Kandidatdropp

Kvällspass på kvinnoboendet. Idag var jag en dålig personal. Hade bara lust att skrika: Skärp dig, klipp dig och skaffa dig ett jobb. Men det gjorde jag inte. Ibland blir jag bara så trött på att folk ska ha, ska ha och ska ha - men inte tar ansvar för sitt eget liv. Och det är inte ens de som mår sämst som är sådana. I en kris kan jag förstå att man ger tappt .....

Och förresten hoppas jag att Lilla Besten slutar komma in till oss på natten. I natt är det allvar. Ett pip och det blir grillad tax till middag i morgon kväll.

Tur att Lilla Besten bara löper två gånger om året och därmed bara är skendräktig två gånger om året. I morse var hon billig. Hon har varit helt olidlig i natt. Pip, pip vid tröskeln till sovrummet. Lilla Besten får inte vara i sovrummet. För varje pip flyttade hon sig ett myrsteg längre in i sovrummet. Pip, pip. Mr H vaknar, ruskar kandidaten i armen: "Din hund piper". Kandidaten rusar upp. Lyfter upp Besten i famnen. Ut med henne på  kontoret. Lägger sig nära, kliar lilla taxmagen. Gosar, ger TLC. Tre gånger får hon gå upp.  En av gångerna läggs Besten i korgen. Då bäddar hon. Och bäddar och bäddar. Så bäddar hon. Ända tills matte inte orkar med ljudet av krafsandet på filtarna längre utan skriker: Lägg dig!!!!!

Fjärde gången vaknar inte Mr H. Då är det kandidaten som vaknar. I hennes sömndruckna hjärna inser hon ytterst långsamt att det där som pressar sig mot hennes rygg inte är en frusen Mr H utan en väldigt hårig liten krabat. Lilla Besten. När kandidaten reser sig för att ta med Besten ut blir inte Besten rädd utan lägger sig genast till rätta som en liten falukorv med huvudet på mattes kudde. Grrrr!

Förmiddagen har tillbringats i agilityhagen med fyra små vargar (läs taxar) med vidhängande husse och matte. Lilla Besten förvånade matte med sitt mod. Hon både klättrade upp och ner för branta "väggar", gick på vippbräda och genom tunnlar. Hennes mod blir enormt stort med en bit falukorv framför nosen. Också har de busat. Snappe och Lilla Besten busar gärna tillsammans. Emellanåt tar hon sig gärna ett race med Oscar och Mille också. Nästan fyra timmar har vi varit ute. Hoppas att det tar kål på skendräktighetshormonerna. Annars ger vi bort Besten i morgon.

Det här ser ut att bli ännu en sådan där sommar när Mr H och jag knappt ser varandra. Han jobbade i går och har nu tre dagar på raken på Arlanda. Långa pass - en sisådär 12-13 timmar.

16 juni. Kanske är det dagen som får mig att fundera och undra över vad som är meningsfullt. Just nu kan jag inte se så mycket. Jag funderar. Tankarna irrar och far. Hur gärna jag än skulle vilja kan jag inte styra upp saker och ting. Det är bara att se tiden an. Önskar bara att jag inte hade så svårt för det. Jag vill ju gärna styra och ställa, men det spelar ingen roll hur mycket jag tänker och funderar det här är bara sådana saker som jag aldrig kommer att kunna ordna upp. Vänta och se är vad som gäller. Kanske är det därför jag börjat sortera bland mina blogganteckningar? Helt onödig verksamhet, men det är i alla fall någonting jag kan sortera, organisera och styra och ställa med. Just nu vet jag inte vad som är vad. Ska jag börja jobba? Hur viktigt är vissa saker för mig? Antagligen kommer vägen att automatiskt pekas ut för mig. Men, jag har inte tålamodet att vänta ut saker som inte ligger i mina händer. Det är frustrerande att bara vänta ...

I brist på vettigare saker sorterar jag och lägger jag länkarna till allt jag sorterat här vid sidan om...... 

