Äntligen fredag!
Äntligen fredag. Paaaaaaaaaaaarty!!!!! Ja, fast på mitt lilla vis, då´rå. Jag ska sova, sova säng, säng, säng. Ta promenader med Besten. Scrap-booka lite. Kanske möjligen eventuellt ta en tur med dammsugaren. Och i övrigt vara så asocial som det bara går. Mr H for till Lulä i morse och med honom annortstädes öppnar sig oanade möjligheter att slippa träffa en enda människa på hela helgen. Eremitlivet känns extremt tilltalande den här veckändan. Veckan har känts evighetslång och tagit på krafterna. Förkylningen härjar fortfarande. Jäpp, eremit får det bli.
Men, först en tur till Svägerskan och brorsbarnen. Med brodern i Paris (igen) och Mr H i Lulä bjöd jag hem mig och Besten till tjejerna på fredagstacomys.
Men, först en tur till Svägerskan och brorsbarnen. Med brodern i Paris (igen) och Mr H i Lulä bjöd jag hem mig och Besten till tjejerna på fredagstacomys.
Nedräkning pågår
Studiedag idag. Dagen har ägnats åt allt annat än studier. Tvätt, hundpromenad, lunch och fika med kompis, kvälljour på kirurgakuten. Bollen har satts i rullning. Andra får jobba så får vi se om vi kan få slut på omnämnande av patienter med orden fylleluder.
Ännu en kvällsjour på kirurgakuten avklarad. Jag anser nog att är de smarta där hyr de in mig som maskot för varje gång jag är där är det lugnaste stället i stan. Skönt för personalen, men själv surar jag lite för jag vill ju se massor.
Ännu en jour avklarad betyder fyra kvällsjourer gjorda. Bara två kirurgdagjourer kvar, två ortopedjourer, en röntgenjour,en anestestijour och en ambulanskväll. Vi har ju inte alls späckat schema som det är med kliniktjänstgöring från 07.45 - 17.00. Jag undrar faktiskt inte över att jag är sjuk för jämnan. Det var ju så här jag inte skulle ha det. Inte alltid vara uppbokad på jobb, jobb, jobb. Nu får jag ju inte ens betalt för eländet och kan därmed inte rymma utomlands vid behov.
Ännu en kvällsjour på kirurgakuten avklarad. Jag anser nog att är de smarta där hyr de in mig som maskot för varje gång jag är där är det lugnaste stället i stan. Skönt för personalen, men själv surar jag lite för jag vill ju se massor.
Ännu en jour avklarad betyder fyra kvällsjourer gjorda. Bara två kirurgdagjourer kvar, två ortopedjourer, en röntgenjour,en anestestijour och en ambulanskväll. Vi har ju inte alls späckat schema som det är med kliniktjänstgöring från 07.45 - 17.00. Jag undrar faktiskt inte över att jag är sjuk för jämnan. Det var ju så här jag inte skulle ha det. Inte alltid vara uppbokad på jobb, jobb, jobb. Nu får jag ju inte ens betalt för eländet och kan därmed inte rymma utomlands vid behov.
Piss
Dagen har på alldeles för många sätt varit en riktig pissdag. Skiten-jag går-och drar-på (oerhört vetenskapligt sagt av denna medicinstudent) i kombination med att väckarklockan ringde 04.20 inte bara för Mr H utan också för hans sambo Kandidaten är bara några av parametrarna i det hela.
På plussidan var att handledaren på avdelningen fortfarande är bra. Sannerligen inte alla kandidater förunnat att få bra handledare, på alla placeringar, på kirurgterminen. Kvällsjour på kirurgakuten. Som vanligt när jag är där var det lugnt, förutom heroinisten som vakterna fick komma och ta hand om. Men, det var på medicinsidan. Trots lugnet fanns tillfälle att lära sig en del. Handledarna, både min och kursarens, var intresserade av att undervisa. Hittade guldkorn värda att notera. Förhoppningsvis har kunskapen inte trillat ur min hjärna till i morgon .. eller nästa dag ... eller ...
På plussidan var att handledaren på avdelningen fortfarande är bra. Sannerligen inte alla kandidater förunnat att få bra handledare, på alla placeringar, på kirurgterminen. Kvällsjour på kirurgakuten. Som vanligt när jag är där var det lugnt, förutom heroinisten som vakterna fick komma och ta hand om. Men, det var på medicinsidan. Trots lugnet fanns tillfälle att lära sig en del. Handledarna, både min och kursarens, var intresserade av att undervisa. Hittade guldkorn värda att notera. Förhoppningsvis har kunskapen inte trillat ur min hjärna till i morgon .. eller nästa dag ... eller ...
Nya ansikten igen
Ny vecka. Ny placering. Övre gastro. Tur med handledaren igen. Han är bra. Bombarderade Kandidaten med frågor under morgonronden. Förra veckans undervisning har uppenbarligen satt sig. Dygnsbehov av kalium och natrium satt klockrent. Handledaren dansade nästan av glädje när Kandidaten på frågan om hur mycket vätska som skulle sättas in svarade 30 ml per kg kroppsvikt och dygn. Yeeees, så ska alla svara sa han. Varför han lät förvånad över det förstår jag då rakt inte, skulle tro att det inte är en nyhet för någon i min klass.
Eftermiddagspromenaden med Lilla Besten blev kort. Det regnade ju, gubevars. En kort stund, närmare bestämt sju minuter, trodde jag att hon var tillbaka i gamla gängor och gärna promenerade i vilket väder som helst. Jojo, den tanken höll tills vi kom ut från skogen. Då insåg Besten att det regnade och sedan var promenaden slut. I alla fall för hennes del. Jag fick bära henne hem.
Med brodern i Paris och svägerskan på jobbmiddag blev det ett kvällspass med Storstumpa och Lillstumpa. Lillstumpa spelade som vanligt apa när det blev läggdags. Hon gör alltid det när du är här faster, sa Storstumpa. Aldrig med farmor, men ibland med mamma och pappa. Varför gör du det Lillstumpa, frågade jag. Jamen, jag vill ju att du ska skratta blev svaret. Ska jag vara glad eller orolig över det svaret?
Eftermiddagspromenaden med Lilla Besten blev kort. Det regnade ju, gubevars. En kort stund, närmare bestämt sju minuter, trodde jag att hon var tillbaka i gamla gängor och gärna promenerade i vilket väder som helst. Jojo, den tanken höll tills vi kom ut från skogen. Då insåg Besten att det regnade och sedan var promenaden slut. I alla fall för hennes del. Jag fick bära henne hem.
Med brodern i Paris och svägerskan på jobbmiddag blev det ett kvällspass med Storstumpa och Lillstumpa. Lillstumpa spelade som vanligt apa när det blev läggdags. Hon gör alltid det när du är här faster, sa Storstumpa. Aldrig med farmor, men ibland med mamma och pappa. Varför gör du det Lillstumpa, frågade jag. Jamen, jag vill ju att du ska skratta blev svaret. Ska jag vara glad eller orolig över det svaret?
Man ska inte ha för bråttom ...
I spoke too soon. I går kväll var Lilla Besten inte alls intresserad av att ta pellefanten i munnen. Aaaaaaargh!
Klang och jubel
Är hemma idag. Är väl egentligen inte sjukare än tidigare, men så trött att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det känns lite knepigt. Som om jag skolkar, för nog skulle jag kunna gå om jag ansträngde mig. Men jag är rädd för att våren blir en repris på hösten. Åtta veckor lunginflammation kan jag vara utan. Förhoppningen är att om jag får en dag i lugn och ro så hämtar jag mig fortare. Tveksamt om jag tror på det resonemanget själv, men varken skolan eller jag tar ju skada av att testa. Knappast anledning för klang och jubel.
Länge, länge har jag försökt träna Besten till att apportera saker. Det är fullkomligt omöjligt med apport när man har en hund som vägrar ta annat än mat i sin mun. Klicker skulle vara grejen har det sagts från flera håll. Klicker och pip-pellefant införskaffades. Ihärdigare än vanligt har jag varit, men nope. Besten nosar försiktigt. Det är allt. Till slut gav jag upp. Besten har aktiverats på andra sätt. I går kom pellefanten och klickern fram igen. Och hör och häpna. Besten blev vild och slängde den i luften, trampade på den. Hon belönades rikligen. Idag fick jag för mig att slänga pellefanten långt från mig. Och där satt den. Pellefanten i Bestens mun. Det var tydligen matte som skulle fostras att göra rätt. Stor anledning till klang och jubel. Nu ska matte bara lista ut hur Besten vill ha det för att komma till matte med pellefanten istället för att med hög svansföring springa iväg med sitt byte. Och henne kallar jag för valnötshjärna ... det är tydligt vem som är valnötshjärnan i den här familjen.
Länge, länge har jag försökt träna Besten till att apportera saker. Det är fullkomligt omöjligt med apport när man har en hund som vägrar ta annat än mat i sin mun. Klicker skulle vara grejen har det sagts från flera håll. Klicker och pip-pellefant införskaffades. Ihärdigare än vanligt har jag varit, men nope. Besten nosar försiktigt. Det är allt. Till slut gav jag upp. Besten har aktiverats på andra sätt. I går kom pellefanten och klickern fram igen. Och hör och häpna. Besten blev vild och slängde den i luften, trampade på den. Hon belönades rikligen. Idag fick jag för mig att slänga pellefanten långt från mig. Och där satt den. Pellefanten i Bestens mun. Det var tydligen matte som skulle fostras att göra rätt. Stor anledning till klang och jubel. Nu ska matte bara lista ut hur Besten vill ha det för att komma till matte med pellefanten istället för att med hög svansföring springa iväg med sitt byte. Och henne kallar jag för valnötshjärna ... det är tydligt vem som är valnötshjärnan i den här familjen.
Jag har bestämt mig
Jag har bestämt mig för att ta striden. Har jag otur sabbar jag hela min framtid, men nu är "råttet mågat".
Nu gäller det bara att fundera över hur det hela ska läggas upp på bästa sätt för att inte människor ska komma i kläm. Målet är inte att förstöra någons karriär, målet är att uppnå en högre kvalitet på läkarprogrammet och i slutändan bättre läkare.
Nu gäller det bara att fundera över hur det hela ska läggas upp på bästa sätt för att inte människor ska komma i kläm. Målet är inte att förstöra någons karriär, målet är att uppnå en högre kvalitet på läkarprogrammet och i slutändan bättre läkare.
Klick, klick
En sådan här dag, när hjärnan stängt av pga sömnbrist, är det alldeles för lätt att sätta sig och dumklicka:
Bubbelskjutarspel
Zoo
White Dwarf
Bubbelskjutarspel
Zoo
White Dwarf
Garbo
Så har Kandidaten åter igen för sig själv bevisat att en hel dag kan gå utan att man är det minsta effektiv. Det har lullats med Lilla Besten i vårsolen och slagits personligt rekord. Aldrig har vi väl gått så kort sträcka på så lång tid. Detta "due to" mattes täppta näsa och Bestens divalater. I övrigt har Kandidaten vilat sig i form inför kvällen.
Frampå kvällskanten stoppade Kandidaten in Veterinären i bilen och drog till hufvudstaden och (ö)kända Garbo för att tillsammans med fjorton andra damer äta gott och dansa loss. Kandidaten konstaterade redan under förberedelserna för kvällen att det är längesedan hon var ute på det sättet. Festkläder fanns det inga i garderoben och när spacklet skulle på var hon läppstiftslös.
Väl på haket satt Kandidaten så till att entrén var roligaste punkten att blicka ut mot. En guldgruva till glada skratt visade det sig vara. Det som steg in genom dörren visade sig mestadels vara herrar, i alla åldrar. Förvånansvärt många en bra bit äldre än Kandidaten. Många såg ut att ha varit på väg mot Stureplan, men missat och gått för långt. Andra tillhörde alldeles uppenbarligen västerorts WT-liga. Det var en riktigt härlig blandning av olika typer av människor. Värdinnan hade manliga vänner där. Värdinnan gillar att leka "match-maker" så värdinnan och Kandidaten puffade Veterinären i en viss riktning. Om puttningen ger utdelning återstår att se.
Kandidaten hade trevligt men kände ändå en enorm glädje över att utelivets sena nätter i princip är att betrakta som ett minne blott och tog med glädje sin täppta näsa och for hem till Mr H.
...och nu ska Kandidaten sova...
Frampå kvällskanten stoppade Kandidaten in Veterinären i bilen och drog till hufvudstaden och (ö)kända Garbo för att tillsammans med fjorton andra damer äta gott och dansa loss. Kandidaten konstaterade redan under förberedelserna för kvällen att det är längesedan hon var ute på det sättet. Festkläder fanns det inga i garderoben och när spacklet skulle på var hon läppstiftslös.
Väl på haket satt Kandidaten så till att entrén var roligaste punkten att blicka ut mot. En guldgruva till glada skratt visade det sig vara. Det som steg in genom dörren visade sig mestadels vara herrar, i alla åldrar. Förvånansvärt många en bra bit äldre än Kandidaten. Många såg ut att ha varit på väg mot Stureplan, men missat och gått för långt. Andra tillhörde alldeles uppenbarligen västerorts WT-liga. Det var en riktigt härlig blandning av olika typer av människor. Värdinnan hade manliga vänner där. Värdinnan gillar att leka "match-maker" så värdinnan och Kandidaten puffade Veterinären i en viss riktning. Om puttningen ger utdelning återstår att se.
Kandidaten hade trevligt men kände ändå en enorm glädje över att utelivets sena nätter i princip är att betrakta som ett minne blott och tog med glädje sin täppta näsa och for hem till Mr H.
...och nu ska Kandidaten sova...
Äntligen helg!
Så var den här eländes sega veckan slut. Och ett fint avslut fick den. Mysig och lyxig fredagsmiddag fick vi till. Mr H och jag lagade oreganomarinerad fransyska från älgkalv i ugnen med sherrysås och honungs- och chevregriljerade rotfrukter och klyftpotatis. Till detta serverades som vanligt dryck av högsta klass: Pepsi Max och mjölk. ;-)
Därefter kom vi tvåa i finalen på spåret. Plockade nästan alla resor på åtta poäng. Vi känner oss lite nöjda med oss själva. Hamnade inte långt ifrån ettorna. Men vad hände med Hoa-Hoa och Cecilia idag? Hjärnsläpp? De brukar ju vara enormt skärpta.
Nu ska det njutas helg i sällskap med Cold & Flu och Nezeril, eller snarare deras kusiner från landet, Lemsip och Afrin. Lemsip är en enklare efterapning till Cold & Flu, inte alls lika potent. Men så är också resorna till London billigare än de till Australien. Eftersom vårt medicinskåp är fullt av egenhändigt insmugglade piller så får man hålla till godo med de som finns på ställen man har råd att resa till. Australienpillren är slut för länge sedan.
