De norrbottniska satansverserna.
"Det är ganska självklart. Ska man skriva ett stort verk måste man välja ett stort ämne. Piteå är det enda ämne av centralt intresse som ännu inte klätts i litterär dräkt.
Ändå var det med tvekan vi lät oss utväljas som redskap till denna bedrift. Som pitebor besitter vi visserligen det särpräglade intellekt som uppgiften kräver. Men i likhet med övriga pitebor har även vi av försynen försetts med en härtill passande ödmjukhet och blygsamhet."
Bara ett litet utdrag ur Ronny Eriksson och Lasse Erikssons bok "De norrbottniska satansverserna". Det var en kompis från norröver som tyckte att Mr H skulle låna den. Nu är det ju så att inga böcker lämnar vår lägenhet utan att också Kandidaten åtminstone skumläst dem. Namnet verkade illavarslande. Skulle det bara bli interna skämt boken igenom? Nejdå, den dröp av en ironi och bitterhet som Kandidaten inte kan annat än beundra. Så konsekvent i sin bitterhet att det bara är att buga och bocka inför övermakten och dra på smilbanden.
Ändå var det med tvekan vi lät oss utväljas som redskap till denna bedrift. Som pitebor besitter vi visserligen det särpräglade intellekt som uppgiften kräver. Men i likhet med övriga pitebor har även vi av försynen försetts med en härtill passande ödmjukhet och blygsamhet."
Bara ett litet utdrag ur Ronny Eriksson och Lasse Erikssons bok "De norrbottniska satansverserna". Det var en kompis från norröver som tyckte att Mr H skulle låna den. Nu är det ju så att inga böcker lämnar vår lägenhet utan att också Kandidaten åtminstone skumläst dem. Namnet verkade illavarslande. Skulle det bara bli interna skämt boken igenom? Nejdå, den dröp av en ironi och bitterhet som Kandidaten inte kan annat än beundra. Så konsekvent i sin bitterhet att det bara är att buga och bocka inför övermakten och dra på smilbanden.
Dagsverke
Klockan är bara tolv och ett dagsverke har redan utförts. Måste erkänna att jag är lite nöjd med mig själv.
Började dagen med att jogga lite lätt. Längre än tidigare och jag får luft hela tiden. Ett framsteg får man säga.
Så tenta. För att ha vilat mig i form de senaste tre dagarna kunde jag ovanligt mycket. Ändå svårt att säga hur det gick. Det kan ha gått. Några frågor sket sig fullständigt, andra gick riktigt bra. Det stora problemet är nog att jag hade lite bråttom och inte förklarade fullt ut i alla lägen. Tyckte svaret var så självklart att jag nöjde mig med ett ord. I svaret stod sedan flera meningar. Där kan jag ha tappat en hel del poäng. Jaja, det är bara att vänta och se. Tyvärr dröjer rättningen ett bra tag.
Började dagen med att jogga lite lätt. Längre än tidigare och jag får luft hela tiden. Ett framsteg får man säga.
Så tenta. För att ha vilat mig i form de senaste tre dagarna kunde jag ovanligt mycket. Ändå svårt att säga hur det gick. Det kan ha gått. Några frågor sket sig fullständigt, andra gick riktigt bra. Det stora problemet är nog att jag hade lite bråttom och inte förklarade fullt ut i alla lägen. Tyckte svaret var så självklart att jag nöjde mig med ett ord. I svaret stod sedan flera meningar. Där kan jag ha tappat en hel del poäng. Jaja, det är bara att vänta och se. Tyvärr dröjer rättningen ett bra tag.
Vila sig i form
Inte heller idag kom motivationen. Strategin att vila sig i form till tentan håller i sig. Förmiddagen ägnade jag åt att shoppa mig lycklig. Det var nödvändigt. Slängde alla mina sommarkläder i Malaysia efter Mr H:s kommentar om att de var lite omoderna, vilket han iofs hade rätt i. Flera av plaggen vet jag att jag hade redan på Lundatiden. Från Lund flyttade jag 1996. Hrm! Mest förvånande är väl att jag fortfarande kom i dem.
Efter lunch kom Ami. Vi tog oss en härlig promenad på över två timmar i underbara Hågadalen-Nåsten. Skönt att få prata prat och gå där i solskenet och lummigheten. Blev samma sväng jag tog häromdagen. Nu på lite längre tid. Besten tyckte det var segt i värmen. Hennes vattenstopp tog tid. Att jag pratade för mycket och inte orkade gå fort samtidigt har absolut ingenting med saken att göra. Nu ligger Besten utslagen i korgen. Vi hann ju ta en morgonpromenad på en timma innan Ami ringde.
Nu ska jag se om det går att släpa ut Besten på en kort kvällskissning. Ärligt talat orkar inte mattes ben heller så mycket mer idag.
Intensivt, jo tjena ...
Tanken var ju att intensivplugga i tre dagar. Tyvärr är det inte tanken som räknas. Tillbringade gårdagen i broderns trädgård. Inte lätt att plugga med en Lillstumpa som var hemma från dagis och behövde fasters uppmärksamhet och en Liten Best som behövde mattes kärlek. Lilla Besten parkerade sig över block och böcker för att vara nära.
Väl hemkommen och med middag i magen somnade jag och sov i två timmar. Gick ut med Lilla Besten och sedan sov jag igen. Hela natten. Undrar om det är så att i ett parförhållande så fördelas sömnen jämnt? Hos oss sover Mr H nästan aldrig och jag för jämnan. Men tar man någon form av snitt så sover vi nog normalt antal timmar.
Dagen idag har varit lika ineffektiv. Sov tre timmar på eftermiddagen. Gick bara inte att hålla sig vaken. Nu går jag snart till doktorn igen. Tror inte längre på att alla värden är bra. Den här tröttheten är sjuklig.
Väl hemkommen och med middag i magen somnade jag och sov i två timmar. Gick ut med Lilla Besten och sedan sov jag igen. Hela natten. Undrar om det är så att i ett parförhållande så fördelas sömnen jämnt? Hos oss sover Mr H nästan aldrig och jag för jämnan. Men tar man någon form av snitt så sover vi nog normalt antal timmar.
Dagen idag har varit lika ineffektiv. Sov tre timmar på eftermiddagen. Gick bara inte att hålla sig vaken. Nu går jag snart till doktorn igen. Tror inte längre på att alla värden är bra. Den här tröttheten är sjuklig.
Sjunde
Morgonen startades för sjunde gången med en joggingtur. Jag vill fortfarande ha det där pillret "Endorfiner - 1 tablett sju minuter före träning". Ärligt talat, det är ju pisstrist att jogga. Idag ledsnade jag på det hela och pressade lite mer än jag brukar. Kondisen finns där definitivt. Kan säkerligen springa betydligt längre än jag gör. Men, så är det det där med knät. Vågar inte. Vill inte ha knä som en medicinboll igen. Håller mig alltså till mitt långsamma schema, helt ovetenskapligt ihopsnickrat av denna kandidat för att stärka knät.
Nåja, snart är terminen slut, jag kommer att vara hemma massor och kan med gott samvete lämna Lilla Besten hemma medan jag drar till Friskis och Svettis. Då ska det väl bli ordning på träningen igen och löpträningen får nog bli något mer sällan.
Första sommarlovsdagen.
