Tisdag 23/1
Känner mig nästan hög när jag går från sjukhuset. Det är så roligt!
Äntligen börjar motivationen och livsandarna komma tillbaka.
Det är så länge som jag bara har "existerat". Kanske är energin på väg tillbaka igen?
Idag kom jag för sent till undervisningen. Men, inte ens det kunde sänka humöret.
Det var inte mitt fel. Schemat ändrades, men ingen behagade tala om det för mig.
Gjorde ingenting alls. Istället för att sitta i skolbänken var jag ute och gick en långpromenad med Lilla Besten. Jag njöt av att se dagsljus. Trots 14-gradig kyla var vi ute en timma och det var så skönt, så skönt. Jag längtar till våren. Kylan stör mig egentligen inte så mycket. Det är som de säger så snusförnuftigt: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Äntligen börjar motivationen och livsandarna komma tillbaka.
Det är så länge som jag bara har "existerat". Kanske är energin på väg tillbaka igen?
Idag kom jag för sent till undervisningen. Men, inte ens det kunde sänka humöret.
Det var inte mitt fel. Schemat ändrades, men ingen behagade tala om det för mig.
Gjorde ingenting alls. Istället för att sitta i skolbänken var jag ute och gick en långpromenad med Lilla Besten. Jag njöt av att se dagsljus. Trots 14-gradig kyla var vi ute en timma och det var så skönt, så skönt. Jag längtar till våren. Kylan stör mig egentligen inte så mycket. Det är som de säger så snusförnuftigt: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Kommentarer
Postat av: Skylla
Åh, vad härligt att du har ROLIGT. För mig var det aldrig roligt. Aldrig. Kan du fatta varför jag är kvar???!?!
Postat av: Kandidat Dropp
Näe, verkligen inte. Men, det gör dig bara med beundransvärd. Jag har inte samma tålamod. 2,5 pestiga år på BMC stod jag ut men hade det här visat sig vara samma skit (pardon my French) så hade jag lagt av. Med jämna mellanrum känner jag en skräck för att jag inte ska lyckas lära mig tillräckligt, men turligt nog har den snabbt fladdrat bort. Känslan finns aldrig kvar någon längre tid.
Trackback