Afrin är ett fynd från Malaysia (ja, det var en billig resa tack vare Mr H:s jobbrabatt). Vanlig Nezeril ska inte användas fler än tre gånger per dygn och inte längre än tio dagar. Afrin verkar tolv timmar och får inte användas mer än tre dagar i sträck. Här snackar vi potent läkemedel. Rena rama gudagåvan.
Därefter kom vi tvåa i finalen på spåret. Plockade nästan alla resor på åtta poäng. Vi känner oss lite nöjda med oss själva. Hamnade inte långt ifrån ettorna. Men vad hände med Hoa-Hoa och Cecilia idag? Hjärnsläpp? De brukar ju vara enormt skärpta.
Nu ska det njutas helg i sällskap med Cold & Flu och Nezeril, eller snarare deras kusiner från landet, Lemsip och Afrin. Lemsip är en enklare efterapning till Cold & Flu, inte alls lika potent. Men så är också resorna till London billigare än de till Australien. Eftersom vårt medicinskåp är fullt av egenhändigt insmugglade piller så får man hålla till godo med de som finns på ställen man har råd att resa till. Australienpillren är slut för länge sedan.
Afrin är ett fynd från Malaysia (ja, det var en billig resa tack vare Mr H:s jobbrabatt). Vanlig Nezeril ska inte användas fler än tre gånger per dygn och inte längre än tio dagar. Afrin verkar tolv timmar och får inte användas mer än tre dagar i sträck. Här snackar vi potent läkemedel. Rena rama gudagåvan.
Less
Nu är jag jävulskt less på det här. Har en nedre luftvägsinfektion igen. Håller på att hosta lungorna ur kroppen. Jag vill vara frisk. NU! Knappt jag orkar hasa mig till skolan och hem igen de här dagarna. Turligt nog har Mr H varit hemma den här veckan. Han har promenerat Besten och haft middagen klar när jag kommit hem. Själv har jag ätit och sedan lagt mig och trynat tills klockan ringt alldeles för tidigt.
Jag vet. Jag gnäller. Men att vara konstant sjuk, även om det definitivt inte är livshotande och inte ens allvarligt, tar på krafterna.
Jag vet. Jag gnäller. Men att vara konstant sjuk, även om det definitivt inte är livshotande och inte ens allvarligt, tar på krafterna.
Studenter är rättslösa ...
Jag har sagt det förr. Studenter är rättslösa. Nu verkar det som om vi inte är det. Går vi utanför universitetet till Sveriges lagar och förordningar tycks det ändå finnas lagar också för studenter. Det hände i min klass. På föreläsningen om neurologstatus. Jag avrådde från polisanmälan. Tyckte att det vore lämpligare att ta det hela via kursledningen, trots att jag höll med om att det var ett övergrepp. Antagligen fel av mig. Någonstans känner jag en glädje över att hon stod på sig. Att hon vann målet. Jag upplever många gånger oss studenter som rättslösa. Bedömningar på muntliga förhör är subjektiva. Man plockar in för många studenter i varje klass och kvaliteten sänks. Lärare klämmer ur sig det ena knasiga omdömet efter det andra.
Jag har blivit bättre än förr på att välja mina strider. Frågan är om jag blivit feg. Fick idag höra att tidigare terminer försökt göra sig av med den föreläsare som enligt min uppfattning klämt ur sig mer korkade saker än man får inför studenter. Studenter ska inte bara lapa i sig ren faktakunskap utan också "fostras" i respekt och bemötande mot patienter och kollegor. Man får inte kalla patienter för fylleluder. Kandidater ska inte behöva springa gråtande från operationssalar för att handledarna skäller för att de inte är tuffa nog. Man ska heller inte behöva höra "Det var bättre förr när män var kirurger och kvinnor hemmafruar". Framför allt ska man inte behöva bli misshandlad. Varken fysiskt eller psykiskt. Kanske bör jag ta den här striden?
Jag har blivit bättre än förr på att välja mina strider. Frågan är om jag blivit feg. Fick idag höra att tidigare terminer försökt göra sig av med den föreläsare som enligt min uppfattning klämt ur sig mer korkade saker än man får inför studenter. Studenter ska inte bara lapa i sig ren faktakunskap utan också "fostras" i respekt och bemötande mot patienter och kollegor. Man får inte kalla patienter för fylleluder. Kandidater ska inte behöva springa gråtande från operationssalar för att handledarna skäller för att de inte är tuffa nog. Man ska heller inte behöva höra "Det var bättre förr när män var kirurger och kvinnor hemmafruar". Framför allt ska man inte behöva bli misshandlad. Varken fysiskt eller psykiskt. Kanske bör jag ta den här striden?
Bra dag
Vore alla handledare som veckans, vore alla dagar så lärorika som denna så skulle nog Kandidaten känna sig redo att bli doktor ganska snart. Eller i alla fall när grundutbildningen är slut i januari 2010. Mårran har varit inne på nackdelarna med att vara kandidat på Stora Sjukhuset i Muppsala (se hennes funderingar 20/2 - Spoiled rotten).
Fler har tänkt samma tankar. Kandidaten är en av dem. Och en av de nya kursarna haffade Kandidaten i omklädningsrummet när det var dags att gå hem. "Vi är för många på varje placering. Vi får inte lära oss. Idag har jag sett 1/3 operation av ett aortaaneurysm, för att alla tre skulle få se lite i alla fall. "
Jo, cirka femton nya i klassen den här terminen för att man ska beta av kön av alla som haft studieupphåll och vill gå gamla programmet klart ger en extra per placering. Det är alldeles för j*a trångt ....
Fler har tänkt samma tankar. Kandidaten är en av dem. Och en av de nya kursarna haffade Kandidaten i omklädningsrummet när det var dags att gå hem. "Vi är för många på varje placering. Vi får inte lära oss. Idag har jag sett 1/3 operation av ett aortaaneurysm, för att alla tre skulle få se lite i alla fall. "
Jo, cirka femton nya i klassen den här terminen för att man ska beta av kön av alla som haft studieupphåll och vill gå gamla programmet klart ger en extra per placering. Det är alldeles för j*a trångt ....
Hört på operation...
Hört på operation
* "Oooops! Den gick av ." säger kirurgen och står med en stor vävnadsbit i peangen.
* "Än har vi inte gjort någonting vi ångrar." säger professorn under resektionen.
... förresten smet Kandidaten tidigt idag. Hon kände de brännande blickarna från kirurgerna i ryggen när hon halv fyra sa: "Nu ger jag mig". Men det var fullt runt bordet så Kandidaten skrubbade inte ens in och på TV:n såg hon mest op-mössor. Förresten var det dagens andra leverresektion. Som att diska samma disk om igen. Kirurgöversten avfärdade Kandidaten med orden: "Roligare än så här blir det inte" och Kandidaten lyckades bita sig i läppen precis innan orden "Stackars dig vilket skitliv du måste ha." trillade ur mun.
* "Oooops! Den gick av ." säger kirurgen och står med en stor vävnadsbit i peangen.
* "Än har vi inte gjort någonting vi ångrar." säger professorn under resektionen.
... förresten smet Kandidaten tidigt idag. Hon kände de brännande blickarna från kirurgerna i ryggen när hon halv fyra sa: "Nu ger jag mig". Men det var fullt runt bordet så Kandidaten skrubbade inte ens in och på TV:n såg hon mest op-mössor. Förresten var det dagens andra leverresektion. Som att diska samma disk om igen. Kirurgöversten avfärdade Kandidaten med orden: "Roligare än så här blir det inte" och Kandidaten lyckades bita sig i läppen precis innan orden "Stackars dig vilket skitliv du måste ha." trillade ur mun.
