Kandidatdropp

Jag har sagt det förr. Studenter är rättslösa. Nu verkar det som om vi inte är det. Går vi utanför universitetet till Sveriges lagar och förordningar tycks det ändå finnas lagar också för studenter. Det hände i min klass. På föreläsningen om neurologstatus. Jag avrådde från polisanmälan. Tyckte att det vore lämpligare att ta det hela via kursledningen, trots att jag höll med om att det var ett övergrepp. Antagligen fel av mig. Någonstans känner jag en glädje över att hon stod på sig. Att hon vann målet. Jag upplever många gånger oss studenter som rättslösa. Bedömningar på muntliga förhör är subjektiva. Man plockar in för många studenter i varje klass och kvaliteten sänks. Lärare klämmer ur sig det ena knasiga omdömet efter det andra.   

Jag har blivit bättre än förr på att välja mina strider. Frågan är om jag blivit feg. Fick idag höra att tidigare terminer försökt göra sig av med den föreläsare som enligt min uppfattning klämt ur sig mer korkade saker än man får inför studenter. Studenter ska inte bara lapa i sig ren faktakunskap utan också "fostras" i respekt och bemötande mot patienter och kollegor. Man får inte kalla patienter för fylleluder. Kandidater ska inte behöva springa gråtande från operationssalar för att handledarna skäller för att de inte är tuffa nog. Man ska heller inte behöva höra "Det var bättre förr när män var kirurger och kvinnor hemmafruar". Framför allt ska man inte behöva bli misshandlad. Varken fysiskt eller psykiskt. Kanske bör jag ta den här striden?