Inläsningsvecka
Den här veckan är en bra vecka att bli sjuk på om man känner för det. Vi kandidater på internmedicinska året har nämligen inläsningsvecka så vi tillbringar inte veckan på någon av det stora sjukhusets avdelningar. Akuten däremot gör vi jourpass på också den här veckan, så den bör man nog hålla sig borta från.
En sådan här vecka när kliniken inte kräver sitt från åtta till fem får man ägna sig åt att komma ikapp med det som "lagts på hög". Vad de andra i kursen har på hög vet jag inte, själv har jag idag avverkat inte mindre än två läkarbesök. De kroniska sjukdomarna måste få lite kontrollbesiktning med jämna mellanrum. Doktor Nina godkände mig och jag kan köra några mil till. Det ska bli insulinbyte, men jag har fått respit till hösten.
Ikväll var sista tillfället på världens bästa hundskola. Tävlingslydnad har vi tagit oss igenom, Lilla Besten och jag, tillsammans med några andra fyr- och tvåbeningar. Vi har definitivt varit ute på djupt vatten, Lilla Besten och jag. Vi är nog de enda i gruppen som inte tänker oss att tävla framöver. Det där med att träna mellan gångerna är vi dåliga på och vi nöjer oss med halvdant genomförande på övningarna. Men, vi har i alla fall kul. Lilla Besten är uppspelt som bara den och skäller hela tiden och stör de andra för att hon tycker det är så kul. Emellanåt förvånar Lilla Besten och jag på övningarna och lyckas få till det. Det kan vi nog tacka falukorven för. Bättre motivation finns inte för Lilla Besten.


































En sådan här vecka när kliniken inte kräver sitt från åtta till fem får man ägna sig åt att komma ikapp med det som "lagts på hög". Vad de andra i kursen har på hög vet jag inte, själv har jag idag avverkat inte mindre än två läkarbesök. De kroniska sjukdomarna måste få lite kontrollbesiktning med jämna mellanrum. Doktor Nina godkände mig och jag kan köra några mil till. Det ska bli insulinbyte, men jag har fått respit till hösten.
Ikväll var sista tillfället på världens bästa hundskola. Tävlingslydnad har vi tagit oss igenom, Lilla Besten och jag, tillsammans med några andra fyr- och tvåbeningar. Vi har definitivt varit ute på djupt vatten, Lilla Besten och jag. Vi är nog de enda i gruppen som inte tänker oss att tävla framöver. Det där med att träna mellan gångerna är vi dåliga på och vi nöjer oss med halvdant genomförande på övningarna. Men, vi har i alla fall kul. Lilla Besten är uppspelt som bara den och skäller hela tiden och stör de andra för att hon tycker det är så kul. Emellanåt förvånar Lilla Besten och jag på övningarna och lyckas få till det. Det kan vi nog tacka falukorven för. Bättre motivation finns inte för Lilla Besten.



































Kommentarer
Trackback