Var tacksam, din jävel .....
Kvällspass på kvinnoboendet igen. De flesta människor jag möter där har jag ingenting gemensamt med. De kommer från annan bakgrund, annan kultur, annat land. Jag hade troligen haft mer gemensamt med en alien från mars. Det gör att jag ofta har svårt att ta till mig det de berättar. Det är sällan jag misstror deras berättelser - oavsett hur knasiga de låter. Jag tror inte att jag kan förstå - fastän jag försöker. Har nästan slutat försöka. Konstaterar bara att de har en annan livssituation än jag - betydligt mindre uthärdlig och definitivt farligare. Försöker stötta dem i att bygga upp ett nytt liv med allt vad det innebär. Från polisförhör och rättegångar, psykiska sammanbrott och fysiska smärtor till att leta lägenhet, ha sminkparty.
Ofta, ofta blir jag förvånad över bristen på tacksamhet. Näe, det handlar inte om att jag vill att de ska slicka oss räddande änglar, personalen på kvinnoboendet, på fötterna och krypa i tacksamhet och ödmjukhet. Jag ser oss inte som räddande änglar. Men allt man gör för dem kostar samhället pengar. Stora pengar. Ibland utan eftertanke om det är värt det. Visst ska de räddas från det vidriga liv de tvingas leva. De förtjänar en på alla sätt dräglig tillvaro, men att få gå från drägligt till lyxliv på statens pengar är mycket begärt. Varför kräver många mer och mer och mer? Hela tiden. Lite vill ha mer. Ger man dem lillfingret tar de hela handen.
Tag det här med skjutsen till exempel. Det finns en bil på kvinnoboendet. Men vi kör inte kvinnorna någonstans annat än i undantagsfall. Aldrig om de har en hög hotbild mot sig. Då får polisen som har vapen och utbildning för våldssituationer sköta den saken. Men det slår aldrig fel. Någon i personalen frångår reglerna och skjutsar. Och plötsligt ska man inte längre åka en eller två mil för att hämta dem utan de kräver att få åka fyra eller fem mil. Ska staten bekosta nöjesresor? Ska vi utsätta oss för risk för våld genom att skjutsa folk hit och dit. Skulle inte tro det!! Ändå kräver de det.
I går höll jag på att gå i taket. Pratade med en av de boende om försörjningen. Jag pluggar. På sommaren måste jag jobba för att hålla mig flytande ekonomiskt. Så är det också för mina kursare. Plötsligt säger kvinnan att hon får CSN-lån plus tretusen i månaden från socialen. Varför? Studenter får klara sig på CSN-lån. Den här kvinnan har ingen mer än sig själv att ta hänsyn till, hon är ung. Ändå får hon CSN-lån och tretusen från staten. Varför får inte alla Sveriges studenter det? Vad är det för jävla skitsocialpolitik det här landet för? Det ömkas och det klemas. Hjälp och ställ krav på motprestationer. Ok, ok alla kan inte bli hjärnkirurger. Men det finns miljoner andra sätt att bidra till det här landet på.
Och nej, jag är inte rasist. Det här beteendet att ta och ta kan till viss del bero på kulturskillnader för att man har en annan religion än vi svenskar eller kommer från andra länder, men jag ser det lika ofta hos svenskor som kommer till kvinnoboendet. En speciell typ av kvinnor. Det syns på långt håll om de tillhör kategorin. WT-kvinnor kallar Mr H dem. Nedsättande beteckning. Jo! Men, faktum kvarstår. Oavsett vad man väljer att kalla dem. De finns och de har vissa utmärkande drag. Någonting annat tänker jag inte låtsas om. För egen del är jag glad att jag börjat identifiera olika "typer". Det kommer att göra det lättare för mig som läkare. Att veta vad jag har att göra med, att vara förberedd. Om jag med tiden kommer att kategorisera utan att reflektera och därmed inte ge varje individ en chans oavsett grupptillhörighet vet jag inte. Kan bara hoppas att jag aldrig gör det så enkelt för mig. Den dag jag gör det kommer jag att bli en betydligt sämre doktor - oavsett utgångsläge. Däremot är jag säker på att jag alltid kommer att protestera när folk försöker lura samhället på pengar. Mina skattepengar.
Ofta, ofta blir jag förvånad över bristen på tacksamhet. Näe, det handlar inte om att jag vill att de ska slicka oss räddande änglar, personalen på kvinnoboendet, på fötterna och krypa i tacksamhet och ödmjukhet. Jag ser oss inte som räddande änglar. Men allt man gör för dem kostar samhället pengar. Stora pengar. Ibland utan eftertanke om det är värt det. Visst ska de räddas från det vidriga liv de tvingas leva. De förtjänar en på alla sätt dräglig tillvaro, men att få gå från drägligt till lyxliv på statens pengar är mycket begärt. Varför kräver många mer och mer och mer? Hela tiden. Lite vill ha mer. Ger man dem lillfingret tar de hela handen.
Tag det här med skjutsen till exempel. Det finns en bil på kvinnoboendet. Men vi kör inte kvinnorna någonstans annat än i undantagsfall. Aldrig om de har en hög hotbild mot sig. Då får polisen som har vapen och utbildning för våldssituationer sköta den saken. Men det slår aldrig fel. Någon i personalen frångår reglerna och skjutsar. Och plötsligt ska man inte längre åka en eller två mil för att hämta dem utan de kräver att få åka fyra eller fem mil. Ska staten bekosta nöjesresor? Ska vi utsätta oss för risk för våld genom att skjutsa folk hit och dit. Skulle inte tro det!! Ändå kräver de det.
I går höll jag på att gå i taket. Pratade med en av de boende om försörjningen. Jag pluggar. På sommaren måste jag jobba för att hålla mig flytande ekonomiskt. Så är det också för mina kursare. Plötsligt säger kvinnan att hon får CSN-lån plus tretusen i månaden från socialen. Varför? Studenter får klara sig på CSN-lån. Den här kvinnan har ingen mer än sig själv att ta hänsyn till, hon är ung. Ändå får hon CSN-lån och tretusen från staten. Varför får inte alla Sveriges studenter det? Vad är det för jävla skitsocialpolitik det här landet för? Det ömkas och det klemas. Hjälp och ställ krav på motprestationer. Ok, ok alla kan inte bli hjärnkirurger. Men det finns miljoner andra sätt att bidra till det här landet på.
Och nej, jag är inte rasist. Det här beteendet att ta och ta kan till viss del bero på kulturskillnader för att man har en annan religion än vi svenskar eller kommer från andra länder, men jag ser det lika ofta hos svenskor som kommer till kvinnoboendet. En speciell typ av kvinnor. Det syns på långt håll om de tillhör kategorin. WT-kvinnor kallar Mr H dem. Nedsättande beteckning. Jo! Men, faktum kvarstår. Oavsett vad man väljer att kalla dem. De finns och de har vissa utmärkande drag. Någonting annat tänker jag inte låtsas om. För egen del är jag glad att jag börjat identifiera olika "typer". Det kommer att göra det lättare för mig som läkare. Att veta vad jag har att göra med, att vara förberedd. Om jag med tiden kommer att kategorisera utan att reflektera och därmed inte ge varje individ en chans oavsett grupptillhörighet vet jag inte. Kan bara hoppas att jag aldrig gör det så enkelt för mig. Den dag jag gör det kommer jag att bli en betydligt sämre doktor - oavsett utgångsläge. Däremot är jag säker på att jag alltid kommer att protestera när folk försöker lura samhället på pengar. Mina skattepengar.
Kommentarer
Trackback