Var idag första dagen på sommarlovet? Tja, det hade jag ingen aning om när jag vaknade i morse. Gick inte praktiska provet vägen igår så blir det inget tentaskrivande på fredag. Då är idag första sommarlovsdagen.
Att det var tufft att flänga från provstation till provstation med fyra minuters stopp på varje tyckte nog denna kandidat, för nattens sömn var inte så vidare värst. Vaknade vid tvåsnåret, var uppe vid datorn, lade mig igen. Låg länge och tittade på Mr H och fylldes av kärlek. Jo, jag älskar honom fortfarande. Sista halvåret har varit jobbigt, jag har knappt orkat känna någonting mer än trötthet. Men, nu när lovet nalkas börjar tröttheten släppa greppet om mig och andra känslor leta sig fram igen.
Helst hade jag velat krypa intill och känna hans arm om mig, hans andedräkt i nacken, värmen från hans kropp. Det var svårt att låta bli, men med hans skiftgång på jobbet behöver han sin sömn. Låg och tittade och tittade på min underbara sambo och plötsligt hade jag slumrat till igen. När jag vaknade var Mr H redan på jobbet, så Besten och jag tog en långpromenad. Över Kung Björns hög, genom Håga by, upp genom Nåsten, till Ekensberg och hem igen. 125 minuter var vi ute.
Hemma hade jag ingen ro att sitta och stirra på mailen och hoppas på positivt besked om praktiska provet utan tog Besten med mig, köpte Sushi och lunchade i broderns trädgård där jag blev kvar och solade och läste ifall, ifall praktiska provet gick vägen. Att börja intensivläsa tre dagar innan känns som dålig planering (skyller på orken igen) men kanske har man en del med sig när man gjort alla duggor och förberett sig för alla seminarier?
Strax efter lunch kom ett SMS från en kursare: "Du klarade praktiska provet med mer än mig, din viloteknik funkade! :-)" Vågade inte riktigt tro på det hela, men nu har jag varit hemma och kollat. Jodå, jag klarade det fast det gjorde nästan alla. Grattis till oss, helt enkelt!
Dags att sätta sig och plugga inför fredagens tenta .... sommarlovet skjuter vi upp till på lördag.
Måndag - praktisk examination
Orken tröt i helgen. Kunde bara inte samla mig och läsa till praktiska provet mer än några timmar i helgen. Satt i går i brorsans trädgård och läste ortopediska undersökningar, handkompendiet och syra-bas (där har jag en mental spärr. Det och EKG undrar jag om jag någonsin lär mig). Sedan gav jag upp. Det var vila sig i form som gällde.
Min grupp var sista gruppen ut på praktiska provet. När hornet ljöd var det bara att positionera sig vid första station, min var station 16, och köra igång. Hittade både hemo- och pneumothoraxen på röntgenbilden, men gissade fel på positioneringen av dränet.
Efter fyra minuter tjöt hornet (kursansvarig blåste allt vad tygeln höll och det envisades han med att göra examinationen igenom, var fjärde minut för att påtala att det var dags för byte) och det var bara att kasta sig till nästa station. Kärl. Hrm! Inte många rätt. Där började jag misströsta rejält, även om jag svarade rätt både på stent och handfrågan (aneurysm, a ulnaris och slag (rätt svar var frisbee - men, det kan man ju knappast veta)).
Nästa station: defibrillering. Tror att det gick vägen även om jag inte sett det där sedan internmedicin (tydligen hade de kört det första veckan på terminen när jag var sjuk). Men stationsansvarig lättade mitt sinne lite med orden "Det är inte många som sätter kärlfrågorna. Folk kommer hit och suckar". Efter det kändes det bättre och jag hittade formen och övriga 17 stationer gick bättre.
Undersökningsteknik vet jag att jag kan även om jag surade lite över barnortopedifrågan (Det har vi inte haft mycket undervisning i. Hade känts bättre om de tagit någonting som haft stort utrymme på kursen). Har full pott på en hel del. Missat några delvis. Ingen aning om det räcker. Kursansvarig inledde ju examinationen med att säga att det var 100 % som gällde. Det har jag definitivt inte. Vi får väl hoppas att gränsen är lägre satt än så.
Efter examinationen hamnade jag nere i kulverten och pratade prat med kursare R. Länge. Han satte ord på många av mina funderingar. Skönt att få prata. Skönt att höra vad han hade att säga. Jag är inte ensam med mina tankar kring den här utbildningen. Vårt prat gör att jag känner mig mindre konstig.
Adrenalinstinn och med kopparslagare (examinationen tog hårdare än jag trodde var möjligt) tog jag en sväng hem för att sedan återvända till skolan och PLÅT:s (Pedagogiska Lärare Åttonde Terminen) paneldebatt. Sista chansen att ställa frågor inför tentan. Fixar jag praktiska provet så ska jag göra ett försök att åtminstone ta någon del av tentan.
Min grupp var sista gruppen ut på praktiska provet. När hornet ljöd var det bara att positionera sig vid första station, min var station 16, och köra igång. Hittade både hemo- och pneumothoraxen på röntgenbilden, men gissade fel på positioneringen av dränet.
Efter fyra minuter tjöt hornet (kursansvarig blåste allt vad tygeln höll och det envisades han med att göra examinationen igenom, var fjärde minut för att påtala att det var dags för byte) och det var bara att kasta sig till nästa station. Kärl. Hrm! Inte många rätt. Där började jag misströsta rejält, även om jag svarade rätt både på stent och handfrågan (aneurysm, a ulnaris och slag (rätt svar var frisbee - men, det kan man ju knappast veta)).
Nästa station: defibrillering. Tror att det gick vägen även om jag inte sett det där sedan internmedicin (tydligen hade de kört det första veckan på terminen när jag var sjuk). Men stationsansvarig lättade mitt sinne lite med orden "Det är inte många som sätter kärlfrågorna. Folk kommer hit och suckar". Efter det kändes det bättre och jag hittade formen och övriga 17 stationer gick bättre.
Undersökningsteknik vet jag att jag kan även om jag surade lite över barnortopedifrågan (Det har vi inte haft mycket undervisning i. Hade känts bättre om de tagit någonting som haft stort utrymme på kursen). Har full pott på en hel del. Missat några delvis. Ingen aning om det räcker. Kursansvarig inledde ju examinationen med att säga att det var 100 % som gällde. Det har jag definitivt inte. Vi får väl hoppas att gränsen är lägre satt än så.
Efter examinationen hamnade jag nere i kulverten och pratade prat med kursare R. Länge. Han satte ord på många av mina funderingar. Skönt att få prata. Skönt att höra vad han hade att säga. Jag är inte ensam med mina tankar kring den här utbildningen. Vårt prat gör att jag känner mig mindre konstig.
Adrenalinstinn och med kopparslagare (examinationen tog hårdare än jag trodde var möjligt) tog jag en sväng hem för att sedan återvända till skolan och PLÅT:s (Pedagogiska Lärare Åttonde Terminen) paneldebatt. Sista chansen att ställa frågor inför tentan. Fixar jag praktiska provet så ska jag göra ett försök att åtminstone ta någon del av tentan.
1 tablett innan träning
Sjätte gången i joggingspåret. Förvånar mig själv med ihärdigheten. Om det är drömmen om toppkondisen eller helt enkelt att dyra skor måste utnyttjas som driver mig har jag svårt att säga. Endorfinerna lyser fortfarande med sin frånvaro och jag undrar stilla om man inte skulle kunna köpa lite på burk. 1 tablett sju minuter innan träning, typ.
