Kandidatdropp

Hemma! För första gången har jag haft nytta av mina sjukdomar. En läkartid i morgon gjorde att jag måste bryta upp från lägret idag. Missar alltså morgondagens rollspel. Knappast en förlust i mina ögon. Eftermiddagen idag avslutades med att handledaren förklarade för oss vad som ska ske i morgon." Vaddå, rollspel?", frågade en kursare. Varpå min reptilhjärna fick munnen att stava fram: "Drakar och demoner". Säger väl allt om vilken nivå denna kandidat anser att det hela befinner sig. Som sagt. Det är inte teaterhögskolan jag sökt till.

Ska jag jag försöka mig på en sammanfattning av tre långa, intensiva, koncentrerade dagar? Tror att min grupp kom relativt lindrigt undan. Gruppsammansättningen var sådan att det var mycket locket på känslorna. Kanske bidrog mina inledande kommentarer om att syftet med kursen var samtalsteknik och inte att deltagarna skulle knäckas till det (jag vill gärna tro det i alla fall). Andra grupper har haft det tuffare. Folk har knäckt ihop och varit på väg hem för att de mår så dåligt. Det har visst också varit mycket tårar. Att man tvingas till det bland sina kursare, som är att betrakta som kollegor är sjukt. Det var på 80-talet det var modernt med "bryt ner och bygg upp kurser". Ah, visst! Jag glömde! Det här har man gjort i tjugo år i Uppsala och då finns det ingen anledning att ändra på det.......
 
Visst har jag lärt mig en del av att titta på och analysera videoinspelningarna vi gjort samtidigt kan man bara få ut begränsad kunskap av torrsim. Det hela känns så krystat och konstruerat. Ramarna var inte heller speciellt tydliga vilket gjorde att det tog ungefär tre (av sju) samtal innan vi började begripa syftet.  Var och en får "lyssna" på en annan person en gång och sedan får man berätta om ett problem en gång. Nog skulle jag lära mig bättre om det var riktiga patienter och jag fick göra det själv några fler gånger. 

I princip kände jag att det som vann handledarens gillande var att man som lyssnare höll käften och ställde så få frågor som möjligt. De frågor man ställde skulle vara sk "öppna". Det vänder jag mig mot eftersom det inte är läkarens vardag. Åtminstone inte för de läkare som arbetar med somatiska frågor. Man måste styra frågorna för att testa sina hypoteser. Jo, visst kan det vara bra att börja med öppna frågor - men sedan måste man "snäva till det".

Dagarna har på många sätt varit ett deja vú av socialmedicinens videoinspelningar på Patient-Läkarrelation. Ni vet, de där som jag satte stopp för i min grupp. Där syftet var att hålla ett samtal igång i 10 minuter. Ledsen, visst måste jag lära mig samtalsteknik, men jag vågar prata med alla, jag vågar fråga om allt och klarar definitivt att hålla ett samtal igång i 10 minuter eller lyssna i 10 minuter.

Känner mig många gånger begränsad inom samtalsteknikområdet och har själv funderat på kurser i "Motiverande Samtal", "Coaching" eller liknande för det känns som om jag behöver det. Tyvärr var väl inte Älvkarleö det jag behövde för att bli bättre ......