Kandidatdropp

Matte sitter och skriver hemdugga i Klinisk Kemi. Det muttras konstiga ord bortifrån hennes hörn: Transferrin, Diff.räkning, P-Kreatinin, Ascites, kolangiocellulär cancer, P-CA 19-9, Primär skleroserande kolangit, loop-diuretika och allt vad hon nu klämmer ur sig.

Själv går jag och petar på henne med tassen med jämna mellanrum för att få lite uppmärksamhet, men hon ignorerar mig totalt. En enda gång har hon rest sig. Men det blev inget kel och ingen lek med aktiveringsbollen. Fast jag ska inte klaga. En härlig, illaluktande, torkad svans gav hon mig med orden: Gå och stör husse. Inga långa promenader har jag fått idag heller. Suck! Det är synd om mig. Jag får lägga mig på soffkudden och drömma om god mat. Sådan där som matte inte ger mig. Den döda räven som jag hittade borta i diket vid bron, smaskiga näbbmöss, och frusen hästskit. Att gå bort till stallet är rena rama paradiset. Det är som om man är en fågel i en Hans och Gretasaga. Bara att följa brödsmulorna ... eller som i mitt fall. Hästskitarna.

Isa, taxfröken, tre och ett halvt år