Så börjar vi om igen ...
Ny vecka. Ny placering. Har slutat försöka lära mig alla nya namn och ansikten som möter mig varje vecka. Det är nya professorer, överläkare, läkare, sköterskor, undersköterskor, sekreterare, sjukgymnaster och diverse löst folk med specialutbildningar i åtminstone två skift om dagen. Är glad om jag lär mig handledarens namn och ansikte tillräckligt väl för att det ska sitta inpräntat hela veckan och över helgen till nästa vecka.
Den här veckan handlar om övre gastro, lever. Verkar helt ok. Planen var att smita tidigare idag och gå hem och vila lite. Planen misslyckades totalt. Prick 17.00 stegade Kandidaten ut genom sjukhusets portar. Vi får se om Kandidaten lyckas i morgon.
Det där med Valentin har gått Kandidaten spårlöst förbi genom livet. Förutom det året hon bestämde sig för Mr H, men det är en annan historia. I år har Kandidaten fått inte mindre än två Valentinkort från vänner. Och Kandidaten blir så rörd att hon nästan börjar grina. Tack, raringar!
Nu ska här letas Pulmicort. Kandidaten har en rejäl NLI på (mer än) G. Här gäller att stämma i bäcken innan det blir lunginflammation av det hela. I det här läget skulle Kandidaten gärna skriva ut lite andra kul piller eller framförallt sprayer till sig själv. Men det blir till att vänta några år. Undrar om rara gossen på VC tvärs över gatan, han som upptäckte den atypiska pneumonin, kan övertalas att maila lite recept utan att titta på Kandidaten....
Den här veckan handlar om övre gastro, lever. Verkar helt ok. Planen var att smita tidigare idag och gå hem och vila lite. Planen misslyckades totalt. Prick 17.00 stegade Kandidaten ut genom sjukhusets portar. Vi får se om Kandidaten lyckas i morgon.
Det där med Valentin har gått Kandidaten spårlöst förbi genom livet. Förutom det året hon bestämde sig för Mr H, men det är en annan historia. I år har Kandidaten fått inte mindre än två Valentinkort från vänner. Och Kandidaten blir så rörd att hon nästan börjar grina. Tack, raringar!
Nu ska här letas Pulmicort. Kandidaten har en rejäl NLI på (mer än) G. Här gäller att stämma i bäcken innan det blir lunginflammation av det hela. I det här läget skulle Kandidaten gärna skriva ut lite andra kul piller eller framförallt sprayer till sig själv. Men det blir till att vänta några år. Undrar om rara gossen på VC tvärs över gatan, han som upptäckte den atypiska pneumonin, kan övertalas att maila lite recept utan att titta på Kandidaten....
Svisch
Ännu en helg har svischat förbi. Mr H och Kandidaten har knappt sett varandra i vaket tillstånd. Båda har jobbat. I fredags kväll dumpades Lilla Besten hos lillebror med familj och Kandidaten fortsatte till extrajobbet. Långpass, från 19 på fredagkvällen till 16 på lördageftermiddagen. På väg hem plockades Lilla Besten upp från lillebror. Det skar i hjärtat över att ha lämnat bort henne när Kandidaten såg hur lycklig hon blev när matte kom. Hoppandet och svansviftandet och pussarna ville aldrig ta slut. Ändå vet Kandidaten att hon har haft det finfint hos lillebror. De hade vallat henne på långa och många promenader och Storstumpa skämmer bort henne så mycket hon bara kan.
Två timmar hemma varav det hann bli hela 15 minuter med Mr H - med båda i vaket tillstånd. Så vidare till jour på kirurgakuten. Handledare blev överkuckuns högra hand. Knappast ett närande tillfälle för självförtroendet. Kandidaten borde inte tillåta dumma människor att få henne att känna sig korkad. Hursom, hon lärde sig en del och träffade en kirurg som var kvinna. Underligt. På medicin tyckte Kandidaten bäst om de män hon hade som handledare, på kirurgen tycker hon bäst om kvinnorna. Slumpen?
Vid halvtvåsnåret kom Kandidaten hem och sov gott tills Besten tyckte det var dags för matte att ge lite TLC vid åttatiden på morgonen. Och hör och häpna Mr H och Kandidaten fick lite kvalitetstid tillsammans i vaket tillstånd innan Mr H drog till jobbet och Kandidaten somnade om. Det finns en lång att göra lista för Kandidaten men idag har hon blundat för den. Ska ta itu med den i morgon ... kanske.
Två timmar hemma varav det hann bli hela 15 minuter med Mr H - med båda i vaket tillstånd. Så vidare till jour på kirurgakuten. Handledare blev överkuckuns högra hand. Knappast ett närande tillfälle för självförtroendet. Kandidaten borde inte tillåta dumma människor att få henne att känna sig korkad. Hursom, hon lärde sig en del och träffade en kirurg som var kvinna. Underligt. På medicin tyckte Kandidaten bäst om de män hon hade som handledare, på kirurgen tycker hon bäst om kvinnorna. Slumpen?
Vid halvtvåsnåret kom Kandidaten hem och sov gott tills Besten tyckte det var dags för matte att ge lite TLC vid åttatiden på morgonen. Och hör och häpna Mr H och Kandidaten fick lite kvalitetstid tillsammans i vaket tillstånd innan Mr H drog till jobbet och Kandidaten somnade om. Det finns en lång att göra lista för Kandidaten men idag har hon blundat för den. Ska ta itu med den i morgon ... kanske.
Prutt
Kandidaten var pruttirriterad i går, fredag. Nedre gastroplaceringen avslutades med en dugga. Kandidaten kände sig för ovanlighetens skull väl förberedd. Hade läst ordentligt i boken. Varit på alla seminarier utom ett. Men körde. BIG TIME. Gissa om det kändes surt.
Nu var kandidaten inte ensam. 50 % av gruppen körde. Samma sak hände visst med förra gruppen. Kandidaten vill inte skylla ifrån sig. Har hon inte klarat duggan så måste hon läsa mer, men när duggaansvarig frågade vad de tyckte om att halva gruppen kört kunde hon inte hålla tyst utan tyckte att de skulle ta och fundera på om undervisningen eller frågorna var rätt eftersom det hände för andra gången i rad. Den kommentaren fick hon ingen förståelse för.
Kandidaten vidhåller dock att endast två av de tio frågorna var vettiga. Nämligen den om vad som skiljer medialt respektive lateralt inguinalbråck samt vad man gör med inkarcenerade hemorrojder. Övriga var frågor på detaljer som man kan undra om det verkligen är nödvändigt att kunna utantill. Hur många procent har det och det i den och den åldern (nu tog Kandidaten poäng på just de frågorna men tycker att det borde räcka med att veta om det är vanligt eller ovanligt) och olika specialfall av kirurgiska metoder. Visst är det kirurgi det handlar om den här terminen men Kandidaten tycker nog ändå att mer relevanta frågor hade varit kring symptom på vanliga bukåkommor och diagnostiseringen av dem och kanske något om vanliga bukingrepp. Dvs en kontroll av att man har den informationen man behöver när man stöter på patienten första gången och ska avgöra om det är en kirurgisk åkomma eller inte.
Det är skönt att den här placeringen är över. Tack vare en guldklimp till handledare har den varit bra, men övriga kursare i gruppen har inte haft lika tur. För att stå ut har de på ett eller annat sätt "lyckats smita en dag eller två" för att slippa eländet. Värst har ändå varit överkuckuns icke-pk kommentarer. Sista gången han föreläste berättade han en historia om en patient. Patienten var inte där, tack och lov, eftersom han benämnde henne "fylleluder". Det må ligga en hel del i det men Kandidaten anser minst sagt att det är olämligt språkbruk. Tänker inte orera mer om det men Kandidaten är glad att placeringen är över.
Nu var kandidaten inte ensam. 50 % av gruppen körde. Samma sak hände visst med förra gruppen. Kandidaten vill inte skylla ifrån sig. Har hon inte klarat duggan så måste hon läsa mer, men när duggaansvarig frågade vad de tyckte om att halva gruppen kört kunde hon inte hålla tyst utan tyckte att de skulle ta och fundera på om undervisningen eller frågorna var rätt eftersom det hände för andra gången i rad. Den kommentaren fick hon ingen förståelse för.
Kandidaten vidhåller dock att endast två av de tio frågorna var vettiga. Nämligen den om vad som skiljer medialt respektive lateralt inguinalbråck samt vad man gör med inkarcenerade hemorrojder. Övriga var frågor på detaljer som man kan undra om det verkligen är nödvändigt att kunna utantill. Hur många procent har det och det i den och den åldern (nu tog Kandidaten poäng på just de frågorna men tycker att det borde räcka med att veta om det är vanligt eller ovanligt) och olika specialfall av kirurgiska metoder. Visst är det kirurgi det handlar om den här terminen men Kandidaten tycker nog ändå att mer relevanta frågor hade varit kring symptom på vanliga bukåkommor och diagnostiseringen av dem och kanske något om vanliga bukingrepp. Dvs en kontroll av att man har den informationen man behöver när man stöter på patienten första gången och ska avgöra om det är en kirurgisk åkomma eller inte.
Det är skönt att den här placeringen är över. Tack vare en guldklimp till handledare har den varit bra, men övriga kursare i gruppen har inte haft lika tur. För att stå ut har de på ett eller annat sätt "lyckats smita en dag eller två" för att slippa eländet. Värst har ändå varit överkuckuns icke-pk kommentarer. Sista gången han föreläste berättade han en historia om en patient. Patienten var inte där, tack och lov, eftersom han benämnde henne "fylleluder". Det må ligga en hel del i det men Kandidaten anser minst sagt att det är olämligt språkbruk. Tänker inte orera mer om det men Kandidaten är glad att placeringen är över.
Överkuckun hade rätt
Överkuckun sa i början av förra veckan till oss att: "Håll alltid pekfingret rakt. Var beredda att palpera per rektum. Nedre gastropatienter ska man i princip göra per rektum på innan man hälsar". Vi fnissade glatt. Idag har mitt pekfinger varit rakt hela dagen. Men inte har jag känt någonting för det. Såg i gamla journalanteckningar "rektalcancer palperas 8 cm upp respektive X cm upp". Gick hem och mätte mitt stackars finger. 7,5 cm. Jag har för korta fingrar för att bli doktor.
Onda ögat
Tanterna i bostadsrättsföreningen blänger surt på Kandidaten. De kastar onda ögat. Gissningsvis har jag dragit på mig deras vrede. I föreningen har vi en liten tant som Mr H och Kandidaten kallar "obsobstanten". Hon går runt och sätter upp lappar i tvättstuga, i portuppgång, i soprummet (miljöstation ska det visst kallas), i cykelförrådet. Överallt. Alla lappar inleds med "Obs! Obs!". Sedan står det vad man ska tänka på. Kandidaten tycker visst att det är bra att någon tar ansvar för ordningen, men problemet är att det är så mycket lappar att man inte ens upptäcker när det kommit nya. Det var lilla obsobstanten som for in i soprummet när Mr H stod där och sorterade sopor. Han hade lämnat dörren öppen vilket obsobstanten kommenterade. Mr H som har munnen med sig slog ut med armen och svarade "Det är ju förskräckligt att man inte stänger dörren, speciellt med tanke på allt värdefullt här".
De senaste månaderna har någon börjat kommentera på listan där vi skriver upp oss för att tvätta. Vid olika namn sitter ett stort kryss och längst ner på sidan står kommentarer som: "X har inte städat ordentligt". Om obsobstanten och tvättstugepolisen är samma person är oklart, men nu har det här retat mig en längre tid. Ser inte poängen med att "hänga ut folk". Prata med personen som misskött sig direkt (oftast är det inte med vilje utan av oförstånd och då kan man ju lätt rätta till det) eller skriv en rad i vårt lilla informationsblad som allmän information. Tycker Kandidaten.
Nu har Kandidaten som sagt dragit på sig tanternas vrede. En av de sista gångerna Kandidaten tvättade var det åter igen ett stort kryss på listan. Personen som tagit tvättpasset 07.00-12.00 en lördag hade skrivit dit att den skulle börja tvätta klockan 09.00. Längst ner på listan hade tvättstugepolisen skrivit "Tvättpasset börjar 07.00". Då ledsnade Kandidaten och skrev en egen kommentar: "Nu får ni sluta peka ut personer på listan. Gör någon någonting som inte passar tvättstugepolisen så säg till personen direkt. Dessutom tycker jag det är bra att man talar om att man inte tänker nyttja hela passet då kan vi andra passa på".
De senaste månaderna har någon börjat kommentera på listan där vi skriver upp oss för att tvätta. Vid olika namn sitter ett stort kryss och längst ner på sidan står kommentarer som: "X har inte städat ordentligt". Om obsobstanten och tvättstugepolisen är samma person är oklart, men nu har det här retat mig en längre tid. Ser inte poängen med att "hänga ut folk". Prata med personen som misskött sig direkt (oftast är det inte med vilje utan av oförstånd och då kan man ju lätt rätta till det) eller skriv en rad i vårt lilla informationsblad som allmän information. Tycker Kandidaten.
Nu har Kandidaten som sagt dragit på sig tanternas vrede. En av de sista gångerna Kandidaten tvättade var det åter igen ett stort kryss på listan. Personen som tagit tvättpasset 07.00-12.00 en lördag hade skrivit dit att den skulle börja tvätta klockan 09.00. Längst ner på listan hade tvättstugepolisen skrivit "Tvättpasset börjar 07.00". Då ledsnade Kandidaten och skrev en egen kommentar: "Nu får ni sluta peka ut personer på listan. Gör någon någonting som inte passar tvättstugepolisen så säg till personen direkt. Dessutom tycker jag det är bra att man talar om att man inte tänker nyttja hela passet då kan vi andra passa på".
Akut
Telefonröst: Din chef har rekommenderat dig. Vill du jobba hos oss?
Kandidaten: Vad innebär det?
Telefonröst: Bla, bla, bla
Kandidaten: Och när skulle det här vara?
Telefonröst: Vi behöver folk i kväll. Kan du komma?
Kandidaten: Nej, jag vill ha en introduktion på ett par pass först.
Telefonröst: Det räcker med att du hälsar på dem som bor där och på personalen.
Kandidaten: Du sa att ni utökar personalstyrkan som en säkerhetsgrej. Vad menade du?
Telefonröst: Ja, det är lite stökigt just nu. Folk har fått avslag.
Kandidat: Jaha, så de behöver stöd?
Telefonröst: Nja, det är ju mest för personalen. Det har varit lite våldsamt.
