Kandidatdropp

Mr H vaknade sjuk. Efter frukost däckade han och ligger nu och drar timmerstockar (säkert tecken på att han är förkyld) så jag sitter här och uppdaterar bloggen. Dagens planer ha ändrats. Sentosa Island får bli i morgon. Då är det No Mercy som gäller.

Vi får se om Singapore är sig likt. Juli 2004 var jag här senast, på hemväg från Australien, tillsammans med lilla mamma. Det jag definitivt kommer ihåg att att det finns fler riktiga toaletter här än i Malaysia. Malaysiska toaletter är till största delen hål i golvet man får ställa sig bredbent över. Finns det en "riktig toalett" ser de till att märka ut den ordentligt så att ingen stackare går dit av misstag. Dessutom har de ofta handdusch istället för papper. Kandidaten kan köpa att det kanske är mer hygienskt om det inte vore för det faktum att det aldrig finns papper att torka torrt med och dessutom alltid är en blöt sörja på golvet. Isch! Häromdagen löste Kandidaten problemet med desinficerande handservetter. Det sved i flera timmar. Jojo, med sin kunskap borde Kandidaten veta bättre, men hon var desperat. Ok?

Flera timmar senare vaknade Mr H och var inte längre fullt så ynklig. Det var däremot vädret. Hällregn! Inte roligt väder för så mycket annat än att dra in på Orchard Road och shoppa så det gjorde vi. Fönstershoppade vill säga. Det enda vi investerade i var varsitt litet, ihopfällbart paraply var. Fast först sedan vi blivit dyngsura. Men det gör inte så mycket att man blir genomblöt i det här klimatet. Värmen gör att man inte blir nerkyld och när det väl slutar torkar man fort.

Vi gick och tittade på alla fina människor, tjusiga affärer och svindyra saker. Roligt att se, men Kandidaten fick en lätt ångest och förstod plötsligt varför vissa människor pratar om konsumtion med fasa i rösten. Det är lite förvånande att en ö som är så tätbefolkad ändå har affärer som känns rymliga. Breda gångar, ordning och reda i hyllorna.

Regnet gav sig inte, och då kom Hippo tours (Singapores hop-on-hop-off buss) som en räddande ängel. Cityturen blev valet och fast vi inte såg så mycket i regnet, med immande bussrutor, var det ändå bra för vi fick veta massor av intressanta saker om Singapore. Visst ni att de är 4,7 miljoner invånare? På en 700 km² yta? Att man inte får flytta hemifrån förrän man gift sig eller fyllt 35? Att man får 40 000 Singapore dollar (hörde vi verkligen rätt?) om man bor kvar i området där mamma och pappa finns så man kan ta hand om dem när de åldras?

Regnet stod i, så pass att det forsade in från takvåningen och chauffören fick öppna dörrarna och svänga häftigt i kurvorna för att det skulle rinna ut.


Fountain of Wealth, i julskrud, utanför Suntec City

Efter en tur i Suntech City avtog äntligen regnet och vi kunde gå i sakta mak ner till floden och Clarke Quay och Boat Quay. Där låg massor av mysiga restauranger och pubar, men lite av mysighetsfaktorn förtogs av att varenda ställe hade inkastare. Det blev lite Mallis över det hela. Till slut tröttnade Mr H på att vara vänlig och sa barskt till alla som drog i honom att "No, thank you. I am proppmätt".


Det känns väldigt mysko med alla juldekorationer samtidigt som växterna blommar och det är över 25 grader varmt.

Hem åkte vi MRT. Singapores tunnelbana. Där, som överallt annars kändes det nästan kliniskt rent. Inget skräp, inget klotter (det fanns iofs inte i KL heller). Till och med handtag och ledstänger är skrubbade och saknar det där vanliga flottlagret som de brukar ha i Sverige.

Trots spöregn, ännu en underbar semesterdag.