Rapport från vårdcentral V
De kom som på löpande bandet. In genom dörren. Mamma och bebis. Bebisarna var 6 veckor, 3 månader eller 6 månader. Det var förmiddag och BVC på vårdcentralen. Doktorn var fantastisk. Hon spelade inte en roll. Doktor var inte hennes yrke. Det var ett kall, som föll sig oerhört naturligt för henne. Kanske var det erfarenheten och de många åren i yrket jag såg. Hon var en äldre kvinna med sedan länge vuxna barn. Lugn och trygg. Det var till min stora förvåning mammorna också, lugna och trygga. Visst såg man vilka som hade barn sedan tidigare. De tog i barnen på ett annat sätt. Men också förstagångsmammorna var avspända och lyckliga och i harmoni med sina barn. Att barnen mådde bra det visste mammorna redan, men fina doktorn förstärkte det hela genom sitt sätt mot mamma och bebis. Förstärkte känslan av mirakel och ut genom dörren vandrade inte längre mamma och bebis utan mamma och världens finaste, friskaste barn. Det var superwoman och hennes mirakel som lämnade vårdcentralen. Allt tack vare fina doktorn.