Kandidatdropp

Det var ett hiskeligt uppvaknande för Kandidaten i morse. Två minuter i sju utsattes hon för en slickattack. Den lede fi (läs: Lilla Besten) hade lagt sig i bakhåll, på kudden, ovanför matte Kandidatens huvud. Där kom hon åt att göra punktattacker med sin illaluktande tunga. Att Kandidaten fäktade med armarna hjälpte föga. Lilla Besten trodde det var en ny lek. Innan Lilla Besten hunnit bli neutraliserad var Kandidaten plaskvåt både i ansikte och nacke.

Med Kandidaten väckt var det dags för nästa steg i Bestens plan. Promenad! Besten sprang till dörren och lade sig på dörrmattan. Det är ett tydligt tecken. Ingenting man vill ignorera. Kandidaten kastade en blick på termometern: -10 grader. Hujedamej! Men, som sagt. Hund på dörrmattan är ett tecken man bör ta på allvar så det var bara att bylta på sig ungefär etthundratvå lager kläder.

Väl ute blev det en långpromenad. Det var så skönt, så skönt. Småjåklarna kvittrade våren (våren?  -10 grader!) välkommen. Alldeles vindstilla. En vintersol som sken allt den förmådde så tidigt på morgonen. Snöflingorna i träden och på marken gnistrade och förvandlades till silverflingor i solskenet. Michelingumman och hennes pygméhund njöt något alldeles kolossalt.