Kandidatdropp

Eremitlivet gick om intet också denna dag. Inte för att jag klagar. Planen var att vila igår och sedan vara duktig med plugg och annat idag. Det sket sig totalt eftersom latmasken byggt sig ett fint litet bo i mig. Inte enligt plan, men ett bra sätt att tillbringa helgen. Då ska man ju vara ledig, eller hur? Snälla, säg ja. Det behöver Luther  i mig höra.

Klockan åtta i morse satt jag åter igen på svägerskans cykel och trampade bort till broderns för att hämta bil och Best. Vi hade bestämt träff med taxmamman och taxpojkarna halv nio. Vädret var knappast lockande. Snöblandat regn och blött i markerna. Ett riktigt skitväder. Jag var helt inställd på att promenaden inte skulle bli särskilt lång. Hundarna likaså. De var mycket motsträviga i början. Ja, inte Besten då. Hennes vinnarinstinkt slår alltid till bland andra hundar och hon strävade, trots vädret, efter att ligga först i klungan och dra.

Hur det nu var gick vi och gick. Två timmar var vi ute. Mot slutet av promenaden hittade jag en stegräknare som någon tappat mitt i skogen. Så jag kan tala om att sluttampen av promenaden var ca 3000 steg. Närmare bestämt 2748. Eller kanske snarare 2743, eftersom jag skakade på den lite när jag skulle visa taxmamman hur en stegräknare fungerar.