Är det förresten någon som kan tala om vad det här är för blomma? Köpte den i Vela handelsträdgård när Mr H köpte sin lilla gula fara. Kommer inte ihåg vad den heter. Kommer bara ihåg att Maggan som sålde den till mig sa: -"Du kommer bli förvånad när den slår ut." Det blev jag, Maggan. Tycker att den är jätteläcker.

Väckarklockan gick igång alldeles för tidigt.
Snabbt in i duschen, frukost på stående fot, så ut till pensionatet för att hämta Lilla Besten. På vägen dit släppte jag av Mr H och hans diskbråck på akuten.

Jag tänker inte hämta honom förrän de lovat att göra någonting - vad som helst - åt hans diskbråck. Min älskade norrlänning är inte en man som klagar. Han biter ihop tills tänderna smält samman, hellre än att klaga. Han gör det han ska trots att han har ont, ont, ont. Smärtan är ofta så stor att efter en arbetsdag har han inte energi till någonting mer. Hur han klarar av att jobba med sin rygg är mig fullkomligt obegripligt. Jag ser direkt när han har ont - och i vilken utsträckning. Han behöver inte säga någonting. Ser det på hans hållning, hur vit han är i ansiktet. Hans envishet är stor och tur är väl det för det är den som gör att han efter flera år med smärta ändå står upp. Hans envishet är stor och synd är väl det för hade han slängt sig på golvet på akuten och skrikit ut sin smärta hade han nog fått en tidigare och bättre vård. Hjälper de honom inte idag på något sätt så tänker jag åka ner och bomba akuten, skrika i sjukhusdirektörens öra tills Sveriges samlade ortopedelit ägnar honom sin fulla uppmärksamhet i fyra veckors tid. Fast! Mr H hindrar mig väl. Han biter hellre ihop tills tänderna ramlar ur innan han gör väsen av sig och kräver någonting.

Man kan lugnt säga att Lilla Besten blev glad att se matte. Det går inte att beskriva hur hon svansade, hoppade och gnydde av lycka när hon fick se mig. Pensionatägaren var förbluffad. Men, jag tror ändå att hon haft det bra hos dem, fast hon fått sina klor klippta. Kanske var vommen en tröst mitt i allt kloklippande? Hon vart alldeles tokig när hon fick syn på matte. Tog ut henne i bilen och först efter 10 minuter hade jag fått henne så lugn att jag kunde köra iväg. I ytterligare tio minuter satt hon bara och flämtade av lycka. Sedan blev nog känslorna för mycket för henne för hon tippade omkull på sidan och lågt halvt medvetslös tills vi kom hem. Väl hemma bajsade hon av upphetsning så fort hon kom ur bilen. Någon promenad kom inte i fråga utan hon skulle upp till lägenheten. Matte var alldeles förskräckligt långsam med att låsa upp lägenhetsdörren tyckte hon. Väl inkommen sprang hon och letade efter husse, drack lite vatten, letade lite till. Men husse är ju på akuten. Nu har hon äntligen lagt sig till ro, men varje gång jag kommer i närheten blir det pusskalas.

Det var lika blåsigt på stranden idag. Mr H uppskattade det inte, så eftermiddagen tillbringades vid poolen (jag) och på balkongen (Mr H) istället. Inte alls något dumt alternativ. I morgon bär det hemåt igen frampå kvällningen. Trots att det alltid är skönt att komma hem igen när man varit ute och rest så skulle vi inte ha någonting emot ytterligare en vecka här. Men, lilla Besten som är inackorderad på pensionat medan vi är borta skällde så ynkligt när jag lämnade henne att jag samtidigt är glad att vi inte ska vara borta ytterligare en vecka. Varje dag har jag plågats av dåligt samvete för Lilla Besten. Antagligen springer hon i sin hage tillsammans med andra bestar och njuter av hundlivet och ägnar inte husse och matte en tanke. Matte är bara hur larvig som helst som har ångest för att Lilla Besten är ensam på pensionat. Precis som att Lilla Besten skulle vantrivas pa ett ställe som serverar kokt vom.

Det blev en ganska kort stund på stranden idag. Mr H som är en känslig (Ha! Ha!) natur gav upp tidigt, dels pga blåsten (röd flagg) och dels pga solens starka strålar i går. Med vallonblod i ådrorna och ett annat pigment än den blonde mannen vid min sida blev jag inte alls lika röd som han igår och ville därför ha mer sol idag, så jag fortsatte solandet och badandet vid poolen under eftermiddagen.

Sen eftermiddag beblandade vi oss åter igen med lokalbefolkningen och tog bussen in till Rethymnon. Vi strosade runt där hela tiden ackompanjerade av det pneumatiska kippandet från mina 60 kronors sandaler. De är inköpta i Thailand och har ledsagat mig på många resor, på land och i vatten. Varje resa har jag varit förvånade över att ett par sandaler för 60 kronor kan hålla så länge. Mina 600-kronors Adidas som jag hade innan dessa gick sönder efter två dagar. Men nu är det slut med Thailandssandalerna. Det pneumatiska kippandet har tillkommit den har semestern och är alltså inte någon fantastisk accessoar. När vi kommer hem åker de i soptunnan.

Planen för dagen var att vi skulle gå in i fortet och sedan strosa runt ett par timmar innan middagen. Ett stängt fort och Mr H:s diskbråck ville annorlunda. Vi fick istället titta på fortet från utsidan och sedan snabbt hitta ett ställe att äta eftersom diskbråcket i vårt sällskap behövde sitta ner en stund. Hittade en restaurang under en pergola i en trång gränd. Att sitta där tillsammans med mannen man tycker om och titta på människorna som går förbi efter en lat dag i solen var fantastiskt fint.

Förresten skedde dagens Lassie utanför fortet. Vi mötte systrarna Kallur. Det är i alla fall jag övertygad om. Mr H påstår att jag har helt fel ? men vad vet han?

Vilka matvanor den jeppe har som skött inköpen till lilla lägenheten har är höljt i dunkel. Han, det måste vara en han, har i alla fall inte samma vanor som vi det står helt klart. Någon brödkniv, eller stor skarp kniv överhuvudtaget, har inte ansetts behövas. Kanske är de rädda att turisterna ska löpa amok? Istället för brödkniv har man ansett det lämpligt med en sågtandad kniv a la modell grillbestick. Idag gav jag upp skärandet och det färska bröd som inhandlades till frukost var brytbröd.Brödkniv finns inte, däremot en smörgåsgrill. Vem behöver det?

Hur två hyfsat intelligenta människor kan misslyckas så kapitalt som Mr H och jag gjort idag är mig fullkomligt obegripligt. Dagen började som igår, dvs molnigt, så först efter lunch styrde vi kosan mot stranden. Innan smorde vi oss ordentligt. Total block från Australien och Niveas faktor 8. Spädde på med lite solkrämer under eftermiddagen. Vi var bara några korta timmar på stranden. Hur det kunde gå som det gick förstår vi inte. Just nu liknar vi mest två stycken alien som påbörjat vår metamorfos mot kräftdjur. Färgen kommer visst först. Och just idag, av alla dagar, fick jag för mig att sola top-less. Det har jag inte gjort sedan jag drog på mig min första lilla blåa frottébikini med röda kanter och ett ankare mitt fram vid tre års ålder. Ni kan ju tänka er hur mina solovana kroppsdelar känns just nu. Hudkostymen är några tum för trång. Det ser ut att bli en jobbig natt.

Det var inte solens strålar utan molnens skuggor som mötte oss när vi drog ifrån gardinerna i morse. Gjorde ingenting med tanke på att vi tog i ganska hårt i går med solningen och blev lite röda här och var. Så istället för stranden blev det lokalbuss till Rethymnon. Packade som sillar tillsammans med andra turister tog vi oss både dit och hem med bussen. Fast inte helt lätt. Enligt muntlig uppgift går bussen var tjugonde minut, enligt tidtabellen var trettionde. I praktiken fick vi vänta ungefär en timma innan vi kom iväg. På hemvägen väntade vi nog lika länge på bussen - fast det var mest mitt fel. Jag dissade första bussen som kom. Vad jag inte tänkte på var att bussen kunde ha ett nummer på ditvägen och ett på hemvägen.

