Kandidatdropp

Det var som vanligt. Jag hade planerat pick-nick med kompisen M, hennes barn, brorsbarnen och modern idag. Det är klart jag inte fick sova i natt på extrajobbet då. Det var en märkbart trött kandidat som strålade samman med övriga pick-nick deltagare vid lunchtid. Så pratglad var jag inte. Nåja, barnen fann varandra, speciellt småtjejerna. M var så söt när hon sa: Lillstumpa, jag vill hålla din hand. Sedan höll de händer lääääänge.









Sexåriga pojkar håller dock inte handen. Tjejbaciller är läskiga. Det tycker däremot inte Amadeus, 45 kilo Ridgeback. En ståtlig 9-månaders herre. Lilla Besten var måttligt road av hans uppvaktning. 








Amadeus visade allt han har. Det fick bli maskering a la amerikanska TV-shower. Ett bildmässigt pip.

Kvällen avslutades med internmedicinska årets första jourpass på akuten. Ett lugnt sådant. Min handledare som släpade på mig i två veckor på stroke var där. Jag tyckte han skulle slippa mig så jag valde att gå med den andra doktorn. Också honom kände jag igen. Han kände igen mig. Otäck känsla. Det var han som knäckte det först. "Hade inte jag dig på praktiska provet", sa han. "Jamen, det är klart. Det förklarar varför jag fick ont i magen så fort jag såg dig", sa jag. (Tror inte han tyckte att den kommentaren var lika kul som jag tyckte)