Kandidatdropp

Lilla Besten ligger för ovanlighetens skull lugnt och stilla. Följer inte matte runt, runt som hon brukar. Energin är slut. Hon ligger i kökssoffan och luktar gammal jägare. Precis den doften jag sedan barnsben förknippar med män. Den doft som pappa, morfar och morbror hade när de kom in från älgjakten på hösten. Lilla Besten har inte jagat älg. Men rådjur. Idag var brodern extra nöjd med henne. Lilla Besten drev rådjur i tre timmar. En get med två kid. De buktade. Närkontakt med jägarna flera gånger. Tyvärr aldrig närmare än sextio meter. På det avståndet skjuter man inte med hagelgevär. Däremot fick de visst en hare i förbifarten. Lilla Besten ligger fysiskt och psykiskt utmattad på kökssoffan. Hon mår gott. Men hon luktar speciellt. Var kommer den där doften ifrån? Som sätter sig på både hund och människa?

Malaysisk variant på glassbilen.



Har ingen aning om vad blomman nedan är för sort. Men, visst är den vacker?

Fick resultatet från internmedicintentan i går. Det är helt ofattbart. Godkänd! Hur gick det här till? Fyra dagars inläsning - det får man inte klara en tenta på. Den måste ha varit ovanligt lätt. Visserligen tyckte jag att jag kunde mer än förväntat när jag satt där. Men ändå! Facit får man när man går ut. Det vågade jag aldrig titta på. Jag visste ju hur mycket jag läst (eller snarare lite). I det läget får man helt enkelt inte klara en tenta. Det måste vara som de säger. Man lär sig massor ute på klinik under året. Varför tycker jag då att jag inte kan någonting? Känner mig som en bluff. Fråga mig aldrig några internmedicinska frågor av vikt - då tar jag väl död på er. 

Och det värsta är att jag framstår som en som bara säger att de nog inte klarade sig för att få en massa positiv feed-back. Sådant avskyr jag. Har massor av kursare som säger så, och ändå har de suttit dag ut och dag in. Trams. Har man läst mycket och är duktig kan man gott säga det. Då, och endast då, förtjänar man positiv feed-back. Jag har faktiskt svårt att glädjas åt mitt resultat. Känns inte som jag förtjänar det. Känns som om det gick alldeles för lätt. Jag - en bluff.

Mr H och magen är fortfarande inte överens, men i dag struntade vi högaktningsfullt i det och begav oss till Batu Caves. Planen var att ta "allmänna färdmedel" hela vägen. När 1/10 av resan tagit oss en timma och renderat oss två byten mellan tåg/tunnelbana, vi åkt i fel riktning två gånger gav vi upp. Droppen var när vi insåg att bussen som skulle ta oss 9/10 av vägen inte skulle gå att återfinna om den så landat på oss. Det blev taxi istället. Så möra som vi var försökte vi inte ens pruta på priset.

Idag är det en typisk regnperioddag här i KL. Varmt, fortfarande ingen sol men ändå 30 grader, fuktigt som bara den. Lätt påfrestande för oss nordbor som är vana vid torr luft.

För en amatörgeolog och naturälskare som Kandidaten var det ett underbart utflyktsmål. Mr H var väl mindre begeistrad, men i det tillstånd hans mage befinner sig får man väl vara glad att han uppbådade kraft att ta sig till stället. 272 trappsteg upp var det upp till grottorna. Att han skulle älska det vore att begära för mycket.

Batugrottorna har formats i sandstensbergen som ligger ca 13 km utanför KL. De upptäcktes 1881 av en amerikansk äventyrare och började användas som pick-nickområde för kolonialisterna. Under åren har ändamålen varierat, under andra världskriget t ex gömde sig motståndsrörelsen där för japsarna. Numera är det ett ställe där man tillber hinduguden Murugan. Grottorna är fyllda med små bedjeplatser och tempel. Idag är det någon form av nationell helgdag, så många hinduer var på plats och det var fascinerande att sitta och titta på alla kvinnor och barn i vackra saris eller andra traditionella kläder.

Nu har vi vilat några timmar och ska ut och shoppa igen. Tror att det blir Petaling, den täckta marknaden i Chinatown som får äran att bli besökt av oss.

Mr H är fortfarande inte helt överens med sin mage, så medan de vilat i sängen har Kandidaten spenderat pengar å det grövsta i "Golden Triangle" på:

• Hårklippning. Mr H har börjat kalla Kandidaten för Plupp igen, ett säkert tecken på att hon behöver ta ett tag med häcksaxen över de mest vildvuxna grenarna. Troligen förlåter hennes frisör henne inte tilltaget att låta någon annan hacka runt i kalufsen, men detta måste betraktas som ett akutläge. Kanske kan frisören förlåta om Kandidaten hävdar nödvärn? Tilltaget kostade 25 pengar, dvs 50 SEK.
• Kandidaten har köpt sig fem (!) par sommar-/finskor till det facila priset av ca 300 SEK
• Två par gymnastikskor slank visst också ner i påsen (120 SEK)
• Också trillade det ner några klockor (45 SEK)
• 15 (Sic!) par örhängen till Kandidaten, samt diverse hårspännen och diadem till brorsdöttrarna.
• Det blev visst en handväska också. Kandidaten hade egentligen tänkt sig en i läder - men det finns knappt. Det är fattigmansläder som gäller och här försöker de visst inte ens få plasten att likna läder mer än till färgen. Plasten lyser klart!!!!
• Slutligen en födelsedagspresent till Mr H

Mycket av det som finns här går under devisen "plastic is fantastic" , men letar man så finner man guldkorn. Nu är plånboken tom och Kandidaten får se om hon drömmer lika underliga drömmar som under natten till idag. Då förekom en manlig kollega från Lundaperioden i hennes drömmar. Var han nu kom ifrån?

Mr H:s mage är inte så pigg som den brukar. Inte på något sätt akut, men vi tar det lite lugnt och medan Mr H sovit har Kandidaten läst: " I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet" av David Eberhard.

Kandidaten anser sig vara en ifrågasättande och kritisk människa. Och så vill hon ha det (även om hon vet med sig att det ibland är läge att hålla truten lite mer). Det visar sig inte minst i skolan där Kandidaten ofta har svårt att köpa det som sker, eftersom hon utifrån andra erfarenheter många gånger finner det ineffektivt och alltför likt lekskola. Läkarprogrammet är många gånger hårt styrt och mer administrativt tungrott och mindre personlighetsutvecklande än hon förväntat sig.

Studenterna får många gånger inte ta ansvar för sina egna studier utan programmet styr det hela mycket hårt. Många saker gjorde man redan för 10-15 år sedan i affärsvärlden, de har nu kommit till universitetsvärlden. Universitetet var mer i framkant förra gången Kandidaten pluggade. Kanske för att IT som Kandidaten pluggade var "ett inneämne" då.  Många tycker säkert att Kandidaten är gnällig och det kan så vara, men Kandidaten tror på utveckling, förbättringar och utan andra erfarenheter är det svårt att ifrågasätta. Man köper storögt allt för att det är "fint att gå på läkarprogrammet" och man har helt enkelt inget att jämföra med. Skillnaden mellan Kandidaten (och förvisso några kursare till) och andra ligger nog mycket i ålder men definitivt inte enbart. Också de miljöer man vistats i fram till utbildningen påverkar.

Efter att ha läst David Eberhards bok " I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet" anser Kandidaten att både hon och övriga kursare ifrågasätter för lite. Eberhard pratar om hur trygghet infantiliserar, hur vi har en minskad beredskap för fara. Med rubriker som "Hjälp en punktering! Var är kristeamet" och "Trygghet till döds" sveper han igenom större delen av svenska samhället (vård, livsmedelsverk, rättssystem, skola) och EU och visar på hur vi passiviseras och får en minskad tröskel för stress och därigenom ett ökat antal människor med bla utbrändhetssyndrom och panikångest.  Han menar inte som många andra att det är den ökade stressen i samhället som skapar problem utan den minskade beredskapen. Kandidaten kan ibland fnysa lite och säga "Det värsta som hänt X är att pojkvännen sedan tre månader gjort slut". Därmed menar hon inte att förringa smärtan och förlusten men faktum är att Eberhard tar upp just det exemplet och belyser det på ett sätt som åtminstone Kandidaten tycker är lysande.

Eberhard gör jämförelser mellan definitioner för psykiska sjukdomar hos enskilda individer och statusen på svenska samhället, staten. De jämförelserna tycker Kandidaten är mycket krystade. De haltar betänkligt. Ändå slår han huvudet på spik många gånger, Eberhard, och väcker många tankar med sin bok. På ett synnerligen enkelt men dock så raffinerat sätt slår han sönder och samman mycket av den kunskap som presenteras som fakta på läkarprogrammet. Det är många tankar och funderingar som väcks. Inte minst inför kommande yrkesutövning. Det är mycket Kandidaten skulle vilja undersöka vidare.  Läs boken! Kandidaten är nyfiken på om du uppfattar den på samma sätt som hon.

Mr H är bättre idag, men inte helt bra så vi har hållt oss i närheten av hotellet. Promenerade bort till Menara (kommunikationstornet), åkte upp i det och njöt av utsikten 250 meter upp i luften. Därifrån var det väldigt tydligt att stadskärnan egentligen är ganska liten. Gångavstånd, förutsatt att värmen inte stoppar en.

Har också hunnit med lite shopping. I diverse shoppingcentras (Lot 10, BB) med affärer som var och en har vad som närmast kan beskrivas som en salig blandning, allt från gitarrer till böcker och smycken, eller med Mr H:s ord: en jävla röra. Det är billigt, det är det. Men kanske egentligen inte så mycket i vår smak. Mer glitter och glamour, mer tonår. Kroppsnära kläder (ingen hit varken på Mr H eller Kandidaten).  Högklackade skor som ingen människa kan gå i. Tom malaysiskorna själva vinglar omkring och ser varje sekund ut som om skorna ska gå åt ett håll och de åt ett annat. Kandidaten har dock shoppat scrap-book grejor i massor och två skjortor.

Vi har svårt att avgöra om det är lokalbor eller turister från omkringliggande länder som befolkar gatorna. Många vita ser man i alla fall inte. Vi är inte så få att vi får folk att höja på ögonbrynen, men för få för att KL ska vara så européanpassat som t ex Thailand. Japaner ser vi många av. De verkar vara asiaternas tyskar, och sedan säger jag inte mer om alla mina fördomar på det hållet. Ni får gissa själva.

Av någon underlig anledning känns KL mer exotiskt nu när vi varit i Singapore än det gjorde när vi kom direkt från Sverige. Här är mycket mer kaotiskt, folk har bråttom, affärerna är överbelamrade med prylar, det är trångt. Trafiken är hetsigare, det tutas. Man ser fler vakter, fler poliser. Priserna är desamma. Samma siffror står på prislapparna, skillnaden är att här är de i ringgit och i Singapore i singaporedollar, vilket gör Malaysia billigt och Singapore likvärdigt med svenska priser.  Det är också lika lummigt i de båda städerna. Träd, buskar överallt. Till och med under mono-railen.

Det är alltid intressant att se vad hotellen bjuder på till frukost. Efter vad vi förstår är frukostarna väldigt GI-vänliga. Det här hotellets frukostalternativ är två. En västinspirerad färdig tallrik eller en lokalinspirerad färdig tallrik. Den lokalinspirerade brukar ha stekta nudlar, kycklingnuggets, medan jag bjuder på en bild av den västerländska som kändes mer tilltalande för både Mr H och mig. Till det får man ta te och/eller juice.  

Förra hotellet i KL hade en betydligt större buffé. Nog 8-10 varma rätter såsom, snigelgryta, stekta nudlar (Kandidaten trodde det var maggotts tills hon smakade på dem), currygryta, stekt ris, stekta nudlar. Dessutom kunde man komponera sin egen soppa genom att välja mellan tiotalet ingredienser, stoppa dem i sin skål och hälla varmt vatten över.  Våfflor, pannkakor, stekta/kokta ägg samt några sorters muffins och wienerbröd för den som önskade.

Måste erkännas att Kandidaten vid det här laget saknar sina frukostmackor med leverpastej på grovt bröd. Det är roligt att prova nya maträtter, vilket vi glatt gör (Mr H provar ju tom kall kyckling - något som iofs straffade sig) men till frukost är Kandidaten visst mer vanemänniska än hon trodde.

På eftermiddagen/kvällen kom det några droppar. Otur eftersom vi hade hoppats på en stund vid poolen. Nåja, det gör inte så mycket att det regnar. Det är ändå ljusare än hemma på dagarna och betydligt varmare. Vi njuter till fullo.

Efter några sköna timmars sömn är vi nu redo att ta oss an KL i Mr H:s tempo (snigelfart).  

Några timmar senare: Tog oss an KL gjorde vi i ca 40 minuter. Så fick Mr H plötsligt en fruktansvärd smärta till höger i magen, precis under arcus. Så intensiv att han kallsvettades och var tvungen att lägga sig ner på trottoaren.  Så småningom tog vi oss till hotellet och Mr H har nu legat ett par timmar. Han är definitivt opigg.

Efter internmedicinska året har Kandidataen några tänkbara diff.diagnoser i huvudet, men just nu lutar det åt matförgiftning. Denna Kandidat känner sig nämligen också lätt affekterad, om ändå inte med samma smärta som Mr H. Lunchen i går är en starkt misstänkt kandidat. Kyckling och ris. Kandidatens kyckling kallades fried, men vad som skilde den från Mr H:s vanliga kyckling vet vi inte mer än att Kandidatens hackades sönder. Rakt igenom ben och allt gick köttyxan. Kandidaten är lite pipplig och när hon insåg att kycklingen var kall gav hon dem till Mr H, som alltså tog större delen av hennes portion. Frågan är om det är det han lider av nu.

Ytterligare några timmar senare: Mr H är av en speciell sort. Tålmodig, stark norrlänning. Men, efter sex timmar av intensiv smärta, kallsvettande gav han upp. Det fick bli taxi till doktorn, dock vägrade han åka rullstol genom receptionen istället hängde han på Kandidaten. Tveksamt om det gav honom någon större värdighet än att åka rullstol. Nåväl, doktorn kollade och kom efter en testspruta av muskelrelaxerande fram till att det nog är som vi gissat oss till, matförgiftning. Gav Mr H två sorters antibiotika, lite syradämpande och två sorters smärtstillande samt uppmaningen att om han inte är bättre i morgon måste ultraljud galla/lever göras. Sprutan med muskelrelaxerande fick honom så pass bra att kallsvetten försvann. Taxi hem. 

Det var den lördagen, det.  

Planen var att ta bussen till Kuala Lumpur idag. Det visade sig omöjligt eftersom singaporeanerna verkar vara som stockholmare. De bor i världens bästa stad, men på helgen åker man därifrån. Det fick bli nattåget. Mjölkexpressen igen alltså. Men först en tur till Sentosa Island, Singaporeanerans "nöjes- /fritidsö". Den är inte "all it's cracked up to be", så här efteråt känns det inte som det måste som både guideböcker och andra säger. Man kan med gott samvete prioritera andra saker än att se Sentosa Island.


