Tvi, vilket jobb!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Undersköterskor är underbetalda. Må så vara att de enligt mitt sätt att se det  inte har något medicinskt ansvar alls, men fy farao vad de sliter. De sitter bokstavligen talat i skiten ... eller snarare står och jobbar i den. Arbetet är tungt, slitigt, svettigt och smutsigt. Inte undra på att kroppen hos många efter år av sisyfosarbete protesterar med värk och sinnet blir surt.

För första gången på 1,5 år jobbade Kandidaten som usk:a i går på gamla välkända avdelningen på Stora sjukhuset. Infektionssalarna. Morgonpasset: 06.45 - 16.00. Helt slut efter dagen, ändå var det lugnt. Fem patienter, varav vi skickade hem tre under dagen, så det blev en hel del städande. Två "helskötningar kvar". En palliativ patient. Där är det "god omvårdnad" som gäller. Egentligen lika mycket omvårdnad om familjen. Vilken jul de stackarna har.

Påminner om julen när morfar låg för döden. Han ville dö hemma. Mormor och han fick mycket stöd av sina döttrar och av LAH. Alla barnbarnen kom förbi under julen för att säga adjö. Det var stilla och fridfullt. Morfar var 87, hade levt färdigt. Pigg nästan in i det sista. När doktorn meddelade diagnosen hade han tagit i hand och tackat och sagt att han var den man i släkten som levt längst. Nu ville han gå hem och dö. Behandling var inte aktuellt. Döden är alltid sorglig. Men mitt i alltihop fanns det en värdighet. En gammal man som var färdig och nöjd med sitt liv fick dö i lugn och ro med sina nära omkring sig.

Så är det också för patienten jag hade i går. En patient som efter ett långt och gott liv frånsäger sig vidare behandling. Anhöriga finns där hela tiden. Det är jobbigt för dem, så jättejobbigt. Patienten ser fridfull ut. Men man ser att kroppen är skör. Det är dags. Kanske är det slut när jag går på mitt pass i eftermiddag? Jag hoppas det. För anhörigas skull. De plågas så.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej svara gärna på dagens juliga fråga :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback