Solitt ekorrhjul
Nu pratar vi ekorrhjul, grad solid. Alla dygn ser likadana ut till dess att det blir en fridag. På morgonen moffar Besten vid sovrumsdörren: "Nu matte är det dags att gå upp". Så ut på tvåtimmarsmarsch för att trötta ut Besten. När husse kommer hem blir det nämligen bara nödkisspromenader, så det är matte som får ge motionen. Turligt nog så ligger flanerande och strosande varken för Lilla Besten eller matte. Vi river av promenaderna i rask takt och sedan flåsar och flämtar och vilar Besten länge när vi kommit hem.
Så iväg till jobbet. Det fungerar bra på kvinnoboendet. Faktiskt tycker jag att det är bättre ordning på sommaren med präststuderande, läkarstuderande, socionomstuderande och nyexade socionomer som vikarier. Hela tiden händer det nya, oförutsedda saker. Men vi fixar allt. Vare sig det är hysteriska 16-åringar, bränder, överbeläggningar eller sjukdomar. Just nu sprider sig vattkoppor på boendet ......
Ibland kommer mer eller mindre psykiskt sjuka människor till oss. Det är inte meningen. Den kvinna som bor hos oss ska klara av självhushåll. Gör hon inte det måste personalen rycka in och andra arbetsuppgifter blir lidande. Just nu är det psykiskt stabila människor som bor hos oss. Visst kommer tårarna ibland och oron och ångesten likaså, men det finns ju en anledning till att man tvingas bo på kvinnoboendet och det händelseförloppet måste man få bearbeta. Som sagt, just nu är det ovanligt bra mammor och fina ungar. Små glädjeämnen dyker upp. Som igelkotten ungarna hittade. Av mig fick de ett rått ägg till honom och när han kom fram och lapade i sig det, under ungarnas överinseende, var lyckan stor. Annan typ av lycka är det när kvinnor och skrikande barn flyttar in och övriga kvinnor snabbt tar hand om skrikande ungar och bär in dem till lekrummet och barnen tvärtystnar och direkt finner sig till rätta.
Väl hemma får man pussa lite på Mr H, som man inte sett på hela dagen, eftersom han började jobba före f*n, medan man själv låg och snusade. Så är det bara att slänga sig i bingen och nästa morgon är det på´t igen.
Så iväg till jobbet. Det fungerar bra på kvinnoboendet. Faktiskt tycker jag att det är bättre ordning på sommaren med präststuderande, läkarstuderande, socionomstuderande och nyexade socionomer som vikarier. Hela tiden händer det nya, oförutsedda saker. Men vi fixar allt. Vare sig det är hysteriska 16-åringar, bränder, överbeläggningar eller sjukdomar. Just nu sprider sig vattkoppor på boendet ......
Ibland kommer mer eller mindre psykiskt sjuka människor till oss. Det är inte meningen. Den kvinna som bor hos oss ska klara av självhushåll. Gör hon inte det måste personalen rycka in och andra arbetsuppgifter blir lidande. Just nu är det psykiskt stabila människor som bor hos oss. Visst kommer tårarna ibland och oron och ångesten likaså, men det finns ju en anledning till att man tvingas bo på kvinnoboendet och det händelseförloppet måste man få bearbeta. Som sagt, just nu är det ovanligt bra mammor och fina ungar. Små glädjeämnen dyker upp. Som igelkotten ungarna hittade. Av mig fick de ett rått ägg till honom och när han kom fram och lapade i sig det, under ungarnas överinseende, var lyckan stor. Annan typ av lycka är det när kvinnor och skrikande barn flyttar in och övriga kvinnor snabbt tar hand om skrikande ungar och bär in dem till lekrummet och barnen tvärtystnar och direkt finner sig till rätta.
Väl hemma får man pussa lite på Mr H, som man inte sett på hela dagen, eftersom han började jobba före f*n, medan man själv låg och snusade. Så är det bara att slänga sig i bingen och nästa morgon är det på´t igen.
Kommentarer
Trackback