Kandidatdropp

Irriterad var jag när jag gick och lade mig i går kväll. Hade rummet rätt ovanför pianot där kursarna i brist på andra noter satt och spelade psalmer (SIC!) och sjöng. Tänkte att de håller väl på hela natten. Det vet man ju hur det är att vara tjugo... jag kommer aldrig att somna. Men, som så ofta kom mina fördomar på skam och jag slocknade redan kvart i tio och sov gott utan att väckas av vare sig psalmer eller alkoholvrål.

Tog en promenad vid halv sju på morgonen. Övertygad om att mina rara kursare låg utslagna i alkoholruset på sina rum och skulle dyka upp strax före nio för att ta en smörgås på stående fot innan de rusade in i kurslokalen klockan nio. Men, icke. På väg hem, strax efter sju, mötte jag den ena morgonpigga skaran efter den andra. Jag är imponerad.

Åter igen har Mårr haft rätt. Ryktet om kursen är betydligt överdrivet. Vår gruppledare är bra, gruppen behaglig. Det känns lärorikt och även om koncentrationen är på topp och det blir intensivt har ingen brutit ihop fullständigt i gruppen ... om än vi sett några lätta tårar. Kanske för att gruppledaren tydliggjorde för oss innan vi började att syftet inte är att vi ska bli personliga och knäcka ihop alldeles. Andra grupper har haft det tuffare, men det verkar som om de löser det. Jag skall nog komma helskinnad ur det här och med lite mer kunskap i skallen.