Krankenhaus

Mr H kämpar på. Inga morfintabletter kvar. Smärtan börjar ta ut sin rätt. Det krampar och det gör ont.  Kanske är det träningsvärk som börjar dyka upp, nu när han provar att röra sig lite mer? Roligt är det hursomhelst inte när han viker sig dubbel och trillar ihop av smärta.

Själv har jag kanske äntligen lyckats göra mig av med bacilluskerna. Det vore på tiden. Efter fyra veckor kan jag plötsligt svälja utan att det gör ont i halsen. Men snuvan är kvar, skrovlig på rösten är jag fortfarande och den förlamande tröttheten tycks inte vara beredd att ge sig av i första taget. Jag är så trött att jag bara vill sätta mig ner och gråta. Oklart varför denna förlamande trötthet valt att kasta sig över mig. Infektionen? Ett socker som nått oanade höjder (tack vare kompisarna infektion och Lepheton)? Oron för Mr H.? Alla roliga mediciner som jag stoppar i mig? Jag vill vara helt frisk NU! Och när jag ändå ber om att få bli frisk kan jag lika gärna be att få lite tålamod också.... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback