Största möjliga tyyyyyystnad.
Mr H stängde precis ytterdörren och gav sig av mot Hufvudstaden för att göra pojksaker med arbetskamraterna. De skulle visst skjuta på varandra och dricka öl.
Tant Brun försvann hem till sitt redan i går morse. Utan matte hade hon svårt attt slå sig till ro. Hon tassade runt, runt, runt hela natten och till slut var hon så nervös att magen behövde tömmas. Klockan fyra på morgonen var Kandidaten och Tant Brun ute och gick. När vi kom in hade Besten kommit in i höglöp. Hormonerna vände fullständigt upp och ner på Bestens hjärna och i det läget bryr hon sig inte om om det är en tik eller hane som ger henne kärlek. Alltså dög Tant Brun fint och Besten inviterade till lek. Den leken satte Kandidaten snabbt stopp för. Klockan fem på morgonen tror hon nämligen att inte ens de mest toleranta grannarna uppskattar hundskall. Tant Brun blev därför hemskjutsad några timmar senare.
Inte heller Lilla Besten är hemma. Hon lämnade hemmet i går kväll och förväntas komma hem i morgon eftermiddag fullständigt utschasad. Hon och Brodern (Kandidatens alltså) har tagit sig en jakthelg.
Oj, vilken omställning. Förstår att det känns tomt. Här tycker jag det ekar om en hund försvinner tillfälligt, även om jag har en kvar.
Deet är nästan läskigt hur de "kryper under skinnet" på en.
Något som var riktigt läskigt var när vi tagit bort vår förra schäfer. Hade då också två katter. Ganska ofta tyckte jag mig höra schäferklor på laminatgolvet, och det var väl inte så konstigt. Ett ganska "normalt" hjärnspöke. Det läskiga var att katterna hörde samma sak! Det hände ganska ofta att de vaknade till och tittade upp precis som de brukade göra när hunden levde och var i antågande...
Mmm, jag har varit med om det där både med människor och djur. Hjärnspöken helt klart. Hjärnan tänker i gamla invanda banor och det tar någon milliseuknd innan man kommer på sig själv med att vardagen inte ser ut så längre. När vi fick ta bort hunden vi hade när jag bodde hos mina föräldrar fortsatte jag länge smita genom dörren på ett visst sätt för att han inte skulle smita ut... och lyfta på fötterna för att inte trampa på honom.
...och länge kom jag på mig själv med att lyfta luren för att berätta någonting roligt för pappa... så kom jag på att det inte gick längre.
Jo att jag själv "hörde" det var inte så förvånande. Men att katterna "hörde" samma sak samtidigt... DET var spooky!
Usch, era stackare! Hon brukar faktiskt lugna ner sig på nätterna :-( Nu liger hon här och snarkar som en hel karl :-)
Men det är klart att hon trampade. Hon har ju inte varit här så ofta och då i sällskap med matte. Klart hon inte fattar någonting när matte försvinner och Kandidaten plötsligt dyker upp och släpar hem henne.