Vad säger ni om utsikten från paradisstranden?

Med linbanan över från fastlandet fick man en fin utsikt över hamnen och ön. Tror att man här håller på med "land reclamation", guiden på bussen i går pratade om det och vi är lite nyfikna på hur det går till rent praktiskt att öka på landets yta.

Frihamnen?

Lite stressade var vi över situationen att det inte fanns några bussbiljetter och ville därför ganska så snabbt till stationen för att få biljetter till tåget. Sentosa Islands nöjen tog vi därför i raketfart och gav det  kanske inte riktigt den uppmärksamhet det förtjänade. Turligt nog för oss fanns där inte så mycket som intresserade. Många aktiviteter var av typen "vacker vy" (vilket vi redan fått på linbanan) och "Gröna Lund attraktion".  Men akvariet och delfinariet  tog vi oss tid till och det är vi glada för. Akvariet är inte speciellt stort. Alldeles lagom faktiskt och Kandidaten hade gärna tillbringat en dag där. Det var interaktivt. Man fick klappa rockor och fiskar. Precis som på flera andra akvarium fick man gå i tunnlar och ha fiskarna simmande över sig. WOW! Jo, akvariet var fantastiskt. Bäst hittills av alla akvarier Kandidaten sätt är Underwater World i Lolomolabala  (Äsch! Jag kan inte stava till det. Brorsan, vad heter det?) strax norr om Brisbane, men Sentosa Islands akvarium ligger tätt efter i tätstriden tillsammans med Sidneys akvarium.

På Sentosa Island går gratisbussar mellan attraktionerna. Förut har man visst haft ett tåg som man kunnat åka med och få guidad information, men det gick inte just nu. Om det var för evigt eller inte är oklart. Enda upplysningen vi fick var "Train, no more". Tydligen  läser Singaporeaner engelska  skolan, den mesta undervisningen är på engelska, men det är svårt att tro. Deras dialekt är klurig att förstå och de tycks inte förstå varken Mr H:s swinglish eller Kandidatens english speciellt bra. 

Jaja, åter till Sentosa.  Efter akvariet tog oss till delfinariet för att se en delfinshow med rosa delfiner. Det var imponerande. Men Kandidaten slets åter igen mellan känslan av att vara fascinerad över vad delfinerna kan tränas till och känslan av att det är helt fel att ha djur i så små burar. Lite lugnad blev hon av informationsskyltarna att träningen sker blott och bart med mjuka metoder, men helt lugnat  är samvetet inte.




I en av pölarna på Sentosa Island hittade vi massor av sköldpaddor. När de fick syn på oss simmade de snabbt åt vårt håll och låg vid kanten av pölen och tittade uppfordrande på oss. Det var nästan värre än Lilla Bestens blickar vid matbordet.

Så en tur till stationen för att ordna biljetterna. Det fanns biljetter och vi insåg plötsligt varför man i stationen i  KL stämplat "enkel resa på kundens begäran" på biljetten. Det var mer än dubbelt så dyrt att köpa biljetten i Singapore. För att fördriva tiden innan nattåget (sittvagn) tog vi en tur till Chinatown där Kandidaten shoppade sig lycklig, medan Mr H ganska snart satte sig på ett internetcafé.

Det är nu officiellt att Kandidatens tempo slitit ut Mr H. Efter den här veckan har hon fått honom att göra lika mycket som han gör på tre månader hemma. Hemma far hon också runt som en skottspole, men där kan Mr H komma undan genom att sätta sig vid datorn och stänga öronen eller åka till garaget några timmar.  Nåja kommande vecka får Mr H bestämma tempot.  Det blir nog minst lika jobbigt för Kandidaten att dra ner på farten som det är för Mr H att dra upp farten.

Så blev det Orchard Road och hotellet en stund innan det var dags att sätta sig på tåget. En timma försenade lämnade vi stationen. Pass och tullkontrollen klarades av smidigt vid Malaysiska gränsen. Förra gången fick vi släpa med oss väskorna när vi klev av tåget för att ta oss igenom tullen. Den här gången slapp vi. Möjligen för att ta igen förlorad tid. Resan blev plågsam. Ska inte orda för mycket om den, men det var mjölkexpressen igen. Luftkonditioneringen gick för kung och fosterland, troligen användes Malaysias halva årsförbrukning av el denna natt på tåget, både Mr H och Kandidaten frös så de skakade. Samfällt sa vi aldrig mer när vi steg av tåget.

Ursprungligen hade vi tänkt ta oss till Port Dickson (stranden) men lyckades inte hitta något hotell (fortfarande skollov) så på vinst och förlust drog vi till hotellet vi bokat i KL måndag till onsdag. Där fanns plats. Det var bara att blunda och hala fram kreditkortet igen.