Show
Exakt hur skönt det är att sista veckan med obligatoriskt elände på den här terminen är över kan inte beskrivas. Kanske kan jag nu lyckas prioritera mig och mitt liv så som jag behöver. Tröttheten är total och att jag tagit mig igenom sista halvåret är väl närmast att betrakta som en bragd. Och egentligen är det ju inte skolans fel, även om skolan inte på något sätt bidragit till att underlätta livet. Tvärtom.
Tillbringade gårdagskvällen med veterinären. Så skönt att få prata prat.
Dagen har tillbringats med brodern med familj. Först lunch med bror och svägerska och sedan på stumpornas dansuppvisning på stadsteatern. Flera grupper med barn och ungdomar showade. Från lekisbarn till äldre tonåringar. De allra äldsta var så duktiga att de i mina ögon borde få betalt för att dansa. Sista uppvisningen var obeskrivbar. Koreografin läcker och ungdomarna så otroligt duktiga att man kände sig förd till någon surrealistisk sinnerssjuk mardröm.
De allra minsta var näpna. Inte helt lätt att se någon koreografi i det hela. Fröken fick springa upp på scenen och putta på dem för att de skulle komma ihåg att göra någonting. Så rart, så rart.
Stumporna showade till Hallonsaft. Jätteduktiga var de. Storstumpa njöt alldeles uppenbart av det hela och har en otrolig rytmik i kroppen. Det hjälper väl till att hela hon är som ett kvicksilver emellanåt. Hon ägde scenen. Lillstumpa var yngst i gruppen och lite mer i bakgrunden. Fantastiskt koncentrerad hela låten igenom för att göra rätt. Båda så söta att faster var tvungen att fälla en tår av kärlek till stumporna.
Here we go again
När man är taxfröken kan man inte vara ensam en hel natt. Man måste få kärlek av matte och husse. Att korgen står utanför sovrummet, dörren är öppen och man kan se dem räcker inte. Bäst att upphäva ett ynk-mofff så de vaknar och man kan få sig några klappar. Först av matte. Sedan travar man runt sängen till husses sida. Vägrar han lyfta huvudet från kudden och öppna ögonen kan man alltid sticka upp nosen över sängkanten och slicka lite. Några klappar där också och ett -"Go'morron, Besten". Tillbaka till korgen med kärleksförrådet påfyllt.
Jodå, Besten löper. Kärlek är högvaluta just nu.
Jodå, Besten löper. Kärlek är högvaluta just nu.
Novischens dagbok
I morse var det tungt. Knät kändes fortfarande i går kväll efter förra löpturen. Viljan var svag. Från tanke till handling var tiden lång. Någonstans fanns tanken att "ju längre tid som går desto troligare är det att en atombomb landar i nyllet och jag slipper ge mig ut". Ingen atombomb kom, så efter att ha dragit på det i en halvtimma segade jag mig ut tillsammans med Lilla Besten. Stegen är fortfarande lika tunga. Flåset lika högt. Syrebristen fortfarande total. Gåsträckorna lika många och lika långa. Springer fortfarande på flack mark. Blotta tanken på backar gör mig kräkfärdig. Besten tycker fortfarande att matte är för långsam.
När vi kom till stallet blev det flera vändor på stallplan. Lilla Bubben (Belsebub, Jack Russelvalp) trodde nämligen att Bestens och mitt springande var en lek skapad enkom för hans skull, så stalltjejens: - "Kom, Bubben", ignorerade han totalt. För att inte få med två hundar hem fick vi ta några extra vändor på stallplan så att tjejen kunde fånga in honom. Jag vägrade stanna. Vet alltför väl vilken dålig karaktär jag har. Det var sista intervallet. Bäst att springa klart det. Hade aldrig börjat igen om jag stannat.
Det var femte gången det. 300 kronor gången är jag nere i för skorna :-)
När man tänker efter är det en saftig räkning för att bli plågad.
När vi kom till stallet blev det flera vändor på stallplan. Lilla Bubben (Belsebub, Jack Russelvalp) trodde nämligen att Bestens och mitt springande var en lek skapad enkom för hans skull, så stalltjejens: - "Kom, Bubben", ignorerade han totalt. För att inte få med två hundar hem fick vi ta några extra vändor på stallplan så att tjejen kunde fånga in honom. Jag vägrade stanna. Vet alltför väl vilken dålig karaktär jag har. Det var sista intervallet. Bäst att springa klart det. Hade aldrig börjat igen om jag stannat.
Det var femte gången det. 300 kronor gången är jag nere i för skorna :-)
När man tänker efter är det en saftig räkning för att bli plågad.
Nu har det irriterat mig nog!
Nu har det irriterat mig nog, köket. Blixtsnabbt beställde jag nya luckor, nytt golv, nytt kakel. Om fem veckor är vi förhoppningsvis av med det nuvarande eländet. Sköööönt!
När jag kom ut från duschen ...
... var min säng upptagen. I gropen mellan mina kuddar låg en livsnjutare. Inte hade jag hjärta att köra bort henne.
Hur svårt kan de´ va´?
Den här veckan är alla föreläsningar obligatoriska. Vi får till och med skriva på en lista att vi är där (som om det någonsin bekymrat vissa som glatt förfalskar namnteckningar).
Näst sista föreläsaren slutade kvart i tre. Kvart över skulle sista börja. Halv fyra ungefär lokaliserades han i sitt hem. -"Oj då, jag trodde det var i morgon". Det var tredje gången på tre veckor. Jamen! Hur svårt kan de´va´?
Fjärde ...
Ibland förvånar jag mig sig själv. Har precis landat hemma efter att ha genomfört den tredje planerade joggingturen med nya skorna. Detta utan att ha skjutit upp det hela några dagar och utan att ha förkortat sträckan. Det bådar gott! Kanske kan det hålla hela sommaren? Kanske kan jag snart orka springa lite längre sträckor i taget utan att ta andningspauser eller vara rädd för att knä och höft inte ska hålla.
Att Lilla Besten gillar turerna är uppenbart. Inte en gång stannar hon för att nosa. Fort, fort, fortare ska det gå. Hon drar ifrån matte och hinner både nosa på tuvorna och driva rådjur och hare samtdigt. Lycklig, lycklig är hon där hon studsar fram på stigen. Öronen spetsade och svansen viftandes rätt upp.
Tog en annan sväng idag än tidigare tillfällen. Kan konstatera att när man springer på öppna fältet går det fortare än inne i skogen där man får vara försiktig för att inte snubbla på alla rötter. Efter första sträckan hade jag svårt att "få tillbaka andningen". Och det var knappt att jag orkade de planerade sträckorna. Nåja, det är ju ett sätt att öka belastningen utan att öka antalet minuter. Allt för att knä och höft inte ska avsluta min joggingkarriär snöpligt.
Att Lilla Besten gillar turerna är uppenbart. Inte en gång stannar hon för att nosa. Fort, fort, fortare ska det gå. Hon drar ifrån matte och hinner både nosa på tuvorna och driva rådjur och hare samtdigt. Lycklig, lycklig är hon där hon studsar fram på stigen. Öronen spetsade och svansen viftandes rätt upp.
Tog en annan sväng idag än tidigare tillfällen. Kan konstatera att när man springer på öppna fältet går det fortare än inne i skogen där man får vara försiktig för att inte snubbla på alla rötter. Efter första sträckan hade jag svårt att "få tillbaka andningen". Och det var knappt att jag orkade de planerade sträckorna. Nåja, det är ju ett sätt att öka belastningen utan att öka antalet minuter. Allt för att knä och höft inte ska avsluta min joggingkarriär snöpligt.
Snart, snart sommarlov
Så gick också den sista kliniska veckan. Att på torsdagen få sin sista påskrift på flitlistan, eller kursboken som den kallas den här terminen, och att klara anestesiduggan på fredagen fyllde den här kandidaten med en djup lättnad. I morgon börjar sista teoriveckan, traumamedicin. Det känns skönt att ha lovat mig själv att bara jag tar mig igenom det så behöver jag inte göra mer. Sista veckan med praktisk examination och tenta ska jag gå på, men inte läsa till. Har inga större förhoppningar om att klara det med så lite förberedelser, men min prio just nu är inte skolan. Proven kan man alltid ta senare. Det är svårare att ta igen det praktiska.
Längesedan Mr H och jag var på utflykt, men igår blev det av. Körde i uppehållsväder för att se rallytävling i Flen. När vi kom fram började det störtregna. Väntade en timma i bilen på att värsta syndafloden skulle ge med sig innan vi stack ut näsorna i regnet. Det var varken soligt eller varmt, men alltid lika roligt att bryta av vardagen med en utflykt.
Lilla Besten har spanat in husses korv.
Full koncentration
Nu har fokus flyttats till husse. Man måste ta ögonkontakt annars säger inte tvåbeningarna varsågod.
Ge mig nu då, husse. Nu kollar jag ju på dig, inte på korven.
Lilla Besten "tar försiktigt".
Det här fick Kandidaten att skratta för sig själv. Husse och Besten bredvid varandra i väntan på rallybil .... samma blickriktning....huvudena följde rallybilen...
Nu har bilen passerat. De har fortfarande samma blickriktning ... fast åt andra hållet.
Jag bor tydligen med två rallynördar.
Tre gånger har jag hållt ut ...
Räknat per joggingtur är priset för skorna nu nere i 500.
Pinsamt
Exakt hur pinsamt det är vill jag inte riktigt kännas vid. Skulle öva på anestesiduggor i går och inser att jag glömt allt vad syra-basbalanse heter. Så istället för duggor blev det till att slå i fysiologiboken. Kom inte många sidor innan orken tröt, men började frammana någonting som liknade minne kring det som lästs så många gånger tidigare. Erkände glömskan idag för en kursare och han var väldigt snäll och rar och gjorde sitt bästa för att friska upp mitt minne och jag tror minsann att det hjälpte. När handledaren hörde om min glömska duvade även han mig i den ädla konsten att ta och tolka artärgaser. Efter den här dagen hoppas jag att kunskapen sitter permanent. Fast säker kan jag inte vara. Här glöms allt som inte används, om inte dagligen, så i alla fall ofta.
Vad nu då?
Ingen träningsvärk? VA????!!!!!?????!!!?!?!?!?!?!?!
Det finaste i livet är att bli doktor
När man är lite mindre trött går det bättre. Fnissar inombords åt alla dumheter jag ser och hör. Dagens bästa var småkillarna till kursare jag lyssnade på, på lunchen. Diskutera med dem går inte. De tycker de är tuffa och raljerar istället för att på allvar ta en diskussion. Att fortsätta argumentera med dem är inte lönt. Det är bara att släppa det hela.
Konstaterar bara att de verkligen personifierar det som för mig är jobbigt med att gå i skolan. Naiva ner till minsta celldel ( tack och lov så är det inte så många av den sorten kvar i klassen). När de varit med om värre trauman än att flytta från mamma och pappa så tror jag att de kommer bli bra doktorer. Till dess är det bara att vänta ....
Saker kan göras på fler sätt än deras, saker kan göras i en annan turordning. Bara för att människor är tillfälligt ur slag (och här menar jag inte mig) betyder det inte att allt de kommer att prestera framöver är under allt kritik. Nåväl, de upptäcker nog det så småningom. När de tagit sig ur villfarelsen att det finaste man kan bli är läkare. Att det bara är A-människor som blir det och att det är svåra studier.
Konstaterar bara att de verkligen personifierar det som för mig är jobbigt med att gå i skolan. Naiva ner till minsta celldel ( tack och lov så är det inte så många av den sorten kvar i klassen). När de varit med om värre trauman än att flytta från mamma och pappa så tror jag att de kommer bli bra doktorer. Till dess är det bara att vänta ....
Saker kan göras på fler sätt än deras, saker kan göras i en annan turordning. Bara för att människor är tillfälligt ur slag (och här menar jag inte mig) betyder det inte att allt de kommer att prestera framöver är under allt kritik. Nåväl, de upptäcker nog det så småningom. När de tagit sig ur villfarelsen att det finaste man kan bli är läkare. Att det bara är A-människor som blir det och att det är svåra studier.
Ännu en dag
När det är jobbigt är det skönt med vänner som "med vändande post" skickar SMS, skriver på bloggen, mailar eller ringer. Trots att de egentligen inte har en susning om varför livet är som det är, varför jag reagerar som jag gör så hör de ändå av sig med uppmuntrande tillrop. Det är skönt. Tack!
Det är så många bitar i det här. Mycket har sin upprinnelse långt tillbaka. Men någonstans bottnar det i att jag av någon underlig anledning inte prioriterar efter hjärta och hjärna utan efter någon Luthersk lära som är med sedan barnsben. ( En irrlära har jag för övrigt förstått genom vännen Prästen, som studerat Luther lite närmare, att det är. Luther var inte alls det han blivit symbol för i Sverige. Tvärtom var han nog i mångt och mycket en levnadsglad festprisse). Jag nystar i en bit i taget för det är ändå så att det är bara jag som kan styra mitt liv till det jag innerst inne vill, även om det undermedvetna sätter stopp för en hel del.
Tröttheten är obeskrivlig. Var till och med så trött att jag gick till doktorn. Fullt övertygad om att det fanns ett fysiskt fel. Riktigt vad felet skulle bestå i kunde jag inte säga. Några symptom mer än ren och skär utmattning finns ju inte. Doktorn tog ett lab-svep. Det såg finfint ut. Alla värden: tyroideahormoner, "blodvärden", elektrolyter, njurvärden och levervärden var precis som de ska. Till och med mitt HbA1c, det värde som brukar få skulden när det är knas med den här kandidatens kropp, var helt ok. 5,6. Så mycket längre ner kan jag inte krypa utan att känningarna blir för många. Troligen avfärdade doktorn mig med ett "hypokondrisk medicine kandidat".
Har börjat tulla någon timma här och någon timma där på skoltiderna för att hjälpa mig själv. Känner inte det minsta dåligt samvete för det även om sakerna egentligen är obligatoriska. Jag är övernitiskt plikttrogen i vanliga fall och kan mina kursare strunta i hela dagar och veckor så kan jag minsann ta någon enstaka timme då och då. Egentligen tycker jag att det är larv att det är obligatoriskt och kan inte uppröras över fusket som är ordentligt utbrett. Någonstans är det väl ett misslyckande att själv börja slacka, bara för att alla andra gör det är det väl egentligen inte ok. Men, jag ser det som en livräddande åtgärd i mitt fall.
Så kontentan av allt svammel är att jag biter ihop en dag till. Just den här dagen började fint med joggingtur avslutad med mycket stretching. Joggandet gick bra även om jag "känner mitt knä" under joggingen, men det är inte direkt någon smärta. Höftsmärtan jag känt lär bara vara ett muskelfästa som ger sig till känna, förhoppningsvis avhjälps det med stretchingen. Knät däremot lär det inte hjälpa att stretcha. Det är leden. Bara att träna upp långsamt och hoppas på att ribban inte är lagd för högt från början.
Det är så många bitar i det här. Mycket har sin upprinnelse långt tillbaka. Men någonstans bottnar det i att jag av någon underlig anledning inte prioriterar efter hjärta och hjärna utan efter någon Luthersk lära som är med sedan barnsben. ( En irrlära har jag för övrigt förstått genom vännen Prästen, som studerat Luther lite närmare, att det är. Luther var inte alls det han blivit symbol för i Sverige. Tvärtom var han nog i mångt och mycket en levnadsglad festprisse). Jag nystar i en bit i taget för det är ändå så att det är bara jag som kan styra mitt liv till det jag innerst inne vill, även om det undermedvetna sätter stopp för en hel del.
Tröttheten är obeskrivlig. Var till och med så trött att jag gick till doktorn. Fullt övertygad om att det fanns ett fysiskt fel. Riktigt vad felet skulle bestå i kunde jag inte säga. Några symptom mer än ren och skär utmattning finns ju inte. Doktorn tog ett lab-svep. Det såg finfint ut. Alla värden: tyroideahormoner, "blodvärden", elektrolyter, njurvärden och levervärden var precis som de ska. Till och med mitt HbA1c, det värde som brukar få skulden när det är knas med den här kandidatens kropp, var helt ok. 5,6. Så mycket längre ner kan jag inte krypa utan att känningarna blir för många. Troligen avfärdade doktorn mig med ett "hypokondrisk medicine kandidat".
Har börjat tulla någon timma här och någon timma där på skoltiderna för att hjälpa mig själv. Känner inte det minsta dåligt samvete för det även om sakerna egentligen är obligatoriska. Jag är övernitiskt plikttrogen i vanliga fall och kan mina kursare strunta i hela dagar och veckor så kan jag minsann ta någon enstaka timme då och då. Egentligen tycker jag att det är larv att det är obligatoriskt och kan inte uppröras över fusket som är ordentligt utbrett. Någonstans är det väl ett misslyckande att själv börja slacka, bara för att alla andra gör det är det väl egentligen inte ok. Men, jag ser det som en livräddande åtgärd i mitt fall.
Så kontentan av allt svammel är att jag biter ihop en dag till. Just den här dagen började fint med joggingtur avslutad med mycket stretching. Joggandet gick bra även om jag "känner mitt knä" under joggingen, men det är inte direkt någon smärta. Höftsmärtan jag känt lär bara vara ett muskelfästa som ger sig till känna, förhoppningsvis avhjälps det med stretchingen. Knät däremot lär det inte hjälpa att stretcha. Det är leden. Bara att träna upp långsamt och hoppas på att ribban inte är lagd för högt från början.
Betyder jag någonting?
Skulle behöva ungefär 17 ton porslin att krossa just nu. Eller åtminstone en boxboll. Behöver stå i centrum, eller i alla fall känna att jag inte är ensam. Känna att någon faktiskt bryr sig om hur jag mår. Viktiga saker i livet kommer inte på bloggen. Där syns mest min frustration, reaktionen på allt skit. Jag biter ihop tänderna så käkarna vitnar. Det sipprar irritation ur varenda por. Jag orkar inte hantera alla j-a clowner man stöter på i världen, inte idioterna heller. Just nu vill jag bara slippa. Eller i alla fall känna att någon förstår. Att någon bryr sig. Det vore lite mindre jobbigt att må dåligt om det spelade roll för någon mer än mig att jag gör det ....
Det är inte skolans fel, men den gör det sannerligen inte lättare. Är bara skolan över så får man åtminstone energi till annat. Är nere på den nivån nu att jag räknar dagar tills terminen är över. Nio dagar till måste jag hålla. Tredje veckan är det praktisk examination och tenta. Det skiter jag högaktningsfullt i just nu. Sådant kan man alltid göra vid annat tillfälle. Det är bara nio dagar kvar.
Just nu känner jag starkt att det vore en bra idé att fälla ner persiennen, krypa under täcket och inte dyka upp igen förrän det gått en evigt lång tid.
Det är inte skolans fel, men den gör det sannerligen inte lättare. Är bara skolan över så får man åtminstone energi till annat. Är nere på den nivån nu att jag räknar dagar tills terminen är över. Nio dagar till måste jag hålla. Tredje veckan är det praktisk examination och tenta. Det skiter jag högaktningsfullt i just nu. Sådant kan man alltid göra vid annat tillfälle. Det är bara nio dagar kvar.
Just nu känner jag starkt att det vore en bra idé att fälla ner persiennen, krypa under täcket och inte dyka upp igen förrän det gått en evigt lång tid.
Frisk luft
Det blev mycket frisk luft och sol idag. Skönt! Det mår jag bra av.
Hann bara komma hem från promenaden med Prästen så ringde kusin konstnären (titta på memory gardens. Inte för att jag begriper poängen, men jag älskar bilderna). Hon har precis invigt en ljudinstallation, Circulus, i Gamla Uppsala. Tog en sväng dit och lyssnade på både installationen och kusinen. Det är bara att konstatera att konst som inte ser ut som vad det är eller låter som vad det är, det begriper jag mig inte på. Tror jag sårade kusinen djupt när jag liknade arrangemanget vid ett sågverk. Till mitt försvar kan jag säga att det faktiskt är vad jag trodde. Naivt, kanske?
Efter det blev det några timmar i broderns trädgård med anestesiboken i handen och brorsbarn som ombesörjde mitt glassbehov. Sämre eftermiddag kan man ha. I går var det fest hos broderns. De fick massor av potatissallad kvar. Toppen, för jag fick med en bytta hem och slapp engagera mig speciellt i kvällsmatens tillagning. Ska nog åka dit lite oftare "dagen efter".
Kusin mitt i installationen
Kusin
Uppsala högar
Högarna igen
Lillstumpa käkar glass
Hanna-Holly? Piggelena? Skall låta det vara osagt. Ett av stumpornas marsvin är det i alla fall.
Hann bara komma hem från promenaden med Prästen så ringde kusin konstnären (titta på memory gardens. Inte för att jag begriper poängen, men jag älskar bilderna). Hon har precis invigt en ljudinstallation, Circulus, i Gamla Uppsala. Tog en sväng dit och lyssnade på både installationen och kusinen. Det är bara att konstatera att konst som inte ser ut som vad det är eller låter som vad det är, det begriper jag mig inte på. Tror jag sårade kusinen djupt när jag liknade arrangemanget vid ett sågverk. Till mitt försvar kan jag säga att det faktiskt är vad jag trodde. Naivt, kanske?
Efter det blev det några timmar i broderns trädgård med anestesiboken i handen och brorsbarn som ombesörjde mitt glassbehov. Sämre eftermiddag kan man ha. I går var det fest hos broderns. De fick massor av potatissallad kvar. Toppen, för jag fick med en bytta hem och slapp engagera mig speciellt i kvällsmatens tillagning. Ska nog åka dit lite oftare "dagen efter".
