Between a rock and a hard place
" ... meddela att jag inte kommer att narvara vid uppropet till kirurgikursen och att ni inte far agera konstigt nar en annan tjej svarar "ja" i mitt stalle (troligtvis min brors flickvan). Jag pratade med kursansvarig redan i augusti om att jag inte kunde vara dar pa uppropet, men han sa att jag var tvungen att boka om min hemresa (nagot jag absolute inte kunde gora). Han ar i det narmaste omojlig att ha att gora med och jag har gjort ett arligt forsok att forklara for honom, men som sa manga andra ganger under aren har man ju lart sig att det ar bast att mygla... Sa, det vore valdigt snallt om ni inte avslojar min bluff. Jag kommer hem pa onsdagen den 16:e (eftermiddag), om alla plan ar itid vill saga, sa forhoppnigsvis kan jag vara "magsjuk" eller nat annat den dagen. "
Exakt hur smart är det att:
a) maila ut till 80 personer, varav man knappt pratat med ett antal, att man tänker bryta mot reglerna ...?
b) Skriva kommentarer om vad man tycker om en person på det sättet ...?
Mini-justicia i mig brottas nu med en del etiska spörsmål kring den här informationen som jag inte bett om. Men, framförallt brottas jag med frågan kring huruvida man kan "åka dit" och bli avstängd från utbildningen för att man håller tyst om information kring ett regelbrott. Information som man absolut inte bett om.
Den första reaktionen var att maila klabbet (inklusive idiotbreven som nästa två kursare skickade om att det var ok resp tips om hur man undviker att bli avstängd) till kursledningen samt skicka ett brev till hela kursen med andemeningen att nästa gång någon tänker fuska så vill inte Kandidaten ha den informationen. Mycket trist följer med åldern men en positiv sak är att Kandidaten lärt sig att inte göra någonting i vredesmod. Så något mailande blev det inte, vare sig av det ena eller det andra.
Efter några dagar med ont i magen (Ja, faktiskt ont i magen. Så viktigt är det för mig att reglerna följs - trots att jag själv kan gå mot röd gubbe alltsomoftast) bestämde jag mig för att göra ingenting. Mer än att när flickebarnet kommit hem från sin utlandsresa plocka henne åt sidan och skälla ut henne efter noter. Helt utan pardon. Börjar hon gråta så kommer jag inte se det som någonting negativt utan ett tecken på att hon förstått vad jag sagt. Hon har genom att låta bli att tänka satt mig i en sits där jag inte vill vara.
Vad tycker ni? Överreagerar jag?
Känner ungefär som du (vi är nog ganska lika?) och tycker inte att du överreagerar. Sen kan man ju allvarligt ifrågasätta intelligensen hos vederbörande. Som du skriver, hur smart är det att maila ut något sån't. Nu vet jag inte hur allvarligt det är att inte vara närvarande på uppropet, men vinterkräksjuka borde väl vara ett giltigt skäl? Då hade hon inte behövt blanda in någon annan. Alls.
Det finns blonda blondiner och så finns det blondiner med andra hårfärger... *suck*
Tror inte det är så allvarligt att vara frånvarande från uppropet. Hela sanningen kom inte fram i mailet. Problemet är nog inte att hon är frånvarande från uppropet, snarare att hon väljer att vara frånvarande åtminstone 2,5 dagar och så vitt jag förstår är hela första veckan obligatorisk .......
Hahaha, var det därför man fick ett mail igår om vad som gäller om man inte kan närvara vid upprop?
Jupp, tror inte att det är en slump. Antingen har någon skvallrat för kursledningen eller så är de bra mycket mer medvetna om vad som försigår än vissa fattat ...
Det är väl en sak att "fuska" eller mygla eller vad man nu ska kalla det. Folk får göra som dom vill så länge det drabbar dom själva. Men att blanda in andra och göra andra till "medbrottslingar"... Nädu, jag hade nog känt ungefär som du!
För ett ögonblick när jag såg mailrubriken blev jag iskall och tänkte: SHIT, var det idag terminen började? :)
Iiiih, det vore mardröm på riktigt det, Mårran
Jo, det är just det att hon blandat in oss andra, som inte känner henne, som gör mig så rysligt, ruskigt arg.
Ja, sånt vill åtminstone inte jag bli inblandad i av någon som jag inte känner. Jag vet inte om jag vill bli inblandad i det av någon jag känner heller...
Näe,det är sant Mi.
Fy vad taskigt! Man blandar inte in andra på det där viset! Hon hade väl kunnat ringa sig sjuk bara.
Och stackars "brorsans tjej" eller vem det nu var - kvalar inte det in under urkundsförfalskning eller nå't? I alla fall i min moralvärld ligger det någonstans där. Tänk om ni får börja skära i någon den där första dagen - då får vi hoppas hon har kockat mycket i sitt tidigare liv och inte är så blödig. Men jag vill INTE vara försöksperson då!
Turligt nog får vi Kandidater göra nästan ingenting ... så de stackars patienterna är fortfarande i tryggt förvar. Men jag är glad att det inte bara är jag som tänker så ... ibland känner jag mig så udda i mina tankar (lite fossil över det hela).