Biljetterna på Hippo tours gäller två dagar. Alltså fick det bli ännu en sightseeingtur idag. Denna gång "Cultural tour". Det regnade något mindre idag, men vi kunde fortfarande inte sitta på dubbeldäckarens öppna topp, så det vi såg såg vi genom immiga fönster. Det var som igår inte mycket till sikt, men minst lika lärorikt. Men först gick vi en sväng på Raffles. Om det mesta utom mat verkar dyrt här i Singapore, så slår Raffles rekord. En Singapore Sling tar de ca 125 kronor för.

Till dagens prioriterade evenemang tog vi taxi. Stan kryllar av taxi och det verkar vara ett oerhört vanligt färdsätt. Det finns tom nästan överallt speciella taxikurer där folk väntar på taxi. Köerna kan bli långa, men de betas snabbt av när taxi efter taxi matas fram. Det är billigt att åka taxi. Som exempel kan nämnas att vår taxifärd idag tog ca en halv timma, och då kom vi ganska långt eftersom snittfarten var hög, och det kostade inte mer än ca 50 kronor.

Nå, hela eftermiddagen tillbringades på Singapore Zoo. Första halvan under hotet av regn och andra halvan i spöregn. Var det någon som nämnde ordet regnperiod? Inte idealiskt väder för fotografering. Mr H lade snabbt undan sin kamera. De få bilder vi har är urkassa. Vi hade oerhört roligt ändå. Även om Kandidaten då och då kände en liten vass tagg skava i samvetet. Å ena sidan var det jätteroligt att komma så nära djuren och bara själva parken är en fantastisk upplevelse. Å andra sidan såg vi tecken på att några djur inte mådde bra och verkade lite psykiskt sjuka.....

Genomblöta, trots nya fina paraplyer, åkte vi tillbaka till hotellet innan det blev en sväng på Orchard Road för lite kvällsmat och strosande. Tänk att Mr H kan strosa nu. Helt smärtfri är han inte, men blott två månader efter operationen kan vi promenera tillsammans på ett sätt som inte varit möjligt på flera år. Det är så skönt. Frågan är vem av oss som njuter mest.

Orchard Road kvällstid inför julen är oslagbart. Miljontals lampor lyser upp. Julgranar är pyntade. Bilder kan inte göra det hela rättvisa. Det måste upplevas. Allt ser så elegant och tjusig ut. Kanske för att man inte har färgade, blinkande lampor som i Thailand ..........

Det känns helt ok att vara på semester.

Mr H vaknade sjuk. Efter frukost däckade han och ligger nu och drar timmerstockar (säkert tecken på att han är förkyld) så jag sitter här och uppdaterar bloggen. Dagens planer ha ändrats. Sentosa Island får bli i morgon. Då är det No Mercy som gäller.

Vi får se om Singapore är sig likt. Juli 2004 var jag här senast, på hemväg från Australien, tillsammans med lilla mamma. Det jag definitivt kommer ihåg att att det finns fler riktiga toaletter här än i Malaysia. Malaysiska toaletter är till största delen hål i golvet man får ställa sig bredbent över. Finns det en "riktig toalett" ser de till att märka ut den ordentligt så att ingen stackare går dit av misstag. Dessutom har de ofta handdusch istället för papper. Kandidaten kan köpa att det kanske är mer hygienskt om det inte vore för det faktum att det aldrig finns papper att torka torrt med och dessutom alltid är en blöt sörja på golvet. Isch! Häromdagen löste Kandidaten problemet med desinficerande handservetter. Det sved i flera timmar. Jojo, med sin kunskap borde Kandidaten veta bättre, men hon var desperat. Ok?

Flera timmar senare vaknade Mr H och var inte längre fullt så ynklig. Det var däremot vädret. Hällregn! Inte roligt väder för så mycket annat än att dra in på Orchard Road och shoppa så det gjorde vi. Fönstershoppade vill säga. Det enda vi investerade i var varsitt litet, ihopfällbart paraply var. Fast först sedan vi blivit dyngsura. Men det gör inte så mycket att man blir genomblöt i det här klimatet. Värmen gör att man inte blir nerkyld och när det väl slutar torkar man fort.

Vi gick och tittade på alla fina människor, tjusiga affärer och svindyra saker. Roligt att se, men Kandidaten fick en lätt ångest och förstod plötsligt varför vissa människor pratar om konsumtion med fasa i rösten. Det är lite förvånande att en ö som är så tätbefolkad ändå har affärer som känns rymliga. Breda gångar, ordning och reda i hyllorna.

Regnet gav sig inte, och då kom Hippo tours (Singapores hop-on-hop-off buss) som en räddande ängel. Cityturen blev valet och fast vi inte såg så mycket i regnet, med immande bussrutor, var det ändå bra för vi fick veta massor av intressanta saker om Singapore. Visst ni att de är 4,7 miljoner invånare? På en 700 km² yta? Att man inte får flytta hemifrån förrän man gift sig eller fyllt 35? Att man får 40 000 Singapore dollar (hörde vi verkligen rätt?) om man bor kvar i området där mamma och pappa finns så man kan ta hand om dem när de åldras?

Regnet stod i, så pass att det forsade in från takvåningen och chauffören fick öppna dörrarna och svänga häftigt i kurvorna för att det skulle rinna ut.


