Kandidatdropp

Lilla Besten börjar närma sig peaken på skendräktigheten. Hon är värre än någonsin. Nästa gång hon löper funderar Kandidaten starkt på att ge henne lämplig medicin, inte för att Besten lider men husse och matte.

När vi går ut för att gå transformeras den tidigare så jaktgalna taxen till en liten Ferdinande som bara vill sitta still och lukta på världen som går förbi. Hon blir inte ens längre förbannad på svarta hundar som passerar (och det är så olikt henne att Kandidaten blir lite orolig).

Lilla Besten är en hund som inte tar någonting annat än mat i sin mun. Så samla valpar är det inte tal om. Antagligen ser hon husse och matte som valpar eller möjligen föräldrar, behovet av kärlek är enormt stort från hennes sida. Enda stället som duger är husses eller mattes famn. Hon kan sitta och peta på oss med tassen för att vi ska ta upp henne tills vi är färdiga att krepera. I natt har hon varit inne i sovrummet två gånger och gnytt för att få komma upp i sängen tills oss.

Mr H lade sig att sova en stund på dagen idag. Efter ett tag vaknade han av en liten fjärt. Näe, det var inte Kandidaten som kommit hem oförhappandes. Medan Mr H sov hade Besten smugit sig upp på Kandidatens sida av sängen och krullat ihop sig till en liten kanelbulle. Det var hon som gasade lite. När Mr H tittade argt på henne och med barsk stämma sa hennes namn rullade hon över på rygg med tassarna i vädret för att bli kliad. Mr H fick bära ut henne.