Kandidatdropp

Dagens misslyckande får väl morgonens joggingtur anses vara. Satte av lite senare än vanligt. Det är ju ändå sommarlov. Ganska tunga steg. Benen var trötta. Det gick långsamt. Redan efter fem minuter flåsade jag som om jag var alla blåsbälgars urmoder. Men stod pall för min svaga vilja och sega ben och fortsatte.

Hann inte mer än en halv minut till så tog det tvärstopp. Ett stycke löpande (och då menar jag inte joggande) taxfröken hade fått syn på en stilig schäferhane. När matte inte tillät henne att backa in till honom med ändalykten först satte hon sig sonika på lilla pälsbeklädda rumpan. Och där satt hon. Tills matte svepte upp henne i famnen och gick vidare. Näe, inte joggade. Försök själv jogga med åtta kilo tax i famnen. När vi väl var på säkerhetsavstånd från schäferpojken fick hon gå själv. Vid det laget var andningen tillbaka och jag sur som ättika. Det blev inte mer sprunget....

Sensmoralen i den här storyn små barn är att att ska man jogga med tikar i höglöp ska man göra det tidigt på morgonen innan alla andra hundägare behagar ta morgonpromenad med sina fyrfotingar.