En vintersaga ... eller jag mötte Lassie
Det är längesedan jag var på teater. Längesedan jag träffade modern på egen hand. Nu är modern i staden för att passa Storstumpa och Lillstumpa. Då gjorde vi två flugor på smällen. Teater med bara modern. Fast först middag med Mr H och modern. Utan stumpor som pockade på uppmärksamhet fick vi prata i lugn och ro.
Teatern var barndomen om på nytt. Då fick jag följa med modern på teater, oftast musikal på Skövde stadsteater. Modern och grannen hade teaterabonnemang. När grannen inte ville gå fick jag hennes biljett. Det var jättespännande och jag kände mig jättevuxen när jag fick klä mig fin och gå iväg med modern och mingla med "den lilla kommunens kulturelit". Alla var finklädda. Jag fick vara uppe längre än vanligt. Snacka om spänning för ett barn!
Folk är visst inte lika finklädda längre när de går på teater. Och minsann, hörde jag inte någon prassla med en godispåse på raden bakom mitt under akten? I övrigt var att gå på teater igen med modern lite av ett dejavu. Då fiskade hon ibland upp lösa Figaro ur botten på handväskan (som alltid smakade parfym) i pausen. Också igår fiskade hon upp någonting att tugga på, minttabletter, som också smakade parfym. Det är orättvist. Modern är allt en liten gottegris. Men hur hon än klämmer i sig så sätter sig det inte på henne. Tror att den som är intresserad av en forskningsstudie på högeffektiv metabolism skulle ha god nytta av henne.
Hrm, det där var väl en liten parentes. Åter till teatern. Vi såg "En Vintersaga". På Uppsala stadsteater. Bara för att vi visste att Axel Morisse spelade. Axel, lillebror till min klasskompis på gymnasiet. Axel som vi betraktade som en riktig liten skitunge när vi var i tonåren. (Det gjorde vi iofs med alla som var fyra år yngre - det var sakens naturliga tillstånd). Det var kul att se honom spela. Han såg ut som en blandning av sig själv och sin far. Tycker han var bra. Själva pjäsen var det lite si och så med. Kändes lite ojämn. Första akten var ganska seg. Svårt att höra. Om det sedan berodde på gammaldags språk eller akustiken ska jag låta vara osagt. Andra akten hade en helt annan karaktär, med moderna, oväntade inslag. Nästan burleskt. Lite cool tycker jag allt.
Teatern var barndomen om på nytt. Då fick jag följa med modern på teater, oftast musikal på Skövde stadsteater. Modern och grannen hade teaterabonnemang. När grannen inte ville gå fick jag hennes biljett. Det var jättespännande och jag kände mig jättevuxen när jag fick klä mig fin och gå iväg med modern och mingla med "den lilla kommunens kulturelit". Alla var finklädda. Jag fick vara uppe längre än vanligt. Snacka om spänning för ett barn!
Folk är visst inte lika finklädda längre när de går på teater. Och minsann, hörde jag inte någon prassla med en godispåse på raden bakom mitt under akten? I övrigt var att gå på teater igen med modern lite av ett dejavu. Då fiskade hon ibland upp lösa Figaro ur botten på handväskan (som alltid smakade parfym) i pausen. Också igår fiskade hon upp någonting att tugga på, minttabletter, som också smakade parfym. Det är orättvist. Modern är allt en liten gottegris. Men hur hon än klämmer i sig så sätter sig det inte på henne. Tror att den som är intresserad av en forskningsstudie på högeffektiv metabolism skulle ha god nytta av henne.
Hrm, det där var väl en liten parentes. Åter till teatern. Vi såg "En Vintersaga". På Uppsala stadsteater. Bara för att vi visste att Axel Morisse spelade. Axel, lillebror till min klasskompis på gymnasiet. Axel som vi betraktade som en riktig liten skitunge när vi var i tonåren. (Det gjorde vi iofs med alla som var fyra år yngre - det var sakens naturliga tillstånd). Det var kul att se honom spela. Han såg ut som en blandning av sig själv och sin far. Tycker han var bra. Själva pjäsen var det lite si och så med. Kändes lite ojämn. Första akten var ganska seg. Svårt att höra. Om det sedan berodde på gammaldags språk eller akustiken ska jag låta vara osagt. Andra akten hade en helt annan karaktär, med moderna, oväntade inslag. Nästan burleskt. Lite cool tycker jag allt.
Kommentarer
Postat av: Lilla Mysan
Åh, teater!
Trackback