Öh? Jag skulle förstärka ett ställe med en akut hotbild. Ett ställe där jag inte känner arbetskamraterna. Inte de boende. Inte lokalerna. Inte rutinerna. Inte omgivningen. Skulle inte tro det. Nog för att jag behöver pengar. Men inte gör jag vad som helst för det. Troligen är det säkrare att ge sig i lag med knarkmaffian.
Håller med Mr H: Folk är idioter.
Kandidaten: Vad innebär det?
Telefonröst: Bla, bla, bla
Kandidaten: Och när skulle det här vara?
Telefonröst: Vi behöver folk i kväll. Kan du komma?
Kandidaten: Nej, jag vill ha en introduktion på ett par pass först.
Telefonröst: Det räcker med att du hälsar på dem som bor där och på personalen.
Kandidaten: Du sa att ni utökar personalstyrkan som en säkerhetsgrej. Vad menade du?
Telefonröst: Ja, det är lite stökigt just nu. Folk har fått avslag.
Kandidat: Jaha, så de behöver stöd?
Telefonröst: Nja, det är ju mest för personalen. Det har varit lite våldsamt.
Öh? Jag skulle förstärka ett ställe med en akut hotbild. Ett ställe där jag inte känner arbetskamraterna. Inte de boende. Inte lokalerna. Inte rutinerna. Inte omgivningen. Skulle inte tro det. Nog för att jag behöver pengar. Men inte gör jag vad som helst för det. Troligen är det säkrare att ge sig i lag med knarkmaffian.
Håller med Mr H: Folk är idioter.
Kort helg
Var den här helgen verkligen två hela dagar? Hur kan två dagar gå utan att man får någonting gjort? Känns som om hela helgen ägnats åt promenader med Besten. Långpromenad på lördagen med Besten, taxmamman + taxpappan och deras fyra taxpojkar bortåt Berthåga. I går långpromenad med Besten och Prästen vid Hammarskog. Förutom dessa långpromenader och några kortare turer med Besten vete katten vad jag gjort. Men timmarna har ju gått i alla fall.
Dagens begivenhet var koloskopi. Såg mina första koloskopier. Oroade mig lite för lukten innan men det hade jag inte behövt göra. Patienterna har preparerat sig själva innan med lite laxermedel så tarmen var tom och fin. Intressant att se. Tarmen är faktiskt riktigt vacker på insidan (när den är rengjord). Undersökningen tycks vara en rejält obehaglig. Sista patienten var vi tre som höll på plats, alltmedan den ojade sig. Misstänker starkt att Kandidaten får träningsvärk i morgon. Man kan ju fråga sig om det var värt att utsätta patienten för det hela. Tror att doktorn gjorde rätt bedömning i det här fallet. Hade vi avbrutit det hela hade man bara fått börja om vid annat tillfälle. Nu slipper patienten det här ... på ett tag i alla fall.
Ripa
Vi har knappt sett varandra den här veckan, Mr H och jag. Söndag-Onsdag jobbade han 49 timmar. Det var läge för att äta gott och dricka gott i kväll och bara vara tillsammans i lugn och ro. ( Så speciellt avancerade dryckesvanor har vi inte i den här familjen. En dricker Pepsi Max och den andra mjölk). Maten däremot var lite mer avancerad.
Brodern kom med två ripor i höstas. Oplockade och ej urtagna. Har dragit mig lite för det jobbet. Men nu var det dags. Flådde dem. Det gick lättare än förväntat. När jag tagit ur dem tröttnade Mr H på mig med orden: Lägg av nu, doktorn. Vaddå? Jag skulle ju bara visa honom trachea bifurkationen och få honom att känna på tracheas broskringar.
Länge sedan jag åt ripa. Så länge sedan att jag inte kom ihåg hur det smakar. Var rädd att det skulle vara som duva (jag har fasansfulla minnen av söndagsmiddagar med duva när jag var liten. Stark viltsmak. Torrt, torrt, torrt! - Vilket troligen beror på att man på den tiden gärna stekte saker till förbannelse. Så det var ordentligt tillagat). Men, nej då. Det var riktigt gott. Receptet hittade vi på www.menyse.com.
Helstekt duva/ripa (2 pers)
Det här behövs:
2 ripor, 6 skivor bacon, 10 enbär, 6 katrinplommon, salt & peppar, hushållssnöre
Till såsen:
1,5 dl steksky, 1,5 dl vatten, 1,0 dl grädde, kycklingfond, matlagningsmjöl, 10 vindruvor. Vi slängde dessutom i färska champinjoner som vi skurit i bitar.
Tillbehör:
Potatis
Vinbärsgelé
Förberedelser:
Flå fågeln, ta ur den. Salta, peppra in- och utvändigt. Vira bacon runt. Bind ihop benen med snöre. Skålla vindruvorna, skala dem och ta bort kärnorna.
Potatis: Skala och koka potatisen. Häll bort vattnet. Pressa eller mosa.
Fågel:
Hetta upp matfett i en gryta, bryn fågeln runt om. Häll på vatten så det täcker botten. Tillsätt krossade enbär och katrinplommon, champinjoner. Vi slängde dessutom i hjärta och lever i bitar. Efterstek under lock på medellåg värme, ca 15 minuter. Ta ur fågeln och låt den vila en stund.
Sås:
Sila, mät upp steksky. Vispa ner vatten, grädde och gelé. Låt småkoka i fem min. Tillsätt druvorna, champinjonerna (igen - fiska upp dem ur silen). Smaka av med fond, salt och peppar. Tillsätt ev stärkelsemjöl för tjockare sås, låt småkoka tre minuter.
Ps1. Förresten vann vi inte "På spåret" idag. Annars brukar vi ligga i tätstriden. Nu förlorade vi med några poäng. Det var Santiagos fel. Å andra sidan plockade denna Kandidat hem full pott på: knyppling, virkning och frivoliteter. Knyppeldyna och "frivolitetsgrunka/hylsa/eller vad det nu kan heta" fick jag av gammelfarmor när jag var liten. Dvs av mammas farmor som blev över 90.
Ps2. På seminariet idag fick Kandidaten en fin passning och kunde flika in till överkucku att vissa av Kandidaterna gråter av handledningen. Kommentaren togs först emot som ett skämt, men när överkucku och vicekucku fick klart för sig att kommentaren inte var avsedd att roa togs den emot med största allvar. Så vill de inte ha det. Enskilda läkare och hela orter undervisar inte längre pga att kandidaterna inte behandlats korrekt. Skönt att de tar det på allvar.
Brodern kom med två ripor i höstas. Oplockade och ej urtagna. Har dragit mig lite för det jobbet. Men nu var det dags. Flådde dem. Det gick lättare än förväntat. När jag tagit ur dem tröttnade Mr H på mig med orden: Lägg av nu, doktorn. Vaddå? Jag skulle ju bara visa honom trachea bifurkationen och få honom att känna på tracheas broskringar.
Länge sedan jag åt ripa. Så länge sedan att jag inte kom ihåg hur det smakar. Var rädd att det skulle vara som duva (jag har fasansfulla minnen av söndagsmiddagar med duva när jag var liten. Stark viltsmak. Torrt, torrt, torrt! - Vilket troligen beror på att man på den tiden gärna stekte saker till förbannelse. Så det var ordentligt tillagat). Men, nej då. Det var riktigt gott. Receptet hittade vi på www.menyse.com.
Helstekt duva/ripa (2 pers)
Det här behövs:
2 ripor, 6 skivor bacon, 10 enbär, 6 katrinplommon, salt & peppar, hushållssnöre
Till såsen:
1,5 dl steksky, 1,5 dl vatten, 1,0 dl grädde, kycklingfond, matlagningsmjöl, 10 vindruvor. Vi slängde dessutom i färska champinjoner som vi skurit i bitar.
Tillbehör:
Potatis
Vinbärsgelé
Förberedelser:
Flå fågeln, ta ur den. Salta, peppra in- och utvändigt. Vira bacon runt. Bind ihop benen med snöre. Skålla vindruvorna, skala dem och ta bort kärnorna.
Potatis: Skala och koka potatisen. Häll bort vattnet. Pressa eller mosa.
Fågel:
Hetta upp matfett i en gryta, bryn fågeln runt om. Häll på vatten så det täcker botten. Tillsätt krossade enbär och katrinplommon, champinjoner. Vi slängde dessutom i hjärta och lever i bitar. Efterstek under lock på medellåg värme, ca 15 minuter. Ta ur fågeln och låt den vila en stund.
Sås:
Sila, mät upp steksky. Vispa ner vatten, grädde och gelé. Låt småkoka i fem min. Tillsätt druvorna, champinjonerna (igen - fiska upp dem ur silen). Smaka av med fond, salt och peppar. Tillsätt ev stärkelsemjöl för tjockare sås, låt småkoka tre minuter.
Ps1. Förresten vann vi inte "På spåret" idag. Annars brukar vi ligga i tätstriden. Nu förlorade vi med några poäng. Det var Santiagos fel. Å andra sidan plockade denna Kandidat hem full pott på: knyppling, virkning och frivoliteter. Knyppeldyna och "frivolitetsgrunka/hylsa/eller vad det nu kan heta" fick jag av gammelfarmor när jag var liten. Dvs av mammas farmor som blev över 90.
Ps2. På seminariet idag fick Kandidaten en fin passning och kunde flika in till överkucku att vissa av Kandidaterna gråter av handledningen. Kommentaren togs först emot som ett skämt, men när överkucku och vicekucku fick klart för sig att kommentaren inte var avsedd att roa togs den emot med största allvar. Så vill de inte ha det. Enskilda läkare och hela orter undervisar inte längre pga att kandidaterna inte behandlats korrekt. Skönt att de tar det på allvar.
Lyx
Funderade mycket under promenaden med Besten. Många tankar blir det när man kan gå länge (ljuvt att få gå i dagsljus för ovanlighetens skull). Funderade mycket på vänner. Hur snabbt man kan tappa kontakten när man inte bor i samma stad. Hur tydligt det blir vilka som är vänner/kompisar och vilka som är bekanta. Kom fram till ett drastiskt beslut. Ska inte lägga ner energi på bekanta. Inte lägga ner energi på de som bara skickar julkort eller knappt ens det. Adressboken ska rensas. Det får inte bara vara jag som "odlar". Det ska sorteras bort onödiga relationer. Missförstå mig inte nu. Det finns ingen ilska i det. Bara ett kallt konstaterande att det är bara vissa relationer som är värda att vårdas ömt och länge. Öriga bekantskaper får man se som tillfälligt nöje.
Med det beslutet nyfattat kom jag hem från hundpromenaden. Utanför dörren stod en lyxig, jättefin fruktkorg. Choklad, exotiska frukter. Mitt namn stod på. Hjälpte en kompis med en sak. Det tog energi just då. I ett läge när jag inte själv hade så mycket energi. Reserverna tömdes. Med vänner är det ett tagande och ett givande. I ett viss läge ligger alltid någon på plus och någon på minus. Man ligger aldrig lika. Det är själva naturen på vänskap. Man hjälper varandra, utan att förvänta sig någonting tillbaka i det läget. Till mig kom det en fruktkorg, just när jag behövde känna uppskattning. Just när jag behövde känna tillhörighet till världen. Mitt i en formsvacka. Tack! Dagen ljusnade.
...och nej, mamma och moster, det är ingen fara med mig. Bara lite nere utan riktig orsak, men så är ju livet.
Med det beslutet nyfattat kom jag hem från hundpromenaden. Utanför dörren stod en lyxig, jättefin fruktkorg. Choklad, exotiska frukter. Mitt namn stod på. Hjälpte en kompis med en sak. Det tog energi just då. I ett läge när jag inte själv hade så mycket energi. Reserverna tömdes. Med vänner är det ett tagande och ett givande. I ett viss läge ligger alltid någon på plus och någon på minus. Man ligger aldrig lika. Det är själva naturen på vänskap. Man hjälper varandra, utan att förvänta sig någonting tillbaka i det läget. Till mig kom det en fruktkorg, just när jag behövde känna uppskattning. Just när jag behövde känna tillhörighet till världen. Mitt i en formsvacka. Tack! Dagen ljusnade.
...och nej, mamma och moster, det är ingen fara med mig. Bara lite nere utan riktig orsak, men så är ju livet.
Dammluckorna har öppnats, syndafloden är här
Syndafloden är här. Den ena efter den andra kraken i klassen bryter ihop. Tårarna flödar. Handledarna kränker dem. Genom att bara vara opedagogiska eller rent av elaka.
Själv är jag som vanligt kärringen mot strömmen. För ovanlighetens skull tackar jag min lyckliga stjärna att jag hunnit bli så gammal som jag är när jag pluggar. Allt man gått igenom under åren, privat och på jobb, har härdat skinnet på näsan. Hade inte fixat det här när jag var tjugo. Hade också brutit ihop. Nu kan jag fnysa åt puckade kirurger utan att bli personligen kränkt på kuppen. Rispar de mig så fäller jag ut klorna och rispar tillbaka. Mig trampar de inte på. Faktum är att de inte ens försökt. Mig är de hövliga mot. Om det sedan är min ålder de har respekt för eller min barska uppsyn ska jag låta vara osagt.
För mig är den här veckan ren och skär glädje. Har en alldeles fantastiskt fin handledare. Han pratar med patienterna. Förklarar vad som hänt och kommer hända för dem. På köpet lär jag mig massor. Han ger mig uppgifter att utföra. Alla går väl inte galant. Men, so what, när det går fel lär jag mig faktiskt mer än när det går helt rätt. Fel för mig innebär mer utrymme för reflektioner. Och handledaren håller mig om ryggen - patienterna blir inte lidande på något sätt. Rondade för första gången alldeles själv i morse. Söta, rara sköterskan hjälpte mig. Det gick fint. Allt kunde jag inte men min handledare backade upp när jag kom med frågor.
Fick diagnostisera min första ileus. Hur coolt som helst med metalliska tarmljud. Vilken bra början på dagen! Ja, det är ju ledsamt för patienten förstås, men h*n hade inte ont och det är ju precis det här jag vill höra, känna, titta på. Friska patienter lär mig inte så mycket ...
Tala är silver, tiga är guld
Dagens guldkommentar: "Vi måste bryta sjuksköterskemaffian. De tror att det är de som bestämmer..... Ni är läkare nu (Kandidatens kommentar: Åhja, det är åtminstone två år kvar) .... ert arbete, era inskrivningar är viktigast. "
Faktum är att jag inte orkar bry mig. Fnissar bara åt kommentarerna. Fel reaktion, speciellt när han är ruskigt spydig mot kursaren som han hävdar inte tänker logiskt. Biter mig stenhårt i läpparna och stirrar rakt fram för att inte brista ut i ett gapskratt. Vill inte skratta. Vill inte såra min kursare. Tycker inte alls att hans frågor är dumma. Hur ska man kunna ställa "rätt" frågor om man inte har hela bakgrunden?
