Inte direkt någon supé
Gott slut och ett fantastiskt 2009 önskar jag er alla!!!
Vaddå gammal?
Inte känner jag mig ett dugg äldre än igår (formellt sett är det väl först sexton minuter i tolv inatt som jag fyller) så krisa tänker jag nog låta bli. Och förresten, visst låter 40 yngre än 39?
Alla varianter på baluns har funnits i huvudet, från att rymma till världens hålligång. Men när allt kom omkring blev det bara en "mini-mezze" och tårta efter det för släkten som bor i staden. Riktigt, riktigt mysigt att få sitta och prata i lugn och ro. Fint uppvaktad blev jag också. Älskade Mr H kom med något jag traktat efter länge, släkten har samlat till en efterlängtad resa och Ingenjören har träffat så mitt i prick med sin present att jag blev tårögd - den presenten ligger det mycket omtanke i och tanke bakom.
Vad som bjöds?
* Rullar - goda, men jag får nog öva på att få dem att sluta mer tätt.
* Tabbouleh med aprikoser, njae ingen riktigt hit.
* Kycklingröra med saltgurka
* Persisk fruktkyckling - Lillstumpa stoppade i sig hela tre !!!! kycklinglår, så den här rätten föll henne i smaken. Att riset sedan var gult (saffran) fann hon vidunderligt och åt också det med glädje.
* Fesenjon - det här är min favoritkycklingrätt. Kollegan M från Iran gör det till gudamat, men den här varianten var också helt ok.
* Auberginedipp
* Hummus
Kärlek i vardagen
Neuro och njure e svåra trista grejer
Tänkte att tidigare kurser har i varierande grad varit tråkiga, tidskrävande, meninglösa, kassa - men aldrig svåra. För första gången under utbildningen tycker jag verkligen att någonting är svårt. Misströstade lite grann. Tillbaka vid datorn kom ett mail från kursare K med följande ord: "Neuro och njure e svåra trista grejer... ". Påmindes om att njuren faktiskt var klurig att förstå sig på. Men det gick ju det med. Dessutom ska jag ju faktiskt inte jobba eller gå i skolan riktigt alla dagar till tentan. Och neuro är ju faktiskt roligt och intressant, i alla fall de bitar man begriper. Går således (finns det andra än läkare som använder det fåniga ordet?) till sängs något mer hoppfull än jag kände mig på eftermiddagen.
Ps Någon som har lite svar att sälja?
Puh!
Till Aghanistan kommer Gud bara för att gråta
Med sötdrypande honung på orden döljs mardrömmen. Den blir en saga. En saga att sjunka in i, att försvinna från världen en stund med. Ändå är innehållet så otäckt, så otäckt. Det är krig, fattigdom, svält, våldtäkter, kamp, missfall, mord, elakhet. Också denna fantastiska värme och medmänsklighet människor visar varandra. De delar med sig, fast inget finns att dela med sig av. De värnar om varandra fast priset är högt.
Det är en berättelse om en stark kvinna. En berättelse om motstånd. Om hur klokskap kan växa fram genom ifrågasättande. Genom att man inte accepterar det som man fått med modersmjölken: kulturen, sedvänjorna. normerna. En berättelse om ett maskrosbarn i Afghanistan. Berättelsen om en stark kvinna.
Fru Marianne
Med biblioteket stängt var det bara att gå till egna bokhyllan för att hitta någonting att läsa. Så här i juletid föll jag för en elegant yta, inbundet, halvfranskt band: Ernst Ahlgrens (Victoria Benedictssons) Fru Marianne i två delar. Ytan må ha varit elegant men innehållet ack så fånigt. Historian är banal. Ung naiv kvinna från finare familj gifter sig med bonde (må så vara en bonde med mycket pengar). Otrohet (här räknar man blickar till otrohet) och andra motgångar får lilla frun att växa upp till en ansvarsfull och beundransvärd kvinna som till slut inser vilket guldkorn hon har i sin bonde.
Bah! Det är så fånigt att jag vill kräkas. Och inte gör språket saken bättre. Visserligen njuter jag av böcker med ett korrekt språk, men det här är så gammaldags. Trots att min tryckning är från 1947 har nog inte språket förändrats sedan boken skrevs på 1800-talet. Där finns ord jag inte begriper. Har t ex svårt att tro att pulver är omskrivning för vad jag tror.
En svensk klassiker fick vi lära oss i skolan att det är. Skulle gärna vilja veta vad som är kriterierna för att räknas som en sådan, för: "I beg to differ, definitivt".
Det blev julafton i år med
Mr H och jag fick tillbringa julafton på var sitt håll för att tillgodose släkternas önskemål. Jag körde till lilla farmor, 97 år i januari, där mamma redan befann sig. Farmor som varit lite småkrasslig och emellanåt verkat lite förvirrad var i sitt esse. Hon hade fått håret lagt och klätt sig fin för julafton och barnbarnet. Hon var mer sagofelik än någonsin. Riktigt pigg. Pillemarisk och finurlig och skämtsam som förr i tiden. Det var en stor glädje att få se henne sådan.
God Jul!
Nu tar jag paus ett tag.
Önskar er alla en riktigt, riktigt
GOD JUL!
Den bästa julklappen ...
Med en liten vovve som hoppar högt när främmande människor kommer för nära kändes det som om tålamod, empati och outtömligt lugn och energi var ledorden för dagen. Men hör och häpna, allt förlöpte väl. Det var så att jag började fundera på om det verkligen var min hund vi hämtade hem, då för tre veckor sedan, när hon återvänt från de döda på Ultuna.
Inte för att hon uppskattade behandlingen överdrivet mycket men hon höll sig förhållandevis lugn. Visserligen flög hon nästan av bordet när hon fick en termomoter i baken (tänk raketstart), men veterinären fick kolla både öron och tänder och lyssna på hjärta utan rymningstendenser. Att hon sökte tröst hos och tryckte sig närmare matte i det skedet får man väl lov att acceptera.
Ultraljud utan sedering var de väl inte överlyckliga över skötarna på röntgen, men det var på order från veterinären, så de fick tiga och göra det bästa av situationen. Jag hade rakat Besten innan för att skona henne från alltför många främmande händer och den oro sådana ger. Men området var för litet och skötarna tog fram elektriska rakapparaten. Matte fick klia (hålla) frambenen och en skötare bakbenen, så drog det igång. Till vår stora förvåning lyckades hon njuta av pysslet med taxmagen så pass att hon slappnade av helt och när maskinen gjort sitt sparkade hon med bakbenen irriterat - så där som hon gör när hon surnar till för att vi slutar klia lilla taxmagen.
Till och med blodprovet gick att ta utan större problem. Enda gången hon upphov sin stämma i missnöje var när vår väg korsade en Dogue De Bordeaux i väntrummet och ärligt talat hundrackarn var så j-a enorm och skrämmande att också jag funderade på att gasta lite i pur skräck.
De var lite fundersamma över hennes lever. Den var allmänt förtätad, iofs en subjektiv bedömning och inom normalvärdet. Men, det blev lite extra prover. Veterinären har precis ringt. Allt ser finfint ut. Vår lilla skrutta är ok. Bättre julklapp än så kan man inte få.
Julkort
Vad gör du i sommar?
Jullov, puh!
Vi pysslade och spelade spel. "Nya lexikon" (som väl inte är så nytt längre eftersom det är från min barndom). Storstumpa, 8 år, var väldigt nöjd och inte så lite generad när hon formade ordet: BH.
Vi gav Besten uppmärksamhet
Vi läste i boken Storstumpa skrivit
Och nu är det dags för "På Spåret". Mr H och jag bildar lag och tävlar mot dem i TV. Mer party än så blir det inte ikväll för att fira jullovet ....
Ps. Förra veckan var de bra kassa. Vi vann stort. Ikväll blir det nog bättre. Fredrik Lindström och Johan Wester är ju himla bra.
Jag behöver jullov
Rycker du när du ska somna?
Mer ur neurologiboken:
Hypnagoga ryckningar är normalfenomen besläktat med myoklonier *1. De uppträder normalt vid insomnandet och är välbekanta för flertalet friska människor.
*1) Myklonier är kortvariga, symmetriska ryckningar i armar och ben.
Inskrivningsslav
Det är kandidaterna som undersöker patienterna och skriver in dem på avdelningen. På avdelningen finns ett undersökningsrum. Idag är det tre patienter, kandidaterna får var sin. Kandidaterna får göra upp om i vilken ordning de ska ha rummet. Tiden är knapp. Undersökningsrummet är upptaget. Där dikterar överläkaren. Diktera kan man göra vid nästan vilken dator som helst på avdelningen. Kandidaterna får snällt vänta tills överläkaren är klar med sin diktering. Först då kan de använda rummet.
Rubriken är inskrivningsslav, det hade lika gärna kunnat stå "slösa inte med min tid" eller "sjukhushierarkin i ett nötskal".
Singultus
Hicka, singultus. Hicka, ett allom bekant obehag, utgör en myoklonisk ryckning i diafragma, som medför en snabb inandning. Omedelbart därefter sker en slutning av glottis, som ger det karakteristiska ljudet. Hicka är som regel ett godartat fenomen, utlöst av tillfälligt retningstillstånd i gatrointestinalkanalen...
Dokumenterat effektiv farmakologisk behandling finns inte, men man kan försöka med baklofen eller valproat peroralt;haloperidol givet intramuskulärt har också rapporterats som effektivt ....
Kalas
Av ingen anledning alls ...
Neuro
Fem skoldagar kvar till jullovet. Jag tror det ska gå ...
Lussefirande
Storstumpa var inklämd mellan de andra tärnorna,
så ta kort gick inte så bra.
Lillasyster satt bänkad längst fram för att se.
Obegripligt
Världen har gått miste om ...
Epilepsi och neurofysiologi
Två långa seminarier idag. Neurofysiologi på förmiddagen och epilepsi på eftermiddagen. De var nog egentligen bra, men just nu har jag inte förmågan att uppskatta dem. Dessutom avskyr jag när föreläsarna inleder med "jag förutsättter att ni förberett er" och sedan plågar och plågar den som inte kan svara. Jamen, det är ju uppenbart att personen inte kan. Leave it! Ta någon annan. Det gagnar ingen att få någon att vrida sig i okunskapens plågor. Näe, det var inte jag som blev manglad. Men det hade kunnat vara, jag var bara halvförberedd. Kvällen var helt enkelt inte lång nog att förbereda två seminarier igår. Sömnen prioriterades, som alltid, i det här hushållet.
Neurologignäll
Anno horribile sa drottning Elizabeth för några år sedan. Tja, det skulle väl det här året vara för Mr H och mig. Mentalt och fysiskt utmattade är vi. Ingen av oss som har orken att dra. Någon kur finns inte. Bara att bita ihop och ta sig igenom.
Någonstans känns det ändå skönt flera kursare idag uttryckte liknande tankar, trots att de (åtminstone på ytan) inte verkar vara mitt i sitt anno horribile. Det gör min utmattning något mer legitim.
Jag sa ju att jag skulle gnälla!!!!!!
Ps Idag fick vi lära oss att om man petar sig i örat så hostar man. News för mig, men ....
Vaddå träning?
Förkylningen satte i tisdags effektivt p för alla försök att köra ett pass på Friskis och Svettis den här veckan.
Efter Lilla Bestens "nära-döden-upplevelse" förra fredagen har jag inte riktigt vågat köra igång med våra långa, raska promenader. Vi såsar runt i kvarteret en kort stund några gånger om dagen, mer motion än så blir det inte. Även om vi vanligen går raskt vill jag inte kalla promenader motion, men normalt sett rör jag betydligt mer på mig än jag gjort senaste veckan. Det här är frustrerande. Nåja, hälsenorna är i alla fall lyckliga så inget ont som inte .....
Anmälan till ansvarsnämnden
Idag ringde jag veterinären för att diskutera saken. Jag var väl förberedd och samlad. Att veterinären kände sig i underläge var uppenbart. Kanske är hon väl medveten om att hon gjort fel och har dåligt samvete? Inom två röda hade hon börjat skrika åt mig, vägrade lyssna på det jag sa och lade ansvaret på mig samt skrek att jag aldrig mer var välkommen dit, i fortsättningen fick jag gå till Ultuna (som om jag överhuvudtaget hade tänkt gå tillbaka till den som höll på att förorsaka min älskade taxs död).
Direkt efter samtalet ringde jag veterinärförbundet och förklarade hur jag tänkte och undrade hur jag skulle göra. Det låter som du har ett fall att anmäla sa kvinnan jag pratade med. Det blir en anmälan. Men det tar emot. Jag ger det till söndag kväll innan jag mailar anmälan. Kanske har veterinären tagit sitt förnuft till fånga och ringt mig innan dess och är villig att diskutera saken i lugn och ro med mig och fundera över sina rutiner så inte fler hundar, mattar och hussar behöver vara med om det här?
Ytterligare en ...
Ytterligare en god vän i förkylningstider. Visserligen inte inköpt i USA, utan i Malaysia - men funktionen är densamma. :-)
Here we go again ...
I brist på Cold and Flu får jag hålla till godo med
Jupp, det är så synd om mig ;-)
Någon som är förvånad?
Psyket
-"Det där är ingen psykisk sjukdom, det är relationsproblem. Boka tid åt patienten hos kuratorn".
-"Det där är ingen psykisk sjukdom. Det är en akut krisreaktion. Sådant kan man inte medicinera bort, det måste man ta itu med".
... och dessutom har han tagit sig tiden att titta på våra daganteckningar och epikriser och ge feed-back. Hur ofta händer det i Kandidatens liv att man inte bara utnyttjas som arbetskraft utan de faktiskt inser att vi är där för att lära oss?
Psyket nästa
Veckans överläkare bekräftade det idag. Vården misslyckas med att ställa krav på patienterna. Misslyckas med att få patienter att ta ansvar för sitt eget liv. Det är synd. Då minskar tillgänligheten i vården för de som är sjuka på riktigt. Och sådana har vi gott om. Tyvärr är det inte alldeles lätt att hjälpa dem. Att hitta rätt medicin och rätt dos tar tid - om det alls går.
Ps För den som undrar är Lilla Besten en alldeles vanlig Best idag. Kanske inte riktigt lika pigg som vanligt, men väldans nära sitt habitualtillstånd.