Tvärtemot mina vanor shoppade jag. Hör och häpna! Hittade ett halsband som jag blev fullkomligt förälskad i. Men om någon nu tror att jag får med mig en grekisk souvenir hem så har ni fel. Halsbandet är av Muranoglas. Å andra sidan köpte jag ingenting när jag var på Murano så jag kanske är förlåten. Nästa gång jag åker till Venedig får jag köpa någonting från Grekland. Och förresten så köpte jag inte halsbandet heller - jag fick det av rara Mr H.

På kvällskvisten korsade vi gränsen till nästa lilla by, Arkadia, längs vägen. Av en slump hittade vi restaurangen White Lady som bjöd på både god mat och fantastisk underhållning i form av grekisk dans, magdans och lite bus.

Kanske, kanske börjar jag dra ner på tempot nu. Mr H sa i morse att: ?Nu sitter han på din axel och ringer till det svenska dotterbolaget Luther AB och klagar till VD att det går för sakta här?

Lyckas sova lite längre än hemma. Först strax före åtta var vi uppe. Jag gick och köpte färskt bröd till frukost. En härlig semesterlyx. När jag kom tillbaka möttes jag av en av hotellets alla katter som satt och lapade vatten i poolen. Man ser inte många djur här. Det är den enstaka geten eller fåret som uppbunden betar på ödetomten och kanske någon liten gråsparv eller en hund som springer vilt. Mer är det inte. Förutom katterna då. Kreta fullkomligen kryllar av katter. Överallt är de. Magra, toviga, med stora sår. Frågan är om inte Kreta har ett kattproblem?

Idag tog vi itu med solbrännan på allvar. Poolen på förmiddagen och stranden på eftermiddagen. Efter ett tag blev det lite för mycket sol och jag packade in mig så gott jag kunde.

Den här killen går på stranden och säljer doughnuts av jätteformat.

På kvällen hittade vi en mysig restaurang. Det blev helvegetariskt för mig. Deras fyllda tomater var fantastiskt goda. Fyllda tomater verkar vara typiskt grekiskt. Måste hitta receptet.

Avslutade dagen med att fråga Mr H om han märkt att jag försöker dra ner på tempot. Varpå han svarade: Jo, det märks. I vanliga fall har du ett dammoln efter dig när du rör dig.

Det har varit en lat dag. Vår vana trogen var vi uppe med tuppen. Då var det förstås inga affärer öppna där vi kunde köpa frukost. Istället blev det en rekognoseringstur i byn och ner till stranden.

Oj, så många vackra stenar det fanns. Plockade massor att ta hem och stoppa i min stentrumlare som jag ska köpa en dag, tills Mr H fick mig att inse det vansinniga med den iden. Så nu ligger stenarna kvar på stranden och glänser.

Strosade runt tills affärerna öppnade och vi kunde köpa frukost. Det blev färska tomater, yoghurt söt som en dessert, och alldeles färskt, fortfarande varmt bröd. Det hela avnjöts i solen på balkongen.

Eftermiddagen tillbringades med var sin bok i handen på stranden. Vi är så lata som det bara går att vara. Fast det är svårt för mig. Lätt ångestframkallande faktiskt. Luther sitter som vanligt på axeln och piskar på. Jag kan inte ens strosa i lugn takt, trots att vi har semester och det är varmt ute. Berättade för Mr H att jag i alla fall försöker dra ner på tempot. Mr H kommenterade det hela med orden: Ja, du har både Luther och generna mot dig.

Att duscha på morgonen på Kreta tillhör nog inte vanligheten. Här duschar man på kvällen när solens strålar värmt varmvattensberedaren på taket, det är jag övertygad om. Någon elektrifierad uppvärmning av varmvattnet verkar inte finnas. Tro mig, jag försökte duscha i morse. Temperaturen på vattnet kan i bästa fall beskrivas som fesljummen.

