Kandidatdropp

Han har en poäng:

http://www.barometern.se/ledare/kanner-du-dig-krankt-pilutta-dig(747281).gm

Populärt i våra dagar är att bli kränkt. Somliga upplever sig kränkta av att det finns andra åsikter. Andra känner sig kränkta för att de inte får sitt behov av uppmärksamhet. Och en grupp personer tycker sig vara kränkta å någon annans vägnar. För säkerhets skull.

Lagens definition av kränkt har inget med upplevelse att göra. Där är det istället frågan om handlingen i sig kan anses som kränkande - oavsett hur den som är föremål för kränkningen upplever det. Begreppet kränkt finns och är betydelsefullt, men håller på att mista sin udd.

Häromdagen rapporterade tidningen om hur campinggäster blivit upprörda över att den israeliska flaggan varit hissad på campingen, bland andra nationalflaggor. Förutom att det är löjligt i sig, att bli upprörd över en erkänd nations flagga, är det ett typexempel på hur människor tror sig vara kränkta. Ett mer urvattnat ord är svårt att hitta.

Hela den nutida idén om kränkning tycks bygga på en osund självcentrering, där endast jaget och de egna perspektiven kan tolereras och förstås. Andra perspektiv än de egna accepteras inte och försök att förstå hur någon annan tänker görs inte. När något i omvärlden går mot de egna perspektiven är det lättast att låta bli att ta diskussionen i sakfrågan och istället slå ifrån sig med orden - jag är kränkt.

Ordet kränkt kan ofta bytas ut mot ordet sårad, eftersom det brukar vara det som egentligen avses. Betydelseskillnaden mellan dessa två ord är tydlig. Den som känner sig sårad har också tillerkänt att den har ett känslomässigt ansvar för den uppkomna situationen - den sårade kan förstå att det sårande inte var avsiktligt. Den omsorgen om en annan människa visar sällan den kränkte, som helt lägger över skulden på den som för stunden verkar kränka. Därigenom kommer den kränkte själv undan.

Detta kan fungera i det lilla, men i ett samhälle fungerar inte det sättet att resonera. Samhället består av individer, men bygger samtidigt på att dessa individer kan samverka och förstå varandra. Om samtalet upphör för att personer upplever sig kränkta av att andra människor har andra åsikter. Då är samhället ute och famlar.

Då någon säger - nu känner jag mig kränkt - är det som att nödbromsen i samtalet rycks. Samtalets tak är nått och kan därför inte fortsätta. Mycket i denna röra av upplevda kränkningar påminner om en Astrid Lindgren-berättelse. Det är som då Madicken och hennes syster Elisabet diskuterar med varandra, måhända retsamt, och samtalet når sitt tak. Den andra står svarslös. Kvar finns bara att triumfatoriskt ropa: pilutta dig!

Så det devalverade uttrycket, jag är kränkt, kan rätteligen bemötas med ett - pilutta dig.