Plastik

På studiebesök hos plastikkirurgerna. Läpp-, gom och käkspaltsrond. Vad fina barnen ser ut. Knappt att ärren märks. Så fina blev inte de som drabbades när jag var liten. Det var härligt att vara med på ronden. Vi fick bara en kort, kort stund med varje barn. De gick från "station till  station": plastiken, tandkontroll, talkontroll. Doktorn småpratade och fick barn och föräldrar att må bra. Det var alla åldrar från sött truliga tonåringarna som säkert tyckte att doktorn var jättelarvig till små charmiga förskolebarn. Lilla förskolekillen var det tuffaste jag sett på länge. Glad som en lärka. Pratade på både in- och utandning. Helt uppenbarligen skarvade han dessutom med sanningen när han pratade med doktorn. Både vi och föräldrarna skrattade glatt.

Ibland blir jag så beklämd. Både på sjukhuset och på extrajobbet ser jag barn, trasiga till psyke, fysik och klädnad. Smutsiga. Jag vet att deras liv kommer att bli en enda hård kamp utan mycket glädje. Föräldrarna saknar vett och sans. De har inte förmågan att stötta. Det är med nöd och näppe barnen får tillräckligt för att inte stå helt still i tillväxt och mognad. Det går långsamt för barnen. Föräldrarna har någon form att bristande förmåga, någon form av störning mentalt. Uppenbarligen har barnen fått föräldrarnas handikap. I de lägena kan tanken svischa förbi. Den förbjudna tanken: Tvångssterilisering. Jag vet att det är fel. Inser att det inte är en väg att slå in på. Men tanken kan inte stoppas, däremot kan jag hindra den från att stanna kvar. Motar snabbt bort den. Men jag är fortfarande beklämd. Känner så för barnen. Folk kan säga vad de vill om att alla i Sverige har samma rättigheter. Må så vara, men inte alla får rätt förutsättningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback