se att vi i min klass skulle ha gemensamma drag. Eller är det bara jag som avviker? Eller bara jag som inte ser?
ICA bistod åter igen med recept till middagen. Avocadosoppan till förrätt var ingen höjdare. Hade jag varit hemma hade jag haft fler kryddor att spela med och kanske hade det varit gott med lite vitt vin i? Det lär vi aldrig få veta för det receptet lagar jag inte efter igen. Huvudrätten däremot blir det repris på. Snart. Ljummen kycklingsallad med chutney. Fräscht och perfekt för en sommarkväll. Efterrätt blev Saras fantastiskt goda mörka chokladmousse. Nyplockade hallon från broderns buskar fick bli tillbehör i form av hallonsås (med lite likör i) och hela hallon. Istället för grädde i moussen tog jag på inrådan av Sara Soja-too. Har erfarenheten att sojaprodukter ger en underlig bismak, men inte Soja-too. Chokladmoussen blir väl inte lika fluffig som med grädde, men betydligt nyttigare.
Thailändsk fisksoppa
ICA fick bistå med recept till gårdagens middag. Det blev en soppa. Ursprungsreceptet var lite mesigt i smaken, men det var lätt åtgärdat med en rågad matsked sambal och lite chilikrydda.
Kostym
Nu måste jag ut och köpa en kostym till Mr H.
Pratat med polisen igen ... och socialjouren .... och ....
Jag beundrar de människor som arbetar med det här hela tiden. Hur orkar man se så mycket misär och elände och hela tiden ha ett proffsigt förhållningssätt? Polis, socialjour. Vad de gör mycket bra saker!
Inferno
Hemma igen efter ett 26-timmars pass i infernot. Gårdagen blev relativt lugn, men idag jagade jag socialsekreterare, hantverkare, tolkar på telefon samtidigt som jag pratade med boende, städade lite. Det blev lite mycket ett tag. När chefen fick rapport skulle jag säga att ett tolksamtal var bokat, men råkade säga turksamtal. Freudian slip? Chefen skrattade så hon tjöt.
Nu ska jag plantera mina nya paulisar som kommit med posten: September Morning, Mormors mössa och Sockeye. Ska bli spännande att se vad det blir av dem .....
Irritation
Tala om för någon att den är bra
Mr H och jag ser inte mycket av varandra den här sommaren. Skiftgång för oss båda gör att när jag kommer hem sover han och när han kommer hem sover jag. Det är aptrist. De senaste kvällarna har jag tröstat mig med att träffa kompisar. Mysigt!
Hur ofta säger du till någon att de gör ett bra jobb? Att han/hon är fin? Själv har jag precis insett att jag är kass på det. Säger det för sällan och hör det alldeles för sällan också. Kanske gör jag inget bra jobb? Geisten har ju gått ur mig. Fast, på kvinnoboendet tror jag att övriga personal tycker att jag sköter mig. I går när jobbarkompisen och jag var ute och ölade i stora Uppsala city så slängde hon ur sig en kommentar som hon fått apropå en fråga hon ställde. En kommentar som faktiskt både hon och jag får ta som positiv kritik. -" Precis som kandidat Dropp hittar du alltid någonting att göra". Vi gör alltså skäl för pengarna. Det känns bra.
Senaste boken jag läste "Injagning av jakthundar" var en flopp. Kanske var jag bara fel målgrupp? Jägare är jag ju inte. Hur som. En liten recension hittar du här.
Narkolepsi
Man ska inte skratta åt andras olycka, men följande hittade Mr H när han var inne på NHR:s hemsida (varför han överhuvudtaget surfat dit är höljt i dunkel). Det bjöd på dagens bästa skratt:
narkolepsi
Narkolepsigruppen är vilande.
Kontakta NHR:s kansli på XX-XXX XXXXX för mer information
Snujja
Test på kul ......
Hade inte modern ringt och stört hade jag inte tappat koncentrationen. Se där, koncentrationen är visst ytterligare en svaghet förutom den som framkom i testet. Där koncentrerades att kreativiteten är en svaghet. Ha, berätta någonting jag inte visste om istället!!!!!!
Doktor Dropp
Glömmer aldrig den rara doktorn som vi träffade på Svartbäckens VC. Var där en sen natt med en knivhuggen kvinna. Doktorn fick höra om mitt "civila liv". Han blev genast alldeles underbart informativ och började förelästa om suturer. Sköterskan kom in i rummet en bit in i undersökningen och tittade konstigt på honom som för att fråga: -"Varför i hela fridens namn säger du allt detta?" Doktorn såg hennes frågande ögon och nickade mot mig och sa: Hon läser medicin och plötsligt var jag en i gänget och accepterad av också sköterskan. Och nej, han glömde inte bort patienten. Pratade inte över huvudet på henne.
Nyligen var jag med en kvinna till akuten. Hade känt på magen hennes och tänkte att hon spelar teater. Så ont har hon inte. Men eftersom det fanns misstanke om skador och graviditet och tidigare sjukhistoria och denna kandidaten inte läst buk/kirurgi var det bara att åka in. Den riktiga doktorn närmade sig buken med händerna och kvinnan skrek. Så sa doktorn: -"Nu ska jag bara lyssna", och lyssnade på magen med stetoskopet. I korridoren stämde vi av. Doktorn visade sig vara en listig dam. Jo, sa hon. Jag tror som du. Hon är hysterisk, medvetet eller omedvetet. När jag känner på magen skriker hon. När jag lyssnar med stetoskopet kan jag trycka nästan hur hårt som helst .....
Idag hamnade jag för första gången med en kvinna på infektionsakuten. Diagnosen i mitt huvud kom långsamt. Borde ha tagit den betydligt snabbare, men den dök i alla fall upp i huvudet innan doktorn kom in. Rosfeber! Nu har jag sett rosfeber både på buk och ben. Vi var på vanliga akuten först och sköterskan där var inne på bältros. Men det hade jag förkastat. Har visserligen bara sett herpes zoster opthalmicus - men ändå ......
Tycker att jag kan så lite. Men jag kan nog mer än jag tror. Inser dessutom att doktoriet inte handlar om ren kunskap. Det är mycket känsla och instinkt också. Önskar att jag kunde lita mer på mina instinkter än jag gör ............
Bubbelskjutarspel
Nej, det här har inte med skolan att göra. De funderingarna dras jag med titt som tätt, men de känns inte livsavgörande. Antingen blir jag doktor eller inte. Visst påverkar det hur mitt liv formas, men ändå: It's no big deal.
Känner mig sviken och förrådd. Jag är nästan löjligt lojal mot mina vänner. Det är inte alltid samma styrka på lojaliteten finns åt andra hållet. Det är ok. Det är sällan jag förväntar mig det. I det här fallet gjorde jag det. Diskussioner har förts som berör mig. Utan min närvaro. Det är inte så mycket att diskussionen förts som stör utan snarare vem diskussionen förts med.
Regn ute, regn inne ....
Regn är knappast Lilla Bestens favoritväder. När matte tar fram regnkläderna försvinner Besten under sängen. Sedan är det bara falukorv som kan lura fram henne. Det krävdes allt några bitar för att få fram henne både i lördags och i går. På förmiddagarna var vi ute med taxherrarna. Regnet satte sig på mattarnas sinnen också. Det blev inte mer tid ute än 2,5 h i lördags och 3 h i går. Sedan var vi sura, både utvändigt och invändigt.
I övrigt har tiden ägnats åt att slappa och gratulera kusinen. 40 år blev han minsann. Det blev släktträff i torpet vid Strömsholm. Kul att se alla. Fast ... man hinner ju aldrig prata när man ses så där.
Idag körde jag igång på kvinnoboendet igen. Kan inte påstå att jag känner mig engagerad. Skulle gärna vara ledig ett tag till .... ett långt tag till.
Dagarna går ....
Gör inte många knop. Tar det lugnt. Vilar, läser lite, promenerar med Besten, bjuder hit kompisar och testar nya recept. Den kalla grönsakssoppan var suveränt god i den klibbiga värme vi har nu. Med klent kaloriinnehåll i soppan kunde vi äta kladdkaka till efterrätt utan alltför mycket ångest.
Märgben
Köttbullemuta
Tisdag - Ulva kvarndags
Jag får tvångstankar, sa Mr H. En snabbtvätt bara. Så släpade han fram högtryckstvätten och tog itu med Lotusen. Det var bara att sätta sig på stol och vänta. Varför gäller hans tvångstankar bara bilarna? Jag skulle uppskatta det betydligt mer om han valde att få tvångstankar angående städningen av lägenheten. :-) En halvtimma senare var vi på väg mot Ulva kvarn.
Det var en perfekt kväll vid kvarnen. Det märks att semestern börjat. Massor, massor av bilar och folk. Vi knep en av de sista platserna på "uppvisningsområdet". De som kom efter oss fick ställa sig på vanliga parkeringen. Har ni inget att göra en tisdagkväll runt 17.30? Åk dit. Det är ett perfekt utflyktsmål. Tag med matsäck och sätt er i gröngräset och titta på gamla bilar och inte minst folk. Inte intresserad av bilar? Tror inte att det gör någonting. Folk är minst lika roliga att titta på och eftersom det är gamla bilar kan det ändå vara kul att titta. Se det som en utställning om gamla tider ....
Tidigare på dagen trotsade Besten och jag djungeln på banvallen. Jag hade förberett mig med långa byxor och det behövdes för tistlarna och nässlorna växte i överflöd. Stärkt av amis inlägg att banvallen går mot Enköping gav vi oss iväg. De första tre minutrarna hade vi två överväxta hulspår att följa. Nästa fyra minuter var det bara en stig i gräset. Sedan försvann också stigen. Ami har rätt: "jag vet att den bitvis är i stort sett obefintlig/överväxt." Så Besten och jag konstaterade att vi faktiskt nått vägs ände och gick tillbaka, hoppade in i bilen och knallade vid Wiiks slott istället. Det tyckte Besten var ännu roligare. Inte vet jag vad hon fick spår på, men hon bjäbbade på jakthundars vis hela vägen runt spåret.
Ps. Tror att hormonerna börjar överge Besten för den här gången. Hon moffar inte längre mitt i nattten. Först frampå morgonkvisten kommer hon och väcker husse och matte. Phew! Äntligen!
Hur ska jag ha det?
Problemet är vägen dit. Står jag ut 2,5 år till med att försaka en massa för att jag har en studentekonomi? Står jag ut med att gå 2,5 år till i en klass där jag varken passar in eller trivs. Tveksamt! Jag är för gammal för att plugga, för gammal för att göra AT "gu'vetvar", för att inte få en fast tjänst förrän jag blir överläkare. Om jag nu hinner bli det innan pensionen.
Ska börja se mig om efter jobb. Kommer jag på intervju någonstans så kanske jag bättre kan känna vilket beslut jag ska ta?