Betyder jag någonting?
Det är inte skolans fel, men den gör det sannerligen inte lättare. Är bara skolan över så får man åtminstone energi till annat. Är nere på den nivån nu att jag räknar dagar tills terminen är över. Nio dagar till måste jag hålla. Tredje veckan är det praktisk examination och tenta. Det skiter jag högaktningsfullt i just nu. Sådant kan man alltid göra vid annat tillfälle. Det är bara nio dagar kvar.
Just nu känner jag starkt att det vore en bra idé att fälla ner persiennen, krypa under täcket och inte dyka upp igen förrän det gått en evigt lång tid.
För mig betyder du något. Du är min vän. Och jag finns här.
Kram
Känner mig lite maktlös, men jag tror jag förstår känslan, även om jag inte vet vad som orsakat den. Kan tyvärr inte göra så mycket mer än tänkta på dig. Och möjligen skicka dig något ton porslin...
Hoppas det ljusnar snart!
Tack, båda.
Å du Lotta, det räcker med det mentala porslinet
:-)
Jag vill också vara med och krossa porslin (arbetslivet är också fullt av clowner och idioter har jag märkt..;))! Jag kan nog leta upp lite gamla tallrikar i förrådet, när slår vi till?
Oj, jag jag kan inte säga annat än att jag tror jag vet ungefär hur du känner det. Ibland undrar jag faktiskt varför i hela friden man ska bli doktor och hjälpa folk när 98% ändå är puckon (ja, i de stunder jag känner sådär, inte en idiot till, snälla) och jag tror man måste TILLÅTA sig att känna så då och då. Tröttheten är ett kapitel för sig, och den är vidrig, den monumentala, man är verkligen maktlös inför den.
Tack och lov brukar det inte bli konstant, det där läget - och jag hoppas du känner dig bättre snart, nu är det ju dessutom ytterligare en dag mindre kvar.
Kram!
Oj, jag jag kan inte säga annat än att jag tror jag vet ungefär hur du känner det. Ibland undrar jag faktiskt varför i hela friden man ska bli doktor och hjälpa folk när 98% ändå är puckon (ja, i de stunder jag känner sådär, inte en idiot till, snälla) och jag tror man måste TILLÅTA sig att känna så då och då. Tröttheten är ett kapitel för sig, och den är vidrig, den monumentala, man är verkligen maktlös inför den.
Tack och lov brukar det inte bli konstant, det där läget - och jag hoppas du känner dig bättre snart, nu är det ju dessutom ytterligare en dag mindre kvar.
Kram!
Oj, jag jag kan inte säga annat än att jag tror jag vet ungefär hur du känner det. Ibland undrar jag faktiskt varför i hela friden man ska bli doktor och hjälpa folk när 98% ändå är puckon (ja, i de stunder jag känner sådär, inte en idiot till, snälla) och jag tror man måste TILLÅTA sig att känna så då och då. Tröttheten är ett kapitel för sig, och den är vidrig, den monumentala, man är verkligen maktlös inför den.
Tack och lov brukar det inte bli konstant, det där läget - och jag hoppas du känner dig bättre snart, nu är det ju dessutom ytterligare en dag mindre kvar.
Kram!
You're on Mi. Här ska krossas ....