Fredag kväll

Inflyttningsfest hos kursare i Knivsta. Himla trevligt! Kul att få prata lite strunt med kursarna, komma ut lite. Som vanligt var jag mycket nyfiken på huset. Kursaren har hittat ett trevligt område och huset, som hon fixat till ganska mycket, var trivsamt och snyggt inrett. Så skulle jag gärna ha det.

Enda abret var att jag blev riktigt irriterad på en kursare. Han ställde en fråga och pratade om min sjukdom på ett sätt som jag tog som ren oförskämdhet. Lyckades behärska mig och gav bara ett kort, avmätt svar. Mer en nick än ett svar faktiskt. Frågan har jag fått många gånger och trots att det tragglats så mycket så har många kursare inte förstått. Man går på fysik och fattar inte. Men, jag har sällan intresset för att förklara sjukdomarna och hur svårt sjuk jag var en gång i tiden och vad det ställt till med i min kropp. Tids nog kommer nog förståelsen, det måste det göra. Jag har sett kursbeskrivningarna och hoppas att det ger den kunskap som saknas innan han (och övriga) blir en riktig, självständig läkare.

I övrigt var det många glada skratt och mycket som avhandlades. Fåtalet verkar se fram emot den internatvecka på Älvkarleö som kommer i höst och ska lära oss att prata om svåra ämnen. Jag har hört en del av färdiga doktorer  om den och ännu har inte ett positivt ord yttrats. Kursen verkar mest påminna om de kurser som var så populära på 80- och i början av 90-talet. Man bryter ner innan man bygger upp. Jag ifrågasätter starkt nyttan, speciellt som vi har flera "sköra" människor i klassen som har haft närmare kontakt med psykvården än jag någonsin vill ha. Känner en oro för hur de ska klara det. Och framförallt om kompetensen finns hos de handledare som är med att ta hand om dem som får riktiga sammanbrott, vilket jag verkligen hoppas inte sker. Själv har jag strategin klar. Samma strategi som på senaste chefskursen där vi lärde oss "Management by fear". Jag har aldrig trott att man kan skrämma folk till att göra ett bra jobb. Det var så lågt i tak på det företaget att dörrtrösklarna slog i taket. Min strategi blev att vara tyst, inte synas och sedan arbeta som jag anser att man ska med sina medarbetare.

Kommentarer
Postat av: Lilla Mysan

Jisses, den låter rent av farlig, den där kursen. Man får verkligen hoppas att de vet vad de pysslar med, annars kan det få allvarliga konsekvenser. Usch! *ryser*

Postat av: Kandidat Dropp

Jag känner mig skeptisk till nyttan.

2007-04-28 @ 09:40:53
Postat av: Mårr

Nja, men nu måste jag nog få infoga att det inte är fråga om nån "nedbrytningskurs" innan vi spinner iväg alldeles, åtminstone var inte det min upplevelse. Man ska prata om något personligt, visst, men man behöver INTE tävla i att berätta det svåraste man någonsin upplevt eller gräva upp saker ur sitt allra dunklaste, i min grupp var det flera som pratade om sitt förhållande till utbildningen t. ex, och det kan ju vara nog så jobbigt, men knappast så man behöver läggas in efteråt. Förvisso, är man psykiskt skör kan ALLT som innebär känslor och fokus på ens person innebära att man bryter ihop, men då tror jag inte den här kursen är värre än något annat man utsätts för i samband med att man är läkarkandidat.

Okej, detta var MIN upplevelse av det hela, finns säkert fler, och möjligen var kursen "tuffare" förr - men handledarna som är med är garanterat proffsiga, har gjort det här flera gånger och skulle någon visa tecken på att trilla ihop (vilket inte hände under vår "vecka" (tre dagar)) så är de ju där på plats, dygnet runt. Det största "övergreppet" tycktes (av det som diskuterades mest i vår klass) vara att man förväntades BO där i några nätter, det var ett liv utan like kring det och vissa bara vägrade vilket också accepterades.

Ofrånkomligt antagligen att det är samma hysch-hysch, samma flämtande om psykningskurser och samma rykten år efter år kring det där, men kanske kan mitt krassa inlägg lindra någons ångest kring det hela? (Är man sensationslysten kanske man blir förbannad på mig och besviken över att jag inte beskriver varken hjärntvätt eller någon som fick föras bort i bakvänd kavaj, men då må så vara.)

NYTTAN av det hela kan man förstås spekulera kring om man inte blev speciellt berörd själv (det var jobbigt, visst, intensiva dagar och ett annat fokus än man är van, fest en av kvällarna och livat värre, men inte kan jag påstå att det förändrat mig som människa åt något håll, kanske är det annorlunda för de yngre) men många gav väldigt positiv feedback efteråt, det är vad jag minns av det, så sannolikt finns det en anledning till att det fortsätter finnas som stående inslag under termin sju.

Så, vila lugn i att det bara är ännu en kurs, det är trevlig samvaro, jättemycket god mat, fin miljö och något annat än det vanliga tragglet, jag önskar JAG hade åkt dit med ett öppnare sinne och hade lyssnat mindre på rykten, tror jag kanske hade fått ut mer av det hela då, för nu gick första dygnet åt till att vara orolig och på sin vakt, och det var helt i onödan.

Häpp!

2007-04-28 @ 11:18:08
URL: http://www.minplats.blogspot.com
Postat av: Kandidat Dropp

Vet du. Du är den enda jag hört som sagt någonting positivt om den. Skönt att höra att någon har något gott att säga! Det finns kanske hopp ändå?

2007-04-28 @ 13:50:05
Postat av: Mårr

Ääääh, positivt och positivt, jag tycker bara inte man ska gå och jaga upp sig och tro att det är fråga om nåt slags hemlig KGB-metodik för att få oss knäckta och skakande. Mycket skrik för lite ull, men så tycker man ju om en massa saker i efterhand.

2007-04-28 @ 15:40:28
URL: http://www.minplats.blogspot.com
Postat av: Kandidat Dropp

Mer positivt än så behöver det inte vara. :-)

2007-04-28 @ 18:59:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback