Svarta sekunder
Listan med böcker var ganska lång, men alla fanns inte hemma. Inga problem. De beställde åt mig från närliggande bibliotek. Böckerna kommer inom några dagar. Vilken service! Upplyft och glad knallade jag hemåt. Ingen lång tur. Biblioteket ligger ju vägg i vägg. Så började jag fundera över vad det jag beställt kostar skattebetalarna att forsla från bibliotek till bibliotek. Vilken onödig kostnad. Skulle rätt vara rätt borde jag och alla andra som har användbara ben få använda dem till att gå till lämpligt bibliotek eller åtminstone trampa dit på cykel och själv forsla hem önskade böcker. Svenska bibliotek och deras service är sannerligen en lyx som kommer av skatten. Frågan är om jag verkligen tycker att det är värt att betala de pengarna. Nåja, ska inte fördjupa mig i det nu utan bara njuta av att det inom kort dimper ner böcker till mig i huset bredvid, alldeles utan att jag behöver anstränga mig. Och dessutom har jag fått ett vänligt bemötande på köpet. Inte fy skam för en vanlig onsdag.
En av alla böckerna jag hämtade var "Svarta sekunder" av Karin Fossum. Den har jag hunnit läsa mellan lämning och hämtning av stumpor på dagis och läger och en stunds passning av de unga damerna med papperspyssel. Hann visst lämna in Liten Best på klolippning också. ( Om det tycker hon inte. Idag fick hon dessutom vatten på kvarn. Tanten klippte i pulpan).
Inte en av Fossums bästa böcker. Riktigt dålig faktiskt, åtminstone för att vara av Fossum. Men å andra sidan, hur ska man kunna skriva ännu en "Jonas Eckel" eller ännu en "Älskade Poona"? Två fina verk av en och samma författare är väl ungefär vad man kan begära. Alldels för tidigt, redan på någon av de första sidorna visste jag vem som var den skyldige. Allting var så uppenbart. Ingen finess i skriverierna. Inte ens personskildringarna eller relationerna mellan människorna ar speciellt djupa. Tydligen Fossums sjätte (?) roman. Började hon tröttna här? Eller var det förlaget som pressade henne att snabbt komma ut med en uppföljare?
Fossums tidiga böcker är nog de bästa. Det blir lite tunt med innehållet i de senare. Svarta sekunder har ju en fantastisk bra start; en fruktan som man inte ens vill föreställa sig. Men sedan blir det bara lättköpt och slarvigt genomfört. Lite oengagerat tycker jag.
Jag vill minnas att jag tyckte att När djävulen håller ljuset och Den som fruktar vargen var två bra böcker av henne.
Annars kan jag rekommendera Karin Alvtegens Skugga och Skam om du inte har läst dem. Jag läste Johan Theorins bok Skumtimmen förra veckan och det var till en början lite trist men tog sig mot slutet. Den utspelar sig på Ölands alvar och det var roligt med en lite annorluna miljö.
Några lästips om högen skulle ta slut! :-)
(och jag håller med - biblioteken är en underbar lyx! Är på väg dit med tjejerna nu)
Den som fruktar vargen kom också med hem, så då har jag någonting att se fram emot :-)
Alvtegens Skuld och Skam har jag läst. Får ge mig på Skugga vid tillfälle.
Vad hittade du och tjejerna idag?
Till 8-åringen blev det Sune-böcker. Just nu tycker hon att de är så bra så Fem-boken hon var mitt inne i får vänta ett slag. Men redan nu (två dagar senare) är den andra boken snart utläst så Fem är på intågande igen.
2-åringen får höra/titta/känna på Eva Lindstrands bok om Limpan - en tax (tror jag det är) som vill ha korv och den fantastiska Anna-Clara Tidholms Hela natten. A-C Tidholm skriver så bra tvåords-böcker att man inte ens som vuxen blir trött på att läsa dem.
Det måste jag säga, det låter som en bragd att kunna skriva tvåords-böcker så att vuxna står ut.
Bragd var ordet