Kusin mitt i installationen
Kusin
Uppsala högar
Högarna igen
Lillstumpa käkar glass
Hanna-Holly? Piggelena? Skall låta det vara osagt. Ett av stumpornas marsvin är det i alla fall.
Det gör ont, det gör ont.
Det är det jag säger. Träning är inte nyttigt :-)
Ont i höften. Ont i knät.
Hoppas det går över till nästa inplanerade träningspass på tisdag.
Morgonpromenad
Kvart över åtta sammanstrålade Lilla Besten och jag med Prästen i stadsparken. Gick längs ån ut till Kungsängsgärdet och tittade på Kungsängsliljorna som jag lovat visa Prästen. Lilla Besten blev inte så upphetsad över floran däremot över de sju rådjuren som betade på fältet. Det var härligt att gå längs ån i solen, i ett för ovanlighetens skull vindstilla Uppsala. Trots att vi var ganska tidiga var det mycket folk i farten. Nästan två timmar var vi ute. Underbart!
Sista jouren!!!!
Jaha, då var sista jouren gjord. Anestesi. Ni som varit med förr kan nog lista ut vad som hände. Som vanligt: ingenting. Det vilar en förbannelse över mig och mitt jourande. Jag vill ju att det ska hända saker. Patienterna behöver inte dö som flugor, men en liten blödning kan man väl få begära i alla fall? Det vore ju fint att få se några smärre katastrofer innan man själv är ansvarig för eländet. Då blir man ju bättre förberedd.....
De skickade hem mig tidigt. Får väl erkänna att någon övertalning inte krävdes. Inte en patient träffade jag. Däremot satt jag länge i fikarummet och kacklade med anestesijour 3. Från Estland? Eller var det Litauen? Nåväl, vi hade intressanta diskussioner. Om organisationer, för- och nackdelar med olika saker. Jättekul! Jätteintressant! Jättetrevligt! Och plötsligt har jag hittat en av pusselbitarna som saknas i mitt nuvarande liv. Diskussioner med vuxna människor. Människor som har ett delvis annat perspektiv än jag. Som besitter djup kompetens. På flera områden.
Det är de där diskussionerna som ger mig energi. När jag får ta del av andras kompetens. Men också dela med mig av min. När det är både bredd och djup på diskussionerna. Jag är där igen - jag är på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag är bara avig nu.
Mina kursare är både engagerade, intelligenta och faktiskt så har fyra år gett de allra flesta en mognad som man rent tekniskt inte kan besitta när man är arton. Men ändå, det är som om vi är från olika planeter. Om än inte lika långt från varandra som när vi började. Båda sidor har väl slipats lite grann. Men, ändå. F-n vad jag saknar ett liv.
Vet att jag tjatat om det förr, men det blev så himla tydligt när anestesijour 3 började prata om läkarklickarna som bara umgås med varandra och får ett smalare och smalare perspektiv. I sitt hemland hade han vänner i alla möjliga yrken. Det är ju precis det som gör studierna så jobbiga för mig. Just nu är mitt perspektiv för smalt. Det måste breddas. Nu ska jag bara hitta verktygen för det också.
Plötsligt påminns jag om vännen vars man är läkare. Hur hon ondgjorde sig över att läkarna är smalsmåriga och saknar bredd. Då avfärdade jag kommentaren som svammel. Och gör det nog fortfarande. Har inte pratat tillräckligt med mina handledare om annat än skolan för att kunna ha en åsikt i frågan. Men jag själv är på ett betydligt smalare spår än jag vill vara på. Och det är bara jag som kan göra någonting åt det.
De skickade hem mig tidigt. Får väl erkänna att någon övertalning inte krävdes. Inte en patient träffade jag. Däremot satt jag länge i fikarummet och kacklade med anestesijour 3. Från Estland? Eller var det Litauen? Nåväl, vi hade intressanta diskussioner. Om organisationer, för- och nackdelar med olika saker. Jättekul! Jätteintressant! Jättetrevligt! Och plötsligt har jag hittat en av pusselbitarna som saknas i mitt nuvarande liv. Diskussioner med vuxna människor. Människor som har ett delvis annat perspektiv än jag. Som besitter djup kompetens. På flera områden.
Det är de där diskussionerna som ger mig energi. När jag får ta del av andras kompetens. Men också dela med mig av min. När det är både bredd och djup på diskussionerna. Jag är där igen - jag är på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag är bara avig nu.
Mina kursare är både engagerade, intelligenta och faktiskt så har fyra år gett de allra flesta en mognad som man rent tekniskt inte kan besitta när man är arton. Men ändå, det är som om vi är från olika planeter. Om än inte lika långt från varandra som när vi började. Båda sidor har väl slipats lite grann. Men, ändå. F-n vad jag saknar ett liv.
Vet att jag tjatat om det förr, men det blev så himla tydligt när anestesijour 3 började prata om läkarklickarna som bara umgås med varandra och får ett smalare och smalare perspektiv. I sitt hemland hade han vänner i alla möjliga yrken. Det är ju precis det som gör studierna så jobbiga för mig. Just nu är mitt perspektiv för smalt. Det måste breddas. Nu ska jag bara hitta verktygen för det också.
Plötsligt påminns jag om vännen vars man är läkare. Hur hon ondgjorde sig över att läkarna är smalsmåriga och saknar bredd. Då avfärdade jag kommentaren som svammel. Och gör det nog fortfarande. Har inte pratat tillräckligt med mina handledare om annat än skolan för att kunna ha en åsikt i frågan. Men jag själv är på ett betydligt smalare spår än jag vill vara på. Och det är bara jag som kan göra någonting åt det.
Gå, lunka, (löp)
Troligen sitter jag i rullstol i morgon. För första gången sedan 1900-kallt har jag varit ute och joggat. Ok, ni kan lyfta upp hakan nu! I veckan ledsnade jag på allt vad långa dagar i skolan heter, brist på träningsmöjligheter (har jag varit borta hela dagen vill jag inte lämna Besten en sekund på kvällen, även om Mr H varit hemma) och tänkte att lättaste sättet att träna när jag vill, hur länge jag vill och utan dåligt samvete är att ta Besten med sig. Åkte och köpte rejäla (av priset att döma) joggingskor. I morse var det dags för invigning. 35 minuter var vi ute. Lilla Besten fattade galoppen direkt och låg före i spåret. Periodvis drog åtta kilo tax många kilo mer människa.
Vis av erfarenheten förra gången jag fick för mig att ge mig ut och jogga börjar jag försiktigt. Knä a la medicinboll och inflammation både i höft och knä blev resultatet efter några veckor den gången. Kan iofs ha berott på att jag också envisades med att köra spinning sex gånger i veckan. Så ska det inte bli nu. Det blev omväxlande gå, lunka,löp fast utan löp. Nästa pass blir först på tisdag.
Känner mig ganska nöjd med mig själv. :-) Kanske kan jag slå mig till ro med den här dagen nu?
Vis av erfarenheten förra gången jag fick för mig att ge mig ut och jogga börjar jag försiktigt. Knä a la medicinboll och inflammation både i höft och knä blev resultatet efter några veckor den gången. Kan iofs ha berott på att jag också envisades med att köra spinning sex gånger i veckan. Så ska det inte bli nu. Det blev omväxlande gå, lunka,löp fast utan löp. Nästa pass blir först på tisdag.
Känner mig ganska nöjd med mig själv. :-) Kanske kan jag slå mig till ro med den här dagen nu?
Det finns hopp om sommaren ...
för sedan några dagar är raringarna tillbaka i hagen bakom huset. Tillåt mig presentera Musse, S1 och S2:
Ja, egentligen heter väl S1 och S2 faktiskt 51:an och 52:an., men det lyckades jag inte urskilja på skylten förra året. Med en dåres envishet tänker jag fortsätta kalla dem S1 och S2. Deras mammor ska tydligen joina dem senare, men smet när transporten skulle gå. Officiellt är de på kärlekssemester ...
Testade att ta några närbilder på "kottembryon", när kameran ändå var med ut. Bilderna var riktigt bra innan jag drog ner på storleken för att lägga dem i bloggen. Det är lite trist att man inte kan lägga upp fullstora bilder. Man tappar definitivt i kvalitet.
Ja, egentligen heter väl S1 och S2 faktiskt 51:an och 52:an., men det lyckades jag inte urskilja på skylten förra året. Med en dåres envishet tänker jag fortsätta kalla dem S1 och S2. Deras mammor ska tydligen joina dem senare, men smet när transporten skulle gå. Officiellt är de på kärlekssemester ...
Testade att ta några närbilder på "kottembryon", när kameran ändå var med ut. Bilderna var riktigt bra innan jag drog ner på storleken för att lägga dem i bloggen. Det är lite trist att man inte kan lägga upp fullstora bilder. Man tappar definitivt i kvalitet.
Fasterakuten
Brodern fastnade i Paristrafiken i går och missade planet hem. Svägerskan skulle med morgonplanet till Köpenhamn. Någon behövde ta hand om stumporna. Faster ryckte ut akut . Packade väskan i går kväll och sov i villa i natt. Bra timat eftersom Lilla Besten hade "diarréochpruttanfall". Betydligt lättare att hantera i villa än i lägenhet.
Man kan ju fundera över varför det känns ok att knalla runt i pyjamas och jacka på villagatorna klockan fyra på morgonen, men inte på "lägenhetsgatorna". Säkert någonting freudianskt? Jag kan ju inte skylla på att ingen känner mig där. Betydligt mer igenkänd i broderns område än härikring. Nu kommer stumpornas faster skriker ungarna i villaområdet när jag kommer in på gatan.
Nåväl, morgonpasset med stumporna blev mitt. Lämnade dem vidare till andra innan dagis. Skulle tro att de andra undrade lite över Lillstumpas klädsel. Faster orkade inte diskutera kring kläderna. Eftersom det var för tidigt på morgonen för Lillstumpa att bli ilsken som ett bi fick ungen själv välja. Det blev: Lila sommarklänning med hjärtan i prickar i olika lila nyanser. Vita tunna tights med silverhjärtan. Till detta en röd tröja. Som kronan på verket gympadojor med glitter, rött ljus när man studsar och var det inte lite lila och rosa där också?
Hrm, jag får vara nöjd med att barnen borstade tänderna och att jag fick borsta deras hår och att jag lyckades styra undan de röda tightsen. Mer än så kan man inte kräva en tidig torsdagsmorgon.
Man kan ju fundera över varför det känns ok att knalla runt i pyjamas och jacka på villagatorna klockan fyra på morgonen, men inte på "lägenhetsgatorna". Säkert någonting freudianskt? Jag kan ju inte skylla på att ingen känner mig där. Betydligt mer igenkänd i broderns område än härikring. Nu kommer stumpornas faster skriker ungarna i villaområdet när jag kommer in på gatan.
Nåväl, morgonpasset med stumporna blev mitt. Lämnade dem vidare till andra innan dagis. Skulle tro att de andra undrade lite över Lillstumpas klädsel. Faster orkade inte diskutera kring kläderna. Eftersom det var för tidigt på morgonen för Lillstumpa att bli ilsken som ett bi fick ungen själv välja. Det blev: Lila sommarklänning med hjärtan i prickar i olika lila nyanser. Vita tunna tights med silverhjärtan. Till detta en röd tröja. Som kronan på verket gympadojor med glitter, rött ljus när man studsar och var det inte lite lila och rosa där också?
Hrm, jag får vara nöjd med att barnen borstade tänderna och att jag fick borsta deras hår och att jag lyckades styra undan de röda tightsen. Mer än så kan man inte kräva en tidig torsdagsmorgon.
Need I say more ?
Idag kom det inte någon föreläsare alls till seminariet ....
Tvärvändning igen ...
I ungefär 82 minuter tyckte jag att det kändes bra. Sedan ringde en kursare och frågade var jag var. De tänkte köra seminarium nu. Det obligatoriska seminariet hade plötsligt flyttats fram från klockan två till klockan ett. Informationen hade tydligen gått ut på seminariet i går ... efter att halva gruppen redan gått. Jag blev pruttarg. Ibland är det som att man inte alls dagligen, år efter år bedriver undervisning av kandidater på det stora sjukhuset utan som om man gör det för första gången. Det hade varit enkelt att i går eftermiddag skicka ett mail till hela gruppen. Men tydligen så gör det ingenting att jag missade seminariet. Varför i hela fridens namn är det då obligatoriskt?
Tvärvändning
Alldeles för tidigt vaknade jag för att hinna gå ut med Besten innan det var dags att ge sig av hemifrån redan klockan 07.00. Narkosläkarna börjar tidigt. Trött och ledsen kände jag mig och det var ytterst nära att jag bara gick tillbaka till sängen och struntade i dagen. Men har man inte som vana att skolka finns det ingen anledning att börja när man passerat 30 med råge.
Hälsades av min handledare med orden: "Nej, jag har inte tid med kandidater idag". Att jag inte tvärvände på klacken och sa "vetdudåskiterjagidethärochgårhemochläggermig" i ett andetag är ett rent under. Nejdå, jag höll mig kvar men kan lugnt säga att det dåliga samvetet över dagens planerade långlunch föll bort från mina axlar fort som bara den. Är alltså hemma för att rasta Besten eftersom husse är i England. Tänker minsann inte gå tillbaka till C-op något mer idag. Går till seminarierna klockan två.
Förmiddagen artade sig trots de inledande orden väl. Undvek min handledare och höll mig till narkossyrrorna, dessa rara människor. Rarast av dem alla var skånska killen med det utländska namnet. Går sin introduktion ändå tog han sig tid och visade och förklarade och lät mig prova. Killen vände dagen för mig. Inte läser han det här, men puss till honom ändå.
Rävsax
Jag funderar och funderar. Det är frustrerande att inte komma till avslut. Vänder och vrider på tankarna. Känner mig fångad i en rävsax. Har satt mig där själv, men vägen ut hittar jag inte. Möjliga vägar kan jag hitta. Men för att kunna beträda en endaste av dem är jag beroende av andras beslut. Sakta växer insikten om vad som är rätt eller fel för mig fram. Men andras beslut och handlingar dröjer. Inte optimalt när tålamod är en brist i denna kropp.
Att tankarna gått i spinn i huvudet är alldeles klart. Mr H ger nästan varje morgon referat på vad som blivit sagt i sömnen. När det är mycket pratar jag alltid för fullt i sömnen, i värsta fall spatserar jag till och med runt. Med Mr H i England har jag inte en susning om vad som rör sig i mitt huvud på nätterna. Hur ska jag veta vilken fråga jag måste koncentrera mig på härnäst när jag inte vet vad jag pratar om?