Det är helt klart lågsäsong just nu. Turisterna har ännu inte riktigt invaderat Kreta för i år. Kanske är det därför det känns så lugnt här. Inte det vanliga grekiska larmet med bilar som tutar oavsett tid på dygnet, horder av människor vart man går och discomusik så det ekar mellan väggarna. Eller så beror lugnet helt enkelt på att det inte något partyställe vi hamnat på. Mest panschisar och barnfamiljer här. Passar oss gamla stofiler perfekt.

En hel veckas semester får Mr H och jag tillsammans i sommar. Den veckan börjar idag. Den sammanfaller med att fönstren i lägenheten renoveras. Att tillbringa veckan tillsammans med hantverkare och slipdamm känns inte som ett alternativ, speciellt inte som vi redan hört hantverkarna halva förra veckan och hela den här rumstera om i trappuppgången bredvid.

Letade därför efter en restresa. Det blev Kreta efter uteslutningsmetoden. Bulgarien var inte jag intresserad av och Turkiet var inte Mr H intresserad av. Flygesan blev händelselös, om än något längre än planerat. Kraftig motvind hela vägen ner gjorde en mellanlandning med tankning i Berlin nödvändig. Lilla MD81:an vi flög hade inte stora tankar nog att klara resan i ett svep. Under mellanlandningen höll Mr H noga koll på tankningsgrabbarna så att de skötte sig. Han blev lite fundersam när de var tvungna att kontrollera manualen innan tankning. Nybörjare med andra ord. Men vi kom ner välbehållna så det var väl bra att de läste lite i manualen.

För en total kostnad på 2200 per man räknade vi inte med att lägenheten vi hyrt skulle vara någonting att ha. Troligen slitet och ruffigt. Döm om vår förvåning när vi slog upp dörren och hittade världens raraste lilla tvårumslägenhet med balkong precis vid poolen. Här skulle vi kunna vara i flera månader. Hotell Katerini i Platanes, precis utanför Rethymnon är stället ifall någon undrar.

Enda kruxet är att Mr H är skeptiskt inställd till att det använda toapappret ska till korgen bredvid toaletten istället för ner i toaletten. Förhoppningsvis har jag övertalat honom om det kloka i att inte trycka ner papper i toaletten genom min historia om en annan greklandsresa. Den gjorde jag för en sisådär 13 år sedan med kompisen S till just Kreta. Chania den gången. Hon och jag hade en ganska rejäl diskussion huruvida man skulle göra som reseledarna sa och stoppa pappret i papperskorgen eller toaletten. Jag röstade för papperskorgen, hon för toaletten. Någonstans fick jag för mig att allt var frid och fröjd och att vi hade beslutat oss för att papperskorgen gällde. EEEeeeeeh! Helt fel! Den saken blev jag varse en dag när det plötsligt kom upp avloppsvatten ur duschen. Någon i vår lägenhet (och denna någon är inte jag) hade spolat ner toapapper i toaletten.

Som sagt. Sommarlov. Då blir det läsa av. Dock inte internmedicinboken. Senaste läsprojektet blev uppföljaren till "Why do men have nipples" nämligen "Why do men fall asleep after sex?" av Leyner och Goldberg. Ingen bok att sträckläsa, däremot att bläddra i och läsa lite här och där. Skämten är bitvis av det billigare slaget, men det hindrar inte att man får en stunds förströelse. Och faktiskt! Som medicine kandidat finns mycket matnyttigt att hämta, som t ex förklaringen till varför man nyser när man tittar in i solen. Dessutom tar de död på en hel del myter som t ex den om att hår som rakas/klipps växer fortare. En förklaring som jag älskar men inte är helt säker på om jag tror på är den om sportdryckers eventuella effekt. "These beverages don't necessarily hydrate better than water, but you are more likely to drink larger volumes (because they taste better than old, boring H2O), which leads to better hydration."