Repris? Gärna

Tisdagen var ett ypperligt exempel på hur man tillbringar en ledig dag. Mr H och jag är morgonpigga. Båda var vi uppe vid halvsextiden. (Ja, det är sjukt tidigt) Så dags kan man inte göra så mycket utan att störa grannarna. Jag satte mig och scrappade och han satte sig med datorn några timmar, innan han for till garaget och jag drog med Lilla Besten och Prästen till Fjällnoras hundbad. Vi kom först och mutade in yttersta delen av bryggan som vårt territorium. När hundarna väl började drälla in talade Besten röstledes om för alla som kom för nära att hennes brygga skulle de låta bli. Det var spännande för Lilla Besten att sitta på bryggan och tittade på de andra hundarna som badade. Själv är hon en badkruka och när matte bar ut henne i vattnet klättrade hon så högt upp på matte som hon bara kunde. När matte var obarmhärtig och  försiktigt släppte ner Besten i vattnet simmade hon det snabbaste hon kunde till bryggan. Hon är en jäkel på att simma. Hade matte släppt taget hade hon ändå hållt sig flytande. Men Besten tyckte att det var så otäckt att matte inte hade hjärta att upprepa det hela.

På eftermiddagen hämtade jag Storstumpa och Lillstumpa på dagis. Lillstumpa undrade då varför Mr H aldrig kommer och hämtar dem. Först skulle vi gå och handla glass. Faster skulle bjuda. Men det gick inte Storstumpa med på. Hon hade minsann egna pengar att handla själv för. (Inte så smart, men billigare för faster ;-). Är man sju år är det jätteviktigt att få handla själv för veckopengen. ) Vi tillbringade en god stund i broderns trädgård med vattenspridaren på så vi kunde leka vattenkrig. Fast barnen var allt lite trötta. Det brukar aldrig vara några problem att passa dem. De brukar vara lugna och fina och snälla mot varandra. Men nu gav de varandra små tjuvnyp och Storstumpa som brukar vara världens snällaste storasyster gjorde allt för att provocera Lillstumpa. Och lyckades med det! Det slutade med att de i omgångar fick sitta invirade i handdukar uppkrupna i fasters knä. Att Lillstumpa kryper upp på det sättet hör inte till vanligheterna ska jag säga....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback