Ljus i mörkret.
Gårdagens väder kunde gjort vem som helst deprimerad. Regn, rusk och som så många andra dagar den här vintern grått, grått, grått. Det är just sådana dagar man behöver komma ut och andas och gå svårmodet av sig. Med en liten taxprinsessa kan man dock inte räkna med sällskap om vädrets makter inte står en bi. En lite längre promenad på 50 minuter fick jag med henne på. Då var det tillfälligt uppehåll men i övrigt ville lilla fröken då rakt inte blöta ner sina tassar. Det blev en tur ut till första trädet på parkeringsplatsen, kiss i skydd av tallgrenarna, sedan vändes nosen mot ytterdörren igen. Jaja, hon har i alla fall börjat lära sig att kissar hon inte får hon inte gå in.
Men idag visade sig solen. Lite blek och inte speciellt värmande. Men ändå. Halleluja! Mr H har haft långpass på jobbet: 6-19, så Lilla Besten och jag körde själva ut till Hammarskog. Dvs jag körde och Lilla Besten kräktes i kurvorna. Annars brukar lillebror vara den i familjen som får övriga att kräkas genom sin bilkörning. Jaja, också Kandidaten kan ha en dålig dag. Vi gick i nästan två timmar, längs vattnet, upp i skogen. Det var så skönt. Jag njöt, Lilla Besten njöt. Hon hoppade från grästuva till grästuva, fick upp ett rådjursspår (Men matte var beredd. Med ungefär 1,5 m möh högre synfält såg jag bocken innan Lilla Besten fick nys på den).
Vad dagen i övrigt har ägnats åt, mer än några promenader till med Besten, vet jag knappt. Inget nyttigt i alla fall. Kirurgiboken borde väl öppnats, men det hinns med. Hoppas jag.
Var gärna med i min GRYMMA tävling, det enda du behöver göra är att skriva en kommentar och din skostorlek! :)
Men ... du får inte köra så vårdslöst. ;-)
Det är fördelen med mindre hundar, man har sååå mycket bättre överblick och större chans att förekomma. :-)
Jag insåg inte att det gick så väldeliga. Till mitt försvar måste jag säga att det var en ovanligt krokig väg, nymornad hund och normalt sett sitter hon så hon kan se ut :-)