Biter och biter i läppen. Får inte skratta. Får inte skratta. Det är bara det att hela situationen är så vansinnigt absurd. Överkuckun är så politiskt inkorrekt man bara kan bli. Som ett barn hela han. En annan dag är jag kanske inte lika pigg som idag. Då kan det hända att överkuckun får mothugg. Men just idag fick jag kämpa mot skrattet....
Faktum är att jag inte orkar bry mig. Fnissar bara åt kommentarerna. Fel reaktion, speciellt när han är ruskigt spydig mot kursaren som han hävdar inte tänker logiskt. Biter mig stenhårt i läpparna och stirrar rakt fram för att inte brista ut i ett gapskratt. Vill inte skratta. Vill inte såra min kursare. Tycker inte alls att hans frågor är dumma. Hur ska man kunna ställa "rätt" frågor om man inte har hela bakgrunden?
Biter och biter i läppen. Får inte skratta. Får inte skratta. Det är bara det att hela situationen är så vansinnigt absurd. Överkuckun är så politiskt inkorrekt man bara kan bli. Som ett barn hela han. En annan dag är jag kanske inte lika pigg som idag. Då kan det hända att överkuckun får mothugg. Men just idag fick jag kämpa mot skrattet....
Betongfeminister och annat
Kursare EH höll sig för pannan och hävdade att hon led av måndagsdepression. Ångest efter helgen? frågade jag. Näe, snarare över avdelningsplaceringen blev svaret. Fördomarna om kirurgerna är många. Efter en dag på kommande tvåveckors placering har de negativa infriats. Med råge!
(Tyvärr tycks fördomen om att kirurger är snygga bara vara en skröna. Det har jag inte sett någonting av hittills. Men det kan jag leva med - ser dem ju mest med munskydd och operationsrockar ändå).
Terminen hann bara precis börja så gnällde betongfeministerna i klassen över kirurgernas attityd. "Larv, you ain´t seen nothing yet" , tänkte jag, som vid flertalet tillfällen i mitt tidigare liv slitit ner nakenkalendrar från teammedlemmars väggar, vänt upp och ner på världen för massmail med pornografiskt innehåll. Och jag vägrade ha en diskussion om det. Mina kommentarer blev bara att så här gör vi inte på det här företaget. Säkert var det flera som tänkte "lilla sura snuppeluppa till chef" om mig för det.
Nåväl, idag började kirurgattityderna gå också mig på nerverna. Dagen inleddes med en halv timmas mässande om vad som förväntas av oss och vilket ansvar man ska ta. Ansvar behöver man inte prata med mig om som lett projekt i 120 miljoners klassen. Har jag lovat att ta mitt ansvar för någonting så gör jag det. Förresten hade det kanske räckt med att titta på mina snart 40 år för att inse att antingen tar jag det ansvar som behövs eller så är jag ett hopplöst fall. Ni vet det där med gamla hundar. Nu råkade jag vara äldsta studenten vid bordet, men övriga var inte heller några duvungar. De reagerade såsom jag. Men ingen av oss sa någonting. Frågan är om jag kommer lyckas hålla tyst i två veckor. Känns tveksamt.
De "lyckade" kirurgkommentarerna fortsatte hagla hela dagen. "Äh, vaddå, en liten hund" fick jag höra när jag talade om att nu fick det räcka för idag, nu behövde Besten sin promenad. Men dagens klassiker är ändå: "Det var bättre förr, då var de flesta kirurger män och kvinnorna var hemmafruar". Frågan är om det inte kommer att utses till årets kommentar. Knappast någonting som kan slå det .....
(Tyvärr tycks fördomen om att kirurger är snygga bara vara en skröna. Det har jag inte sett någonting av hittills. Men det kan jag leva med - ser dem ju mest med munskydd och operationsrockar ändå).
Terminen hann bara precis börja så gnällde betongfeministerna i klassen över kirurgernas attityd. "Larv, you ain´t seen nothing yet" , tänkte jag, som vid flertalet tillfällen i mitt tidigare liv slitit ner nakenkalendrar från teammedlemmars väggar, vänt upp och ner på världen för massmail med pornografiskt innehåll. Och jag vägrade ha en diskussion om det. Mina kommentarer blev bara att så här gör vi inte på det här företaget. Säkert var det flera som tänkte "lilla sura snuppeluppa till chef" om mig för det.
Nåväl, idag började kirurgattityderna gå också mig på nerverna. Dagen inleddes med en halv timmas mässande om vad som förväntas av oss och vilket ansvar man ska ta. Ansvar behöver man inte prata med mig om som lett projekt i 120 miljoners klassen. Har jag lovat att ta mitt ansvar för någonting så gör jag det. Förresten hade det kanske räckt med att titta på mina snart 40 år för att inse att antingen tar jag det ansvar som behövs eller så är jag ett hopplöst fall. Ni vet det där med gamla hundar. Nu råkade jag vara äldsta studenten vid bordet, men övriga var inte heller några duvungar. De reagerade såsom jag. Men ingen av oss sa någonting. Frågan är om jag kommer lyckas hålla tyst i två veckor. Känns tveksamt.
De "lyckade" kirurgkommentarerna fortsatte hagla hela dagen. "Äh, vaddå, en liten hund" fick jag höra när jag talade om att nu fick det räcka för idag, nu behövde Besten sin promenad. Men dagens klassiker är ändå: "Det var bättre förr, då var de flesta kirurger män och kvinnorna var hemmafruar". Frågan är om det inte kommer att utses till årets kommentar. Knappast någonting som kan slå det .....
... ja se det snöar, det var ju roligt, hurra ...
Äntligen lite snö. De senaste dagarnas blöta väder har gjort mig galen. Lilla prinsessan alias Besten alias taxfröken vägrar nämligen blöta ner sina tassar. Det har krävts mycket lock och pock för att få med henne ut. Och då oftast inte längre än till första trädet utanför porten för en minikisspaus. Hör hon att regnet smattrar mot rutan eller är det för mörkt ute springer hon och gömmer sig under sängen när jag drar på mig hundkläderna (mina kläder som jag bara har när Besten och jag är på promenad) och viftar med kopplet. I vanliga fall är det signalen för att lilla fröken ska sätta sig vid dörren, med nosen tryckt mot den.
Ja, henne lurar man inte!
Ja, henne lurar man inte!
Dagarna går ....
Två dagar hemma med feber, sedan var det tillbaka till gruvan igen. Fredagarna fyller de med duggor för oss T8:or. Då vill man inte vara hemma och riskera att behöva göra en skriftlig redovisning. Hur det än är med muntorna så känns det ändå som om det är mindre jobb än att lämna in allt på papper. Den här veckan var det plastik och endokrin. Plastiken var väl ok. Ett fall var som skulle redovisas. Men endokrin! Ungefär femtio patientfall endokrin. Det är som om kursansvariga tror att ingenting väntar på oss hemma när skolan är slut klockan fem på eftermiddagen. Nåja, det var ändå en ganska bra dugga. Vettiga frågor. Och man kom ut därifrån med mer kunskap än man hade innan man gick in. Och Kandidaten var förberedd. Passade på att göra fallen onsdag och torsdag när Panodilen hade greppet om febern.
Lördag kväll spenderas på ena extrajobbet. Inringd akut. Eftersom delar av förmiddagen ägnats åt att sucka över räkningar och krympande sparkonto var det bara glädje att åka till jobbet.
Lördag kväll spenderas på ena extrajobbet. Inringd akut. Eftersom delar av förmiddagen ägnats åt att sucka över räkningar och krympande sparkonto var det bara glädje att åka till jobbet.