Kandidatdropp

Är man nästan 40 och barnlös väcker man undran hos folk. Det är uppenbart. Av många blir man betraktad som konstig. Sist var det nya frissan som reagerade. Hon var tio minuter sen till min klippning. Gissningsvis för att hon pratat sönder farbrorn innan. Hon klippte helt ok och hennes prat var nog bara ett försök att vara trevlig mot kunden och skapa kontakt . Ett väldigt intensivt försök.  Hon klippte och pratade. Men inte samtidigt. Varje gång hon kom in på någonting som hon tyckte var viktigt höll hon upp med klippandet och tittade på mig via spegeln och så var hon igång.

Jag satt som på nålar. Hade bestämt möte med en kompis och för varje titta-på-kunden-i-spegeln-paus insåg jag att förseningen blev större och större. Frissan täckte in allt mellan himmel och jord. Sin semester, sina barn, vädret, ja till och med min före detta frisörs barn, graviditet och kommande kejsarsnitt (som om jag har någonting alls med det att göra).

Jag hummade bara, mer deltagande än så krävdes inte. Så plötsligt kläcker hon ur sig: "och hur gamla är dina barn?" Varpå jag sanningsenligt svarade: "jag har inga". Då blev hon tyst och klippte frenetiskt i fem minuter innan hon tittade upp i spegeln igen och sa "vad jobbar du med". Tack och lov var det då dags att föna håret så jag behövde inte svara.