Kandidatdropp

Tog upp en bok direkt när jag vaknade i morse. Insåg då att ska det ske någonting produktivt i den här lägenheten i sommar var det dags att ransonera läsandet. 100 sidor per dag är ok tänkte jag och råkade sedan läsa 210. Hrm! Nåja, boken är i det närmaste att betrakta som kurslitteratur. Läste lite om termin nio, för att förbereda mig mentalt, och hittade en lista med skönlitteratur om olika psykiska sjukdomar.  Iofs inte obligatorisk läsning, men rekommenderad, det tog jag fasta på. Egentligen har jag alltså pluggat ... någon som går på det?

Hursomhelst, första boken på listan beskrev psykoser. Det var Karin Fossums "Den som fruktar vargen". Dé du, Sara! Insåg när jag började läsa boken att det inte var första gången den var i mina händer, men eftersom detaljerna var som bortblåsta skadade det inte att läsa den igen. Den var betydligt bättre än "Svarta sekunder" men "Jonas Eckel" och "Älskade Poona" slår den inte. Bra berättelse. Med en knepig och tragisk vändning på slutet.

Intressant att läsa skönlitteratur som kurslitteratur. Det har jag inte gjort sedan jag läste A-kursen i engelska. Helt klart läste jag boken på ett annat sätt och försökte ta till mig beskrivningarna om psykoser ( eller kanske snarare schizofreni i det här fallet). Faktiskt ganska obegriplig sjukdom. Hur kan hjärnan lura en att uppfatta saker som inte finns, eller förvränga saker och ting. Nog inser jag att det måste vara vidrigt  när ens egen hjärna lurar en. Om man inte kan lita på sig själv, vem kan man då lita på?