Kandidatdropp

Jag har sneglat på dem länge. Truckarna som kör patienterna från undersökning till undersökning på det stora sjukhuset. Varje gång man rundar ett hörn kommer de farande på två hjul och är nära att knuffa till en. Det ser roligt ut. Idag gick jag gästrond på Strokeavdelningen, våning 8 i ena ändan av det stora sjukhuset, och det drog över på tiden. Fick bråttom, bråttom till Patient-Partnerutbilning på Reumaenheten, våning sex i andra ändan av stora sjukhuset.

Det var alltför kort om tid att ta sig ett antal våningar ner, rusa genom kulvertsystemet och sedan upp igen ett antal våningar. Rusade till hissen som var upptagen av en truck och dess unga förare. Klämde mig in bredvid trucken.

När stressen rinner till i hjärnan slår "vett och etikettcentrum" av (har någonting med perfusionen att göra), så alltmedan jag sneglade lystet på trucken frågade jag killen som körde vart han skulle. Mina lystna blickar sa visst allt, för istället för att svara frågade han: Vart ska du?. Du kan hänga med till väntrum 3 vid röntgen. Sagt och gjort. Kursare T och jag slängde oss i trucken och plötsligt var det vi som åkte på två hjul genom kurvorna. Ivrigt påhejad av sina passagerare pressade föraren trucken till max och T och jag skrattade så vi tjöt. Inbromsningen vid väntrum tre blev så tvärt att jag fortsatte ända bort till biblioteket med huvudet före av bara farten. Wooohooo!!!

Det värsta är att jag tror att vi tyckte det var så roligt att vi skrattade oss igenom alltihop och var nog högljudda. Skulle inte förvåna mig om det kommer ut ett påbud om att vitrockar inte får missbruka truckarna.
(Men, jag låtsas som ingenting. Det är nog ingen i klassen som misstänker varken T eller mig för dylika påhitt. Håller jag masken tillräckligt väl kanske jag till och med kan få köra truck en dag) .
Yiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!

Sedan jag var 18 har lillebror sagt till mig att jag ska bli vuxen. Jag kan inte förstå varför......

I kväll har jag varit på kalas. Storstumpa fyller sju år. Jag kan inte fatta att hon blivit så stor. Och snart fyller Lillstumpa fem år. De är så fantastiska. Ja jösses, vad jag älskar de där ungarna. Första gången jag såg Storstumpa var på BB på Ackis. Hon var inte ens ett dygn. Och mina fåniga tårar sprutade förstås för att jag tyckte att hon var det vackraste jag sett. Lillstumpa såg jag för första gången två år senare också på BB. Tårarna sprutade då också. Fast henne fick jag inte titta så mycket på för Storstumpa 2 år sa: -"Näe, faster inte titta bäbis". Vi hade kommit överens om att Storstumpa inte skulle få känns sig åsidosatt av den nya lilla, så jag sneglade i smyg. Det var nog en bra taktik för Storstumpa har blivit världens finaste storasyster.