Kandidatdropp

Ingenjören och jag är lika modeintresserade. Dvs inte alls. Jag har aldrig en susning om vad som är modernt. Jag vet inte om det någon gång sett ut som om jag har koll på modet, men har det det så är det bara ren och skär slump. Det är därför underbart att gå på klinik. Man behöver inte fundera på kläderna. På med byxor och bussarong och om det känns lite extra svalt drar jag på mig läkarrocken. Om jag fick skulle jag gå runt i en t-shirt och mjukisbyxor hela dagarna. Men, det får man inte och fick definitivt inte när jag var konsult. Då skulle kostymen på. Puh, vad jag avskydde det! Jag får ju värmeslag bara jag tänker på att dra på mig en kavaj inomhus.

Precis som Ingenjören handlar jag när allt i garderoben är trasigt eller urtvättat. Det brukar bli ungefär två gånger om året, en gång på våren när det är dags för lite svalare kläder och en gång på hösten när det är dags för lite varmare kläder. Någon gång däremellan kan det bli lite panikshopping för att jag är bjuden på fest och inte har någonting att sätta på mig. Ingenjören och jag träffades förresten när vi jobbade på samma konsultfirma. Där fanns också hennes förra man. Han hade svårt att skilja på oss bakifrån. Vilket iofs säger mer om hans uppmärksamhet än om vår likhet. Brun hårfärg hade vi båda två, men där tycker jag likheten tar slut. Ingenjören är längre än jag och jag är betydligt rundare än hon. På den tiden hade jag dessutom hår ner till midjan (nästan alltid uppsatt), medan hon hade långt hår (fast kortare än mitt och betydligt mer vältrimmade toppar).

Fast visst, en gång tyckte till och med jag att likheten blev för mycket.. Det var när vi skulle på Moderna. På långt håll ser jag henne där hon står i sin illgula konsultjacka. Exakt likadan jacka som jag kommer i. Hon har också jeans ... och bruna grova skor. När vi kommer in på museet och tar av oss jackorna uppenbarar sig likadana tvärrandiga konsulttröjor. Hrm! Vad säger man? Hur pinsamt som helst. När vi så gick runt och tittade på konsten tyckte jag att alla stirrade på oss. Jag kände mig hur löjlig som helst och det tog inte många minuter innan jag drog av mig tröjan och gick runt i jeans och t-shirt istället.