Fountain of Wealth, i julskrud, utanför Suntec City

Efter en tur i Suntech City avtog äntligen regnet och vi kunde gå i sakta mak ner till floden och Clarke Quay och Boat Quay. Där låg massor av mysiga restauranger och pubar, men lite av mysighetsfaktorn förtogs av att varenda ställe hade inkastare. Det blev lite Mallis över det hela. Till slut tröttnade Mr H på att vara vänlig och sa barskt till alla som drog i honom att "No, thank you. I am proppmätt".


Det känns väldigt mysko med alla juldekorationer samtidigt som växterna blommar och det är över 25 grader varmt.

Hem åkte vi MRT. Singapores tunnelbana. Där, som överallt annars kändes det nästan kliniskt rent. Inget skräp, inget klotter (det fanns iofs inte i KL heller). Till och med handtag och ledstänger är skrubbade och saknar det där vanliga flottlagret som de brukar ha i Sverige.

Trots spöregn, ännu en underbar semesterdag.

Kuala Lumpur är kontrasternas stad.


Det blev en slö morgon. Efter frukost en tur till City Market. Enligt guideboken det bästa stället för att köpa med sig typiska malaysiska saker hem. Och visst var det lite (läs: rejält) dyrare än alla små marknadsstånd - men om grejerna är så unika känner vi oss tveksamma till. Såg ut som samma gamla masker, träskulpturer, batik och annat krafs man kan köpa var som helst i Thailand eller på Wembley Market.





Från vårt hotellrum på elfte våningen fick vi syn på dessa barn som tränade kampsport på en bakgata.



Så till stationen och lite lunch innan vi satte oss på tåget till Malaysia. Lunchen blev som så många gånger förr på en food court. 26 kronor för läsk och varm mat till oss båda. Det är inte alltid så lätt att lista ut vad det är för mat, speciellt inte när det står med kinesiska tecken, så vi hamnar ofta på något ställe där man kan se bilder på maten. Om inte annat så kan man ju då peka på vad man vill/inte vill ha.

Kandidaten hade bokat första klass (Premium) till Singapore.  När vi kom på tåget var vi rätt säkra på att vi gått på fel vagn. Men så var det inte. Heltäckande mattor, sliten plast från 70-talet är visst det förnämsta som kan erbjudas. Åtta timmar tog resan ...skulle ta... 1,5 timmar försenade anlände vi centralstationen i Singapura (som malaysierna säger). Kandidaten hade lyckats boka mjölkexpressen. Nåja, i sex timmar, innan det blev mörkt, fick vi njuta av landskapet. Lummigt så in i den. Kulligt. Överallt palmplantager. Enligt taxichauffören häromdagen är palmolja Malaysias främsta exportvara och det tror vi på. Varenda kvadratcentimeter är täckt av palmer.

I Singapore fick vi se till att få i oss någonting. Tågets matservering förstod vi oss nämligen inte på och var alltför trötta för att försöka bena ut det hela utan förklarande bilder. Allt Mr H lyckades få med sig därifrån var en vakumförpackad söt bulle som han vägrade äta när han upptäckte att den hade ansjovisfyllning.

Så värst stärkta blev vi väl inte av maten på stationen även om den var billig och god. Nasi Goreng. Kandidaten lyckades inte äta sin mat pga att den var så stark. Det porlade till och med på Mr H:s panna fast han är så mycket tåligare. Han gav också upp med hänvisning till hettan fast Kandidaten tror snarare att det beror på att han hittade små torkade, saltade fiskar i maten. Om dem tycker han inte.

Efter maten började ett maratonlopp. Hitta hotell. Kandidatens misstag idag var att boka mjölkexpressen till Singapore. Mr H:s var att han inte bokat hotell. Vi kvittar misstagen mot varandra och låter udda vara jämt. Föreställ er situationen. Det är över midnatt. Skolbarnen har lov och varenda unge tycks bo på hotell med sin familj. Tror ni antalet lediga hotellrum var överdrivet stort? För att göra en lång historia kort kan vi konstatera att efter taxifärder, en hel del promenerande av Kandidaten (i ett varmt och fuktigt Singapore), via ett urbilligt hotell som troligen hyr ut per timma sitter vi nu på YMCA. På fin adress minsann, Orchard Road 1. För den som inte vet är det förnämsta shoppinggatan i Singapore. Tre nätter här tar halva vår resebudget men i går var vi så desperata att Kandidaten blundade och sträckte fram sitt AMEX och tänkte att "svarta bönor på burk och knäckebröd och vatten löser det här på några månader".

Som alla städer med självaktning har Kuala Lumpur en hop-on-hop-off buss. Den tog oss i sakta mak genom staden (inte bara söndagarna i Malaysia är trafikstockningsdag).  Moskén gav vi  kalla handen eftersom män och kvinnor inte får gå in tillsammans. Det var vår tysta protest för jämlikhet. Ingen som märker den, men ...

Första stopp var Nationalmuseum. Lite småtrevligt. Fast mest imponerad var kanske ändå Kandidaten av själva byggnaden.

Andra stopp blev Merdeka Square."Hjärtat av kolonialtiden och symbolen för det fria Malaysia", som det står i guideboken.

Nästa stopp blev Eye on Malaysia. Efter att ha varit uppe i London Eye inte mindre än tre gånger, vid olika tillfällen, lovade Kandidaten sig själv att några fler utsiktshjul blir det inte. Det blev det. Många varv åkte vi. Utsikten var fin. Vi satt länge och fikade (drack alldeles underbar iced coffee) och strosade i parken runt "ögat". Bara njöt något alldeles av att ha semester i ett soligt, varmt land.

Fjärde stopp blev Golden Triangle med massor, massor av restauranger, affärer och en helt annan atmosfär än i Chinatown där vi bor. När vi kom dit var vi rejält hungriga och högg in på lite kinamat. Det kostade oss nog hela 40 kronor tillsammans. Mr H kommer inte överens med ätpinnar. Den här gången försökte han verkligen, men bytte snabbt till lättare verktyg: sked och gaffel. (Bildbevis nedan) Strosade lite i affärerna och kände köpsuget. Hittade också ett hotell för sista nätterna i KL.

Sista stopp centralstationen. Inte något vidare spännande turistmål, men biljetter behövde beställas för resan till Singapore. I morgon bär det av. På stationen ägnade sig Kandidaten åt "que-crashing" i sin okunnighet, listade hon ut efteråt. Troligen sparades ett par timmars kötid på hennes dumhet och frågan är om malaysierna nu hatar turister. Hennes försvar är att det faktiskt inte var meningen. När vi så skulle hem tröt orken å det grövsta och vi kostade på oss taxi till hotellet. Hela sex ringgit kostade det. Tolv kronor åt h-e.

Dagens bästa? Svårt val. Kandidaten velar. Antingen de två vilda aporna vi såg från bussen när vi passerade genom Lake Gardens eller de tre klockorna Kandidaten köpte på marknaden på Petaling street.. För den som inte förstått det är Kandidaten både naturfantast och klockfantast. Vi kanske ska ordna en vadslagning? Hur många klockor tror ni Kandidaten kommer hem med (för eget bruk) från resan? Närmast vinner .... en klocka.  Som ledtråd kan nämnas att Kandidaten redan har någonstans mellan 15-20 klockor. Allt från äkta Calvin Klein ner till marknadsklockor från Thailand för sextio kronor styck. Idag betalde Kandidaten 35 ringgit (ungefär det dubbla i svenska) för tre klockor - men hon var inte så sugen på att pruta, så man kan få dem billigare.

Gårdagen avslutades med en stunds kackerlacksjakt. Fascinerande att de små krypen finns också på elfte våningen. Undrar om de tagit hissen upp? De ser ju inte direkt ut att vara några skickliga flygare.

Mr H hade planerat dagen. Det skulle bli biltävlingar på Sepang Circuit, en sisådär sju mil utanför stan. Enda sättet att ta sig dit var via taxi. Mr H förhandlade om priset medan Kandidatens plånbok kved dödsplågor. Det där med att schackra om pris är långt ifrån Mr H:s favoritsysselsättning. Kandidaten, som lärde sig av en kompis i Marocko, lär få ta nästa förhandling. Hon tycker åtminstone det är roligt - även om priset kanske inte blir så mycket lägre.

Framkomna kunde vi konstatera att informationen på nätet var helt fel. Inga biltävlingar där inte. Bara att vända.

Taxichauffören och Mr H hade en hel del att prata om. Började med att prata bilar. Det gick att prata bort en stund på den inhemska bilen Proton och alla varianter den kommer i. Sedan diskuterades förstås Volvo och det hiskeliga priset på dem, samt de fördelaktiga lån man får om man istället köper en inhemsk bil i Malaysia.

Taxichauffören var buddhist. Det uttalandet baserar vi på alla buddha i framrutan samt hans aversion mot muslimer. Både på vägen till racingbanan och hem delade han med sig av sin syn på den inrikespolitiska arenan. Han hade mycket att säga. Inte direkt pk enligt svenska mått mätt, men inte desto mindre intressant. Bland annat fick vi reda på att KL egentligen består av två städer. Den "gamla vanliga, KL as we know it" och en som började byggas 2000. Det är visst en stad för muslimer. Allt ser annorlunda ut där, till och med gatlyktorna längs motorvägen. Mycket påkostat med modern, europeisk design. Läcker design tyckte Kandidaten, mindre säker är hon på att taxichaffisen såg det på samma sätt.

En resa till Sepang, så hade Mr H fått sitt för dagen. Visserligen i oförrättat ärende, men sådana små hänsyn kan vi inte ta. Nu blev det Kandidatens tur att spendera reskassan. Det blev en tur till Lake Gardens med sin fågelpark och orkidé- och hibiskuspark. Så många hibiskusar såg vi inte, men desto fler roliga fåglar och orkidéer. Stackars Mr H, han kommer få se fler djur, fåglar än han någonsin gjort tidigare. Så är det att resa med Kandidaten.

I fågelparken var det förstås en massa spektakel på gång. Bland annat en show med dresserade papegojor. Det var roligt även om Kandidaten för en debatt med sig själv om det är ok att tycka det. Att se små hundvalpar i bur i går var ju inte kul...

Orkidéträdgården hade en hel del blomsterprakt, men ska Kandidaten vara ärlig så var det inte tillnärmelsevis lika stort, vilt som dess namne i Singapore. Så måste man välja rekommenderar Kandidaten den i Singapore. Dock hade man utsökt vackra stenar (geologen i Kandidaten talade till henne) vilket Kandidaten kommenterade, varpå Mr H snabbt replikerade: -"Man får inte ta med dem hem." Attans att han känner henne så bra!

Hemvägen gjorde vi lätt för oss genom att hoppa på en Hop-on-hop-off buss. I söndagskvällens trafikstockning var det väl inte snabbaste sättet att ta sig hem, men vi fick i alla fall sitta hela vägen hem och slapp tänka. I morgon lär vi utnyttja biljetten maximalt. Sighstseeing, it is!

Hett är det också i trafiken. Fotgängarna tycks det vara skottpengar på. Eller snarare krockpengar. För att underlätta lite för fotgängarna har Herr Gåman utrustats med en nedräkningskontroll som visar hur många sekunder kvar man har på sig att ta sig över till andra sidan. För att förstärka det hela, som för att visa allvaret i trafiksituationen, börjar Herr Gåman att springa när det inte är många sekunder kvar. Coolt!

Att vi har kommit till ett shoppingparadis råder det ingen tvekan om. Om några dagar drar vi söderöver så ingenting har inhandlats under dagen, men mentala shoppinglistor har gjorts för effektiv shopping sista dagarna när vi är tillbaka i KL igen. Hotellet ligger i Chinatown så det var lämpligt att börja dagens fönstershopping där. Mycket krimskrams. Ingen vidare kvalitet, men är man inte ute efter någonting som ska hålla en hel livstid kan man nog fylla en resväska eller tre. Åker man istället till Petrona Towers, som vi gjorde senare på dagen, och shoppingcentrat där är det mest dyr design som gäller. Men vanliga märkeskläder finns också till fina priser. Priserna är speciellt bra nu när julrean börjat (ett stopp vid Petrona Towers lär det bli också under de sista dagarna).

Överallt i staden finns de där shoppingcentren som man ser så mycket av också i Singapore. Flera plan med fristående butiker som säljer krimskrams. För varje våning man åker upp finns det fler och fler tomma butiker och bitvis känns det helt öde. Högst upp ligger nästan alltid restauranger och nöjesarkader.

Dagens jobbigaste var att gå på djuraffären och se de små valparna i små plastburar utan annat att tugga på och leka med än plastbotten i buren. Oj så söta de var, den där dalmatinern, pomeraniern, shih-tzun. Och oj, vad Kandidatens hjärta blödde för dem. Valpar ska inte sitta instängda. De behöver lika mycket stimulans som små barn. Det var väldigt nära att Kandidaten kom ut ur djuraffären med fyra små valpar, men Mr H stoppade henne . Som vanligt.

Maten är billig. Till lunchrestaurang valdes på ett hak i Chinatown. Ett hak fullt av "locals" - inga turister mer än Kandidaten och Mr H. Det visade sig vara en enklare variant av "food-court" . För tjugofem kronor tillsammans fick vi oss varsin dricka, en soppa, en rejäl portion ris och grillat kött. Köttet var kallt men eftersom Kandidaten reser med Mr H räds man inte bakterier utan äter glatt allt som är nytt och annorlunda. Och du, mamma, vi ber att få is i glasen också. Nu ska vi ta igen förlorad sömn och sedan får vi se vad morgondagen har att erbjuda.

Uppladdningen inför resan var väl inte den smartaste. Kandidaten bälgade i sig en hel del Pepsi Max kvällen innan avresan. För den som inte vet är det ungefär som att käka en näve koffeintabletter och komplettera med fyra kannor kaffe. 3.33 vaknade Kandidaten igen och somnade inte om. Det var mäkta frusterande att Mr H snarkade tätt intill. Ja, inte så mycket att han snarkade, däremot att han hade mage att sova gott. Han borde ha varit sympativaken!

På väg till Arlanda lämnades Lilla Besten på pensionat. Mr H räddade Kandidatens mascara genom att göra avskedet snabbt och dra ut matte i bilen. Resan till Malaysia gick fintfint. Det jobbigaste för Kandidaten på hela resan visade sig vara att få på stödstrumporna innan avfärd. Låt vara att 11,5 h i luften är länge men med filmer som "The Bourne Identity", "Hairspray" (fö en ovanligt larvig film) och intensivt Tetrisspelande går 11,5 h ganska så fort.

Om det var en slump eller om flygbolaget planerat det skall vi låta vara osagt, men barnfamiljerna satt i mitten av planet och vuxna (också Kandidaten och Mr H) i bakre delen. Det gav en lägre ljudnivå än vanligt på långflygningar. Så Mr H och Kandidaten kom fram mer utvilade än normalt och kunde via tåg, taxi checka in på AnCasa i Kuala Lumpurs Chinatown. Några timmars sömn och sedan var det bara att kasta sig ut i hetluften. Japp, hetluften. Här är ca 30 grader och fuktigt.