Den ena foten efter den andra
Med Mr H borta får Lilla Besten mer av min tid än vanligt. Idag har vi varit ute på två promenader á 1,5 h. Så skönt att få strosa i det ljuva vädret. Huvudet töms på jobbiga tankar och det enda man behöver tänka på är att sätta den ena foten framför den andra. Första promenaden följde solens strålar. Där det var sol, dit gick vi. Hamnade i Botan och uppe vid slottet. Kom hem och kände direkt att jag ville ut igen. Stoppade i mig salladen och brödet som blev över från igår och tog Lilla Besten på en promenad i "våra vanliga kvarter: Hågadalen".
Nu blommar slånbärsbuskarna alldeles, alldeles underbart. Hela dalen är full av vita buskar.
På väg ut i dalen fick vi sällskap av grannen och Orvar.
Och sanningen att säga så gick vi inte den första halvtimmen av promenad nummer två utan satt i gröngräset och kacklade lite med grannen och Orvar.
Grannen till vänster och Orvar till höger.
Vid stall Surmulen går man mellan slånbärsbuskar och hästhagar.
Nästan dagligen går jag förbi stallet. Där brukar jag stanna och prata lite med stalltjejerna och arrendatorn, och Isa blandar mellan att skälla ut stallkatterna eller nosa på dem.
Utsikt mot Kung Björns hög.
Här syns Kung Björns hög tydligt. Högst upp, där stigen kröker över backen har man en fin utsikt.
Hagarna är fulla av betande hästar.
En av alla broar över Håga å.
Den här tiden på året flyter ån så lugnt och stilla.
Det här är den vy jag brukar ha när jag är ute och går. En liten taxrumpa med viftande svans. Den gör mig glad.
Den här "slätten" har vi gått över många, många gånger lilla Besten och jag.
Långt där borta i fjärran skymtar min balkong. Det var utsikten från balkongen som gjorde att jag föll för lägenheten.
Va é de, matte? Va ropar du för?
Vassen växer fort nu.
Ofta följer vi traktorspåren längs åkanten.
Det är långan väg att vandra ...
Med lite fantasi ser man huset jag bor i.
Det säkraste vårtecknet av dem alla. De lurviga kreaturen är utsläppta från vinterhagen några hundra meter bort.
Mamma Mu
Den här lilla gynnaren fanns inte förra året. Kanske är han 2-3 månader nu. Plötsligt en dag stod han i vinterhagen. idag ville han inte vara med på bild. Ska ta bilder en annan dag så ni ser hur söt han är.
Visst är hon söt? Kan det vara Kajsa det här?
Det är alldeles ljuvliga kreatur. Lilla Bestens första möte med dem för ca 1,5 år var väl sådär.
Jag kan inte komma ifrån det. Slånbärsbuskarna är så vackra, så vackra.
Nästan hemma nu.
Nu blommar slånbärsbuskarna alldeles, alldeles underbart. Hela dalen är full av vita buskar.
På väg ut i dalen fick vi sällskap av grannen och Orvar.
Och sanningen att säga så gick vi inte den första halvtimmen av promenad nummer två utan satt i gröngräset och kacklade lite med grannen och Orvar.
Grannen till vänster och Orvar till höger.
Vid stall Surmulen går man mellan slånbärsbuskar och hästhagar.
Nästan dagligen går jag förbi stallet. Där brukar jag stanna och prata lite med stalltjejerna och arrendatorn, och Isa blandar mellan att skälla ut stallkatterna eller nosa på dem.
Utsikt mot Kung Björns hög.
Här syns Kung Björns hög tydligt. Högst upp, där stigen kröker över backen har man en fin utsikt.
Hagarna är fulla av betande hästar.
En av alla broar över Håga å.
Den här tiden på året flyter ån så lugnt och stilla.
Det här är den vy jag brukar ha när jag är ute och går. En liten taxrumpa med viftande svans. Den gör mig glad.
Den här "slätten" har vi gått över många, många gånger lilla Besten och jag.
Långt där borta i fjärran skymtar min balkong. Det var utsikten från balkongen som gjorde att jag föll för lägenheten.
Va é de, matte? Va ropar du för?
Vassen växer fort nu.
Ofta följer vi traktorspåren längs åkanten.
Det är långan väg att vandra ...
Med lite fantasi ser man huset jag bor i.
Det säkraste vårtecknet av dem alla. De lurviga kreaturen är utsläppta från vinterhagen några hundra meter bort.
Mamma Mu
Den här lilla gynnaren fanns inte förra året. Kanske är han 2-3 månader nu. Plötsligt en dag stod han i vinterhagen. idag ville han inte vara med på bild. Ska ta bilder en annan dag så ni ser hur söt han är.
Visst är hon söt? Kan det vara Kajsa det här?
Det är alldeles ljuvliga kreatur. Lilla Bestens första möte med dem för ca 1,5 år var väl sådär.
Jag kan inte komma ifrån det. Slånbärsbuskarna är så vackra, så vackra.
Nästan hemma nu.
Kommentarer
Postat av: Siv
Underbara bilder, tack för att du bjöd på dem.
Postat av: Kandidat Dropp
Vassego´ :-)
Kul att du gillade dem. En promenad någon dag kanske? Med indiskt efter?
Postat av: Ingenjören
Åååååh, vilka söta kossor! Särskilt den nya lille kalven!! Mera kort, mera kort!!
Postat av: Kandidat Dropp
Jag förstår vinken ... den var inte direkt subtil ...
Postat av: Ingenjören
Subtilitet är överskattat..;)
Trackback
