Kandidatdropp

Mr H:s mage är inte så pigg som den brukar. Inte på något sätt akut, men vi tar det lite lugnt och medan Mr H sovit har Kandidaten läst: " I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet" av David Eberhard.

Kandidaten anser sig vara en ifrågasättande och kritisk människa. Och så vill hon ha det (även om hon vet med sig att det ibland är läge att hålla truten lite mer). Det visar sig inte minst i skolan där Kandidaten ofta har svårt att köpa det som sker, eftersom hon utifrån andra erfarenheter många gånger finner det ineffektivt och alltför likt lekskola. Läkarprogrammet är många gånger hårt styrt och mer administrativt tungrott och mindre personlighetsutvecklande än hon förväntat sig.

Studenterna får många gånger inte ta ansvar för sina egna studier utan programmet styr det hela mycket hårt. Många saker gjorde man redan för 10-15 år sedan i affärsvärlden, de har nu kommit till universitetsvärlden. Universitetet var mer i framkant förra gången Kandidaten pluggade. Kanske för att IT som Kandidaten pluggade var "ett inneämne" då.  Många tycker säkert att Kandidaten är gnällig och det kan så vara, men Kandidaten tror på utveckling, förbättringar och utan andra erfarenheter är det svårt att ifrågasätta. Man köper storögt allt för att det är "fint att gå på läkarprogrammet" och man har helt enkelt inget att jämföra med. Skillnaden mellan Kandidaten (och förvisso några kursare till) och andra ligger nog mycket i ålder men definitivt inte enbart. Också de miljöer man vistats i fram till utbildningen påverkar.

Efter att ha läst David Eberhards bok " I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet" anser Kandidaten att både hon och övriga kursare ifrågasätter för lite. Eberhard pratar om hur trygghet infantiliserar, hur vi har en minskad beredskap för fara. Med rubriker som "Hjälp en punktering! Var är kristeamet" och "Trygghet till döds" sveper han igenom större delen av svenska samhället (vård, livsmedelsverk, rättssystem, skola) och EU och visar på hur vi passiviseras och får en minskad tröskel för stress och därigenom ett ökat antal människor med bla utbrändhetssyndrom och panikångest.  Han menar inte som många andra att det är den ökade stressen i samhället som skapar problem utan den minskade beredskapen. Kandidaten kan ibland fnysa lite och säga "Det värsta som hänt X är att pojkvännen sedan tre månader gjort slut". Därmed menar hon inte att förringa smärtan och förlusten men faktum är att Eberhard tar upp just det exemplet och belyser det på ett sätt som åtminstone Kandidaten tycker är lysande.

Eberhard gör jämförelser mellan definitioner för psykiska sjukdomar hos enskilda individer och statusen på svenska samhället, staten. De jämförelserna tycker Kandidaten är mycket krystade. De haltar betänkligt. Ändå slår han huvudet på spik många gånger, Eberhard, och väcker många tankar med sin bok. På ett synnerligen enkelt men dock så raffinerat sätt slår han sönder och samman mycket av den kunskap som presenteras som fakta på läkarprogrammet. Det är många tankar och funderingar som väcks. Inte minst inför kommande yrkesutövning. Det är mycket Kandidaten skulle vilja undersöka vidare.  Läs boken! Kandidaten är nyfiken på om du uppfattar den på samma sätt som hon.