Rapport från vårdcentral II
Tryck till ordentligt så känner du sa hon. Och jag tryckte till. Pang, sa det, där kom en liten fot. Det var alldeles magiskt. Först nästa vecka ska den födas, men alldeles uppenbarligen är det redan en liten person som talar om att den finns där inne. Kanske ville den inte att jag skulle rucka på dess lilla boning? Kanske ville den bara säga: Hej, här är jag!
Vårdcentralen hade planeringsdag den här dagen. Jag blev förflyttad till Samariterhemmets barnmorskemottagning. Fick känna på livmoder, foster, höra fosterljud, mäta magar. Många mammor hade gått över tiden och ville bara ha ett slut på graviditeten. De var trötta. De var tunga. Nu ville de bara träffa den där lilla parveln som de hade i magen. Se vad det var för liten en och lära känna den ordentligt. Varje dag fram till förlossningen var som en evighet för dem.
Kvinnorna som kom var välinformerade, välklädda. Nästan varje kvinna som var där kände jag en samhörighet med. Konstigt. Jag är ju inte ens i närheten av gravid. Jag tyckte om dem. Spontant. Annars brukar jag varken känna bu eller bä för patienter. Så sa en av barnmorskorna: " Jo, de här mammorna är välinformerade. Lugna. Det är ett sådant område. De är mitt i karriären, mellan 30-35. Välbetalda. Har råd att få barn, har råd att vara hemma. Det går bra för dem och barnen. Inga problem. Det enda är att ibland kan de ha svårt att varva ner, att släppa karriären". Då slog det mig. Det var mina vänner och mig hon beskrev. Mitt liv innan jag började läsa till läkare. Mitt gamla liv. Där jag fortfarande ibland tycker att jag hör bättre hemma. Livet jag kan längta till ibland. Nej, jag ångrar inte mitt nya yrkesval. Men på så många sätt började jag om när jag började plugga igen. När man är mitt i livet ska man inte börja om. Då ska man luta sig tillbaka och skörda frukterna av sitt arbete. Då ska man inte ha krasslig ekonomi igen. Då ska man få styra sitt liv själv. I alla fall i den värld jag kommer från. Jag vet att inte allas verklighet är sådan. Men min är det och jag har lämnat den verkligheten. Frivilligt! Ibland ångrar jag mig.