Kandidatdropp

Yeeeeeeeeees, idag stämde det. Lilla Besten spårade som en gud. Hade det varit anlagsprov idag hade hon blivit godkänd utan problem. Vi får hoppas att det flyter lika bra när det är dags för anlagsprovet.

Hon förstod nog själv att hon var jätteduktig. När hon hittade rådjursklöven slöt sig hennes käkar som en krokodils om den. Stolt bar hon klöven hela vägen till bilen och det var några hundra meter. Det var roligt att se, för min lilla hund vägrar hålla saker i sin mun. Men den här klöven var hennes minsann.

Att det gick så bra var egentligen inte förvånande. Hon har massor av jaktchampions bakåt i släkten. Både svenska och nordiska, i gryt, drev och viltspår. Och hon har visat fina tendenser när hon varit ute och jagat med Brodern. Men det här är en hund som var livrädd för det mesta i skogen när hon kom till mig som tvååring, så vi har behövt tid för att komma igång. Nu är det bara att hoppas att hon inte får för många formsvackor utan fortsätter stabilt.

Mer förvånande var det att tränaren fick ta klöven ifrån henne. En främmande människa! Ta Bestens klöv! Ve och fasa, trodde jag att hon skulle säga. Men hon morrade inte ens. Fast han fick muta henne med köttbulle för att få ta den. Så länge han inte hade någonting att erbjuda i gengäld höll hon hårt i klöven. Men, det är gott nog att det fungerade med muta. Ordet loss har vi ju inte riktigt tränat på eftersom hon aldrig tar någonting i munnen.