Kandidatdropp

Lilla Besten är kär. Som en klockarkatt. Föremålet för frökens beundran bor i porten bredvid. Han heter Jösse, för han är jakthund och ska jaga Jösse Hare. Lilla Bestens aversioner mot stora hundar, speciellt svarta, är allom känt men Jösse som är en dreverblandning anses lagom stor. Som en tax ungefär, fast lite grövre och med andra färger.

Ibland kommer vi hem från våra promenader samtidigt. Jösse med husse på väg mot sin port från sitt håll och Lilla Besten och jag mot vår port från vårt håll. Jösses husse är aningen åldersstigen. Om han ser illa ska jag låta vara osagt men lomhörd är han definitivt. Han uppmärkasammar aldrig att vi kommer från vårt håll. Kanske är det en medveten strategi?. Uppmärksammar oss gör däremot Jösse som brukar tvärstanna och köra ner alla fyra tassarna i marken. Hade han haft tillgång till våt cement och en spade hade han säkerligen förankrat tassarna i djupt nergrävda betongfundament. Lilla Besten gör som Jösse.

Det enda som skiljer ekipagen åt är att Lilla Bestens matte brukar se Jösse med husse på långt håll och är beredd på tvärstoppet. Det är däremot inte Jösses husse. En vacker, isig vinterdag kommer Jösses husse att falla pladask av tvärstoppet men än så länge har han klarat sig. Som det är nu brukar han förvirrat dra och dra i Jösse som stretar emot och först efter någon minut brukar husse komma på att anledningen till stoppet kan vara min lilla taxfröken. När han tittar upp och ser oss ler han så förläget och rart och sedan får Jösse och Lilla Besten hälsa på varandra.

Jösse är lika mycket klockarkatt som Lilla Besten.