Efter veckors ältande vaknade jag plötsligt en morgon och visste precis hur sommarens jobb eller brist på jobb ska hanteras. Det lär vara likadant med alla andra frågor. Men, jag har inte tålamod att vänta veckor på att ältandet ska ge resultat.
Mitt i alltihop länkar Sivskatan till detta. Och jag kände igen mig så helt och fullt. Men, precis så är det ju tänkte jag. Nå, det är visst inte bara jag. Det var ju för väl!
"Är det det som är medelålderns ok...att tappa farten och inte förstå vad som nyss drev mig. Loket som just drevs av fantasins ånga innehåller numera ljummet vatten, farten är borta och det hjälper inte att skotta in pappersark med gamla livsrecept."
Att tankarna gått i spinn i huvudet är alldeles klart. Mr H ger nästan varje morgon referat på vad som blivit sagt i sömnen. När det är mycket pratar jag alltid för fullt i sömnen, i värsta fall spatserar jag till och med runt. Med Mr H i England har jag inte en susning om vad som rör sig i mitt huvud på nätterna. Hur ska jag veta vilken fråga jag måste koncentrera mig på härnäst när jag inte vet vad jag pratar om?
Efter veckors ältande vaknade jag plötsligt en morgon och visste precis hur sommarens jobb eller brist på jobb ska hanteras. Det lär vara likadant med alla andra frågor. Men, jag har inte tålamod att vänta veckor på att ältandet ska ge resultat.
Mitt i alltihop länkar Sivskatan till detta. Och jag kände igen mig så helt och fullt. Men, precis så är det ju tänkte jag. Nå, det är visst inte bara jag. Det var ju för väl!
"Är det det som är medelålderns ok...att tappa farten och inte förstå vad som nyss drev mig. Loket som just drevs av fantasins ånga innehåller numera ljummet vatten, farten är borta och det hjälper inte att skotta in pappersark med gamla livsrecept."
Morgonpromenad
Hämtade Besten tidigt hos Brodern i morse. Tänkte att det var dags för henne att få nosa på andra marker än vanligt. Styrde kosan mot Hammarskog. Underbart skönt att gå en timma i den vackra naturen.
Kungamordet
Jag har läst Kronprinsessan. Har för mig att jag tyckte att den var så där. Var nog aldrig aktivt inne på att läsa någonting mer av Hanne-Vibeke Holst. Men så hamnade Kungamordet av en slump i mina händer. Lika bra att läsa den tänkte jag. Helt ok. Inte den bästa bok jag läst - men inte heller den sämsta. Långt ifrån. Äktheten är skrämmande. Så mycket jag känner igen från extrajobbet. Kvinnan som misshandlas. Hur misshandeln går till. Det följer ofta ett och samma mönster. Skrämmande! Skrämmande! Hanne-Vibeke Holst beskriver det otäckt bra. Så bra att jag undrar om hon suttit som en fluga på väggen och hört när kvinnorna berättat för mig och mina kollegor om sina liv. För att vara en roman känns boken skrämmande verklig. Stort persongalleri. Många karaktärer att hålla reda på, men det får jag nog säga att det är det värt.
Ullboll
Ulf Lundell
Nog för att jag gillar Lundells musik, men jag har aldrig lockats att läsa hans böcker. Mr H däremot slukar dem. En av fördelarna med att bli förälskad i någon som har en annan bakgrund än en själv. en annan musiksmak, en annan boksmak är att man ibland får styra ögon och fötter åt håll man inte är van vid.
Nu styrdes ögonen till Lundells "Värmen" i bokhyllan. Det är en tegelsten. Började på den redan i Malaysia. Den har varit tung att ta sig igenom. Har läst några sidor, haft uppehåll ett tag, läst några sidor. Varför det varit så tungt vet jag inte, för jag har hela tiden gillat boken.
Handlingen? Tja, banal. En musiker åker Europa upp och ner. Träffar sin kompis författaren både här och där. De utbyter tankar, livsfilosofier. Träffar kvinnor. Blir solochvårade. Det är handlingen i ett nötskal. Låter hur tråkigt som helst, men det är det inte. Jag gillar boken. Den väcker tankar hos mig. Gillar den så pass att jag faktiskt kan tänka mig att prova någonting mer skrivet av Lundell.
Mer musik blir det definitivt av Lundell för vår del. Mr H, som är ett stort fan vare sig det gäller musik eller böcker, har redan bokat biljetter åt oss till höstens evenemang i "Uppsala konsert och konkurs." Inte mig emot. Lundellkonserten på Skansen första sommaren Mr H och jag var tillsammans är oförglömlig. Skansen. Ljum sommarkväll. Härlig rock. Så mycket bättre blir det inte. Slagen bara av Rolling Stones samma sommar och Wacko Jacko på Wembley Stadium, när jag var fjorton (?) och gick på min första stora konsert.
Nu styrdes ögonen till Lundells "Värmen" i bokhyllan. Det är en tegelsten. Började på den redan i Malaysia. Den har varit tung att ta sig igenom. Har läst några sidor, haft uppehåll ett tag, läst några sidor. Varför det varit så tungt vet jag inte, för jag har hela tiden gillat boken.
Handlingen? Tja, banal. En musiker åker Europa upp och ner. Träffar sin kompis författaren både här och där. De utbyter tankar, livsfilosofier. Träffar kvinnor. Blir solochvårade. Det är handlingen i ett nötskal. Låter hur tråkigt som helst, men det är det inte. Jag gillar boken. Den väcker tankar hos mig. Gillar den så pass att jag faktiskt kan tänka mig att prova någonting mer skrivet av Lundell.
Mer musik blir det definitivt av Lundell för vår del. Mr H, som är ett stort fan vare sig det gäller musik eller böcker, har redan bokat biljetter åt oss till höstens evenemang i "Uppsala konsert och konkurs." Inte mig emot. Lundellkonserten på Skansen första sommaren Mr H och jag var tillsammans är oförglömlig. Skansen. Ljum sommarkväll. Härlig rock. Så mycket bättre blir det inte. Slagen bara av Rolling Stones samma sommar och Wacko Jacko på Wembley Stadium, när jag var fjorton (?) och gick på min första stora konsert.
Gräsänka
Gräsänka! Bara så där. Mr H är på väg till Stoneleigh med 20-talet andra män för att titta på utställning för hemmabyggen. Ja bilar, alltså. I England blir han kvar till tisdag. Lilla Besten är hos Brodern för att rycka in ifall träffsäkerheten på jakten är mindre god. Så nu sitter jag här. Själv.
Kungsängslilja
Kan meddela att kungsängsliljorna blommar.
Slånbär
Undrar om inte nu är den vackraste tiden på året? Hågadalen överträffar sig själv. Slånbärsbuskarna blommar. Just nu ligger nerverna ytligt, allt irriterar kropp och sinne. Tårarna ligger hela tiden på lut. Hur eländigt kan livet bli? Känner mig inte vän med någonting just nu. Då är det skönt att ta lilla jycken och gå en sväng i Hågadalen. Allt det vackra lägger sig som bomull runt kropp och själ. Ska se om jag inte kan ta med kameran ut i morgon. Mobilen gör ju inte det vackra riktigt rättvisa.