Seger

I flera dagar har jag gått och grunnat på den där patienten som inte ska ha sondmat längre. Av en slump blev det så att jag var inne och lyssnade på patientens hjärta idag, tillsammans med min handledare. För oss var det solklart att patienten förstod mig och att jag fick en kontakt med den. Min handledare tog upp det när vi gick ut och jag erkände att jag grunnat på det här och känt mig illa berörd i flera dagar över att det bara är palliativ vård som gäller. Handledaren kände sig också tveksam till det hela och det slutade med att han lovade att ta upp det med öl:en. När öl dök upp insåg jag att handledaren ville men inte riktigt vågade/fann det lämpligt. Jag har i många lägen när jag jobbade spelat betydligt dummare än jag verkligen är för att inte uppfattas som konkurrent/hotfull. Känner därför inga problem med att göra det en gång till och det blev överenskommet att jag skulle ta det hela med öl. Sagt och gjort. Jag spelade dum och okunnig kandidat. Jag lade fram det hela väldigt defensivt och han fick klä mina tankar i ord. Beslutet ändrades inte i det ögonblicket, men nu har jag i alla fall fått säga att jag tycker att beslutet är fel. Kanske borde jag inte ge mig så lätt men någonstans måste jag lite på att han med sin längre erfarenhet fattar rätt beslut och att han är så prestigelös att han ändrar sig om han tror att det ligger någonting i det jag säger. Eller?

Har precis varit och hämtat ut örondroppar. En fördel med att vara kandidat är att man alltid har en läkare i närheten som kan ta sig en titt. Ha! Ha! Så här lätt har jag aldrig lyckats tillförskanska mig ett recept. Nästan så att det är små rosa luftkuddar under fötterna. Funderade på om jag verkligen skulle våga be handledaren titta. För att inte betraktas som en hypokondriker tvingade jag först Anna, snälla kursaren, att kolla i örat om det var irriterat. Med en hel veckas erfarenhet från vårdcentral i bagaget är hon betrodd. Jodå, rött och svullet. Nästa anhalt blev handledaren som snällt tittade och konstaterade att där var rött, irriterat och gul vätska. Så jag skrev receptet på örondroppar och han skrev under. Hur smidigt som helst! Det var en skum, men ganska häftig, känsla att gå till apoteket och hämta ut ett recept man skrivit själv.


Kommentarer
Postat av: Ingenjören

Det där med att skriva recept själv påminner mig om en mycket sen natt i just Uppsala när det var studentorkesterfestival. Någon medicinarorkester hade brist på alkohol framåt nattkröken, men det löstes genom att någon utexaminerad medlem skrev ut recept på finsprit och knatade iväg till jourapoteket... Jag begriper än idag inte hur han lyckades få ut 2 LITER finsprit halv 3 på morgonen, när han var iförd orkestermundering, men..

Postat av: Shoo

Du är cool. Tycker om din blogg!

2007-03-31 @ 18:19:04
Postat av: Kandidat Dropp

Ah Ingenjör´n! Den som expedierade receptet var förstås någon han myst tillsammans med på BMC på någon liten fest..... Det gäller att hålla ihop. Vem vet? Han kanske skrev ut några liter åt henne också :-)
Jag hade förstås aldrig godkänt det på den tiden jag var på Aptoeket. Men så är jag ju paragrafryttare.....

2007-03-31 @ 22:03:11
Postat av: Kandidat Dropp

Ha, ha Shoo! Första gången jag hört cool och mig i samma mening :-) Jag är klart ocool. Fast det är väldigt roligt att höra att du gillar bloggen.

2007-03-31 @ 22:04:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback