Hantverkare
Nu är hantverkarna här igen. Eller rättare sagt, de skulle ha varit här. Förra veckan kom det upp en lapp i trapphuset. Nu kör vi igång igen, se schemat. Enligt schemat ska de måla här måndag och tisdag. Klockan sju skulle de komma, så jag steg upp halv sju istället för att ha sovmorgon, åt frukost och tog Besten på en långpromenad. När jag kom hem runt halv nio var de inte i närheten av min lägenhet. Högg tag i en målare och frågade när de behagar komma hit. Ja, kanske i morgon blev svaret. Hinner ni klart på en dag frågade jag. Näe, det går inte blev svaret från målaren. Då tröttnade jag och ställde ultimatum: Antingen är ni här måndag och tisdag som planerat eller så väntar ni till efter den sjätte när det passar mig bättre.
När de var här före semestrarna letade jag upp deras chef innan arbetet skulle börja och kontrollerade hur schemat såg ut och förklarade att eftersom jag har Lilla Besten kan de inte komma och gå som de vill. Hon släpper inte in okända i lägenheten. Men, att jag skulle ordna att de kunde komma in precis när de ville förutsatt att de talade om det i förväg. De skulle ha börjat när vi var på semester. Det gjorde de inte. Det dröjde en vecka efter utsatt datum, så kom det en ny lapp, nu skulle de börja på tisdagen kl 07.00. Både tisdagen och halva onsdagen gick utan en skymt av hantverkarna. Vid onsdag lunch lackade jag ur, sög tag i första bästa målare i trapphuset intill och talade om vad jag tyckte. Det var en lugn och sansad man. Han sa bara: Chefen får komma och prata med dig. Chefen kom och jag förklarade att med hunden måste jag veta när de kommer. Talar de om att de tänker komma men planerna ändras får de vara vänliga och meddela mig det. Varken hunden eller jag har någonstans att ta vägen när de är här, så jag måste vara hemma med henne. Det blir än värre i augusti berättade jag, för då har jag jobbet att ta hänsyn till. Men, får jag bara veta i förväg när ni behöver komma till så löser jag det.
Så började det så här efter semestern....... Irriterande! Min samarbetsvilja är helt slut och nu får de rätta sig efter mig och mina tider. Ytterligt irriterande är det också att alla utomstående jag pratar med bara rycker på axlarna och säger: -"Jaja, hantverkare." Men, vad i alla glödheta *#¤&*!!!! Säg någon annan yrkesgrupp man accepterar den typen av förseningar från.
När de var här före semestrarna letade jag upp deras chef innan arbetet skulle börja och kontrollerade hur schemat såg ut och förklarade att eftersom jag har Lilla Besten kan de inte komma och gå som de vill. Hon släpper inte in okända i lägenheten. Men, att jag skulle ordna att de kunde komma in precis när de ville förutsatt att de talade om det i förväg. De skulle ha börjat när vi var på semester. Det gjorde de inte. Det dröjde en vecka efter utsatt datum, så kom det en ny lapp, nu skulle de börja på tisdagen kl 07.00. Både tisdagen och halva onsdagen gick utan en skymt av hantverkarna. Vid onsdag lunch lackade jag ur, sög tag i första bästa målare i trapphuset intill och talade om vad jag tyckte. Det var en lugn och sansad man. Han sa bara: Chefen får komma och prata med dig. Chefen kom och jag förklarade att med hunden måste jag veta när de kommer. Talar de om att de tänker komma men planerna ändras får de vara vänliga och meddela mig det. Varken hunden eller jag har någonstans att ta vägen när de är här, så jag måste vara hemma med henne. Det blir än värre i augusti berättade jag, för då har jag jobbet att ta hänsyn till. Men, får jag bara veta i förväg när ni behöver komma till så löser jag det.
Så började det så här efter semestern....... Irriterande! Min samarbetsvilja är helt slut och nu får de rätta sig efter mig och mina tider. Ytterligt irriterande är det också att alla utomstående jag pratar med bara rycker på axlarna och säger: -"Jaja, hantverkare." Men, vad i alla glödheta *#¤&*!!!! Säg någon annan yrkesgrupp man accepterar den typen av förseningar från.
Kommentarer
Trackback