Kandidatdropp

Laddade med solglasögon och tog tåget in till storstaden. Hade en date med farbror ögondoktorn. Det är en snäll man. Har många drag som påminner om min pappa, så jag tyckte omedelbart om honom första gången jag träffade honom. Han var nöjd. Ögonbottnarna såg ut som förväntat - ingen otäck aktivitet även om det är skador. Undersökningen gick fort och smärtfritt (det är dynget efter med dilaterade pupiller som är jobbigt). Större delen av tiden visade han mig bilderna och jämförde med förra gångens bilder. Så fick jag mig en privat liten ögonkurs :-) Groggy och illamående av dilaterade pupiller tog jag på solglasögonen och tog tåget hem och lade mig för resten av eftermiddagen. De där dropparna knockar mig fullständigt. Fast jag höll på att inte komma hem. Gick till vanliga perrongen på Centralen och eftersom pupillstorleken omöjliggjorde lädsning på skärmarna gick jag glatt på tåget som stod där. Ovanligt lite folk på tåget den här tiden på dygnet hann jag tänka innan den rara lokföraren gav mig ett personligt meddelande via högtalarna: "Ja, hejhej och välkommen på tåget till Helenelund. Detta tåg går till lokhallarna i Helenelund". Hrm, trevade mig av tåget och vinkade lite åt loket till som tack för hjälpen. Gissa om jag blivit snopen om tåget inte gått längre än till Helenelund.

Några timmar senare, fortfarande med solglasögonen på, begav vi oss till stumporna för femårsmiddag.


När vi kom var tjejerna utklädda till prinsessor.


Presenten från Mr H och faster var efterlängtad. En Barbie med vingar.


Lillstumpa njöt till fullo av den uppmärksamhet man får när man fyller fem.


Lilla Besten var helt odräglig och skällde och skällde i köket. Jag orkade inte lyssna på henne utan gick och hämtade henne och placerade henne vid mina fötter. Där låg hon sedan lugnt och stilla under middagen.



Pappas och fasters 95-åriga farmor ringde och gratulerade barnbarnsbarnet på femårsdagen.


Farmor kom med tårta.


Det är inte alla som är så viga att de kan sätta upp fötterna i ansiktet vid maten. Barnafadern uppskattade dock inte tilltaget.


Storstumpa


Det här pianot lärde sig farfar och hans syskon att spela på, så också faster. Nu är det Storstumpas tur.


Lillstumpa och pappa.


På slutet fick Lilla Besten komma upp i mitt knä. Då lade hon huvudet